Kategori: Viktigheter

Men OM…

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag är helt inne i pod-djungeln och nu har jag hittat ”Mia och Klara” Roll-On som finns att lyssna på som avsnitt. Parallellt med detta skriver jag på mitt eget lilla byrålådeprojekt som handlar om att börja om.

Reboota livet, ctrl+alt+delete, inte bara tänka utan också GÖRA eller leva i helt andra banor. Jag har sett dokumenärer om vegankost, om juice, om havet och vår jord och om minimalism -Jag blir inspirerad! På riktigt.

Jag lyssnade i alla fall på Roll-On, (avsnitt 2006-12-23) när Gulletussan ringer sjukvårdsrådgivningen för att fråga vart hon skall vända sig om hon vaknar en dag och inte känner för att leva längre. Samtidigt som Gulletussan håller på att bryta ihop i telefonen brister hon ut i ett skratt och förklarar att allt är så bra i hennes liv.

Jag skrattade gott när jag hörde den där dialogen.

Jag skrattade för den är sann -Det finns en oerhört viktig botten i humorn. Hur många smackar inte på ett leende, kämpar stenhårt för att övertyga sig själv om att allt är bra och att man absolut är så himla lycklig, fast egentligen finns det så mycket under ytan som skulle behöva få komma upp och bearbetas. Fasaden är så oerhört polerad och man vill inte att ytan skall krackelera för man orkar inte ens ta tag i gojset därinne.

För många år sedan stampade jag runt i Gulletussans skor och det är verkligen inte roligt att känna att man håller på att gå sönder. Det är så viktigt att våga vara ärlig och framför allt, våga prata om hur det är på RiKTiGT!

Därför tänkte jag säga att även om jag nu dricker juice som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få i mig, (innehållande både spenat och grönkål) så är den där frukostgröten jag kämpar med inte jätterolig.

IMG_9827

På riktigt så håller jag inte på att gå sönder, däremot är jag trött på att äta ostkrokar! Jag är trött på konsumtion och jag är trött på att sitta fast, som jag upplever att jag gör!

Därför undrar jag -Är det möjligt att få göra en omstart så här mitt i livet?!

//a

 

Krisberedskap…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag har en katt, ibland två. Jag har en soffa av tyg och jag har faktiskt också en matta i mitt vardagsrum. Detta innebär att det behövs läggas en hel det tid på att dammsuga. Jag har investerat i en skitbra dammsugare och massor med deluxmunstycken (för djurägare!). Så det är en fröjd, det blir verkligen luddfritt -Så det är jag jätteglad över. Vad som är värre är att det tar rätt lång tid och efter dagens dammsugande konstaterade jag att jag har ett begynnande ryggskott. Nästa gång skall jag komma ihåg att stå på knä och inte som en ostkrok!

När jag sedan gnolat på och gjort dom där typiska göromålen som man gör i ett hem började jag fundera på det här med ”krisberedskap” -Jag tror tankarna kommer från alla inlägg på Facebook om hur man gör en fungerande toalett genom att stoppa två svarta sopsäckar i den befintliga toastolen. Ja, jag förstår att det är högst relevant med tanke på alla orkaner och fruktansvärda katastrofer som just nu sker runt om vårt jordklot.

Jag läste också ett inlägg från någon anställd vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om att människor i städer ofta är sämre förberedda på kriser av olika slag. Är det så?!

Det var alltså här mina tankar började snurra -För längre strömavbrott, vattenläckor eller gud förbjude när nät-och telefonkommunikation ligger nere då ÄR vi sårbara. Jag tillhör den där lydiga lilla rädda skaran av människor som i smyg varit och köpt en kniv med tillhörande tändstål -För jag tänker minsann kunna göra en eld! Jag önskar mig ett trangiakök i julklapp -För jag tänker kunna laga mat också. Jag tänker inte stå handfallen och börja fundera om något oväntat sker.

Däremot saknar jag powerbank, kontanter, konserver och vattentank -Å det får lösa sig tänker jag! Någon walkitalki har jag inte och inte heller någon radio som inte kräver ström MEN jag har en dynamoficklampa i BiLEN (OCH bältessax!)!

Vi har liksom haft möjlighet att öva på sånna här lägen i stugan, för efter vissa åskväder har strömmen åkt. Då har vi minsann fått tända ljus och lagat mat på tjusigt gasolkök (för ingen är mera förberedd än Tarzan)! Sopsäckar i toaletter har vi inte behövt, ty där kan man hämta vattenhinkar ur sjön och ”spola” med.

Så blir det riktigt illa sätter jag sikte på stugan -Det är min PLAN!

Det har varit fascinerande ”övningar” vi fått bevittna i skogen, hur fyra ynglingar, likt katapulter skenat upp ur sängar när strömmen återvänt just när ”nästan alla somnat” (dvs bara di vuxna!) -Självklart blev det ett hollabaloo utan motstycke för då skulle alla sladdar fram och apparater, spelkonsoler etc laddas för tänk OM det skulle hända igen… Vilket det inte gjorde den gången!

Men det är väl lite så, att när omvärlden känns osäker då börjar man fundera över om man har någon vattendunk med tappkran liggandes i förrådet.

Efter alla dessa funderingar tar jag och kör en struts, huvet ner i dom triviala i-landsproblemen, som att man har så galet bra fönster att dom immar igen UTVÄNDiGT!

//a

PS: För övrigt kan jag inte bestämma mig om det är KLOKT eller NOJiGT att ha frysen full med vatten!

 

Bli först att kommentera

Svensk öppenhet…

Av , , 2 kommentarer 15

Tror vi når nya höjder av svensk öppenhet och transparans om SVTs nyheter stämmer! Det vill säga att Transportstyrelsens IT-skandal även innebär att uppgifter om försvarsmaktens fordon också råkat åka med all information till icket säkerhetsklassade personer.

Sedan har vi mastodontatomubåten som glider in och genom Östersjön.

Vissa dagar känns det onekligen som att man kanske borde köpa hem en konserv eller två MEN nu skall vi inte vara på det viset utan jag går ut och lyfter runt i förrådet istället.

//a

ps: ber om ursäkt för att jag använder humor som försvarsmekanism tycker egentligen att det är både läskigt och skrämmande läge…

2 kommentarer

Spela nu och sluta gnäll…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det här är inget debattinlägg om barn-och ungdomsidrottsverksamhet. Detta är bara något jag måste skriva eftersom jag varit lätt upprörd ett tag nu kring en händelse… Eller incident som min goda vän rapporterat om för mig, live från sjukhus.

Någonstans i Sverige har det spelats fotbollscup och från en annan ort har ett fotbollslag rest till cupen för att delta. Ganska många mil hemifrån. Som jag förstått saken så är ”cuper” da shit när man lirar fotboll! Det är roligt och det är liksom där alla som lirar boll vill vara… På cup!

En förälder hade i allafall skickat iväg sitt barn med sitt fotbollslag för att lira i flera dagar. Barnet ringde hem och påtalade att hen hade skadat sin arm och hade ont. Tränarna hade inte tagit barnet till sjukvårdarna som fanns på plats utan hade lindat handen man tog inte heller barnet till sjukvården efter spelen för kontroll utan ungen fick lira vidare… i fem dagar!

Föräldern blev ändå oroad eftersom barnet ringde och påtalade smärta och barnet (som aldrig klagar) var uppenbart oroad att det var något fel, så föräldern valde att rodda om i jobb för att sätta sig i bilen och åka iväg till orten där cupen hölls. Vid ankomst bad föräldern (som arbetar inom vården och är tämligen högutbildad och kompetent) att barnet skulle ta bort lindan runt handen. Handen som pekade fel… Som var svullen. Som tränarna bett barnet ”lägga ner” att noja över -Eftersom barnet vid flera tillfällen påtalat att hen hade ont i men som ändå lirat matcherna för laget.

Föräldern nappade in sitt barn i sin bil och drog iväg till närmsta akutmottagning där personalen var fullkomligt upprörda över hur VUXNA människor kunnat undlåta att barnets arm/hand undersökts. Det var absolut fraktur. Det hade börjat läka fel. Så det krävdes operation med narkos för att få benen på plats. För att sedan inte kunna garantera att allt blivit rätt eftersom det dröjt innan barnet fick adekvat vård. Uppföljningar på hemsjukhus, försäkringsärende -Hela baletten!

Föräldern till barnet är en god vän till mig -Så detta är ingen hörsägen a´la råttan i pizzan utan högst verklighet mitt i sommaren 2017!

Jag vet inte om detta är exceptionellt ovanligt, jag tycker i alla fall det är ett exceptionellt exempel på skitdåligt ledarskap. På okunnighet, ignorans, tidsbrist och dövhet för barnets röst. Att bli tillsagd vid flera tillfällen att sluta upp att tjata om handen (vet inte exakta ordval från tränaren då jag inte varit på plats själv!) i stället för att bli tagen på allvar och få en kontroll av utbildad personal. Man up! Bit ihop!

Det stör mig och jag kan liksom inte greppa att man inte ens orkat be sjukvårdarna på plats kolla upp det hela! Galet!

Kanske rör det mig då det finns någon fördom, någon förlegad idiotisk bild att barn som bryter armar och ben måste gråta och vara hysteriska -Och att om barn iNTE gråter och är hysterisk är det ingen fara. Vad är det för skitdålig logik?

Det är samma absurda logik som min egen gympalärare hade när jag gick i mellanstadiet och bröt handleden (rakt av, båda benen) under en lektion. Han frågade inte mig ett ord utan jag klev upp. Bytte om. Gick hem. La mig i soffan. Sa inte ett ord. Det fick min morsa att direkt fatta att det var något riktigt allvarligt fel! När hon ringde gympaläraren för att meddela att jag helt plötsligt var hemma konstaterade han att det omöjligt kunde vara någon fraktur eller någon som helst fara med min arm eftersom jag inte ens hade grinat. Då lackade Ugglan ur, på precis samma sätt som jag, föräldern och alla andra som fått höra det där vidriga argumentet!

Nä, jag har sett flera barn som faktiskt inte gråter utan som blir tysta och sammanbitna precis som jag blir, än i dag när jag har smärta. Kanske behövs lyftas fram?!

Via läkarkretsar har jag hört talas om att så länge patienter gapar och skriker i väntrum är det ingen större fara, dom som är mer kritiska att fokusera på är dom som är tysta -Där smärtorna faktiskt är så pass allvarliga/stora att personen inte har kraft eller ork att gorma och rya runt?!

Nu känner jag att jag är lite upprörd, så nu passar det fint att riva ut diskbänkskåpet och konfrontera vad som än må gömma sig där!

//a

 

Inte utan min dator…

Av , , 2 kommentarer 16

Idag hade jag tid på hälsocentralen för att lämna prover -Prover jag väldigt gärna vill lämna eftersom jag haft lite väl oroliga gallgångar med tillhörande smärtor och feber.

I väntan på att få anmäla mig insåg jag direkt att något var fel, för mycket personal som gick runt och såg lite vilsna ut. Det visade sig att VLL, Västerbottens läns landstings datasystem låg nere -Totalt stopp liksom.

Alltså kunde man inte ta prover eftersom det inte gick att skriva ut etiketter, min pappersremiss där det stod vilka prover som skulle lämnas var förvisso bra men i det stora hela totalt värdelös. För det hängde på ETiKETTERNA. Streckkoderna!

Personalen var trots detta på bra humör och vi skrattade lite åt hela situationen. Jag är mycket väl medveten om hur det är när datasystem står helt stilla och man blir totalt handfallen.

När blev det så här?

Det funderade jag på när jag lämnade min Hälsocentral. När blev det omöjligt att skriva namn, personnummer på en etikett, märka ett provrör med den etiketten och skicka på analys? När blev vi så totalt beroende av datorer att vi inte ens kan utföra våra arbeten? När datorerna kraschar går vi människor runt med händerna i fickorna, rycker på axlarna och kan inte längre får något gjort. Hjälp!

Jag tänker på affärer när det inte går att betala med kort, då tycker man nästan som kund att man skall få varan gratis! Ta ut recept när apotekens system ligger nere då blir det rubriker i tidningen…. Eller mitt eget blodtryck när mitt eget internet kraschar!!! Betala räkningar när bankens system inte svarar…

Vi är så himla sårbara! Tro mig, jag har ingen bakåtsträvande nostalgisk önskan, men det slår mig om och om igen att man kanske måste öva och ändå ha en ”Plan B” i bakfickan?! Det är bara fascinerande att när datorerna inte går att använda… Då är det frågan om ”Nödrutiner” -När det egentligen handlar om att utföra samma arbete fast på det sätt man gjorde för några år sedan… Men det har vi redan glömt bort hur man gör.

Fascinerande, intressant och värt att fundera på.

Nu skall jag ägna mig åt klassiskt avund -Sonen har fått ett överkast från alpvärlden som jag bara kunnat drömma om! Kommer bli så fint på hans rum som skall göras om inför hösten!

//a

 

2 kommentarer
Etiketter:

Till Axebro…

Av , , 2 kommentarer 76

 

The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people

Martin Luther King, Jr.

Igår kände jag att mitt mått var rågat. Jag kände en innerlig trötthet över min egen flathet, för det är det värsta som finns. Att inte säga vad man egentligen tycker utan man går och tänker och bubblar inombords. Jag vägrar falla i den onda tystnaden!

Vi har här på VK-bloggen en människa som brinner för vissa frågor, denna person har tagit sitt engagemang och valt att bli politiskt aktiv.

Tack vare EN persons engagemang, en persons förmåga att lyfta fram frågor på ett humoristiskt, bitskt, sakligt sätt har JAG som vanlig invånare blivit ännu mera intresserad av vad som försegår i Umeå Kommun. Det har väckt mitt intresse att själv följa debatter, läsa artiklar och facebookinlägg. Som hyfsat begåvad, med en gedigen utbildning som beteendevetare via universitetet är jag inte den som sväljer EN sak -Jag anser att det är viktigt att blida sig en egen uppfattning. Se saker ur flera perspektiv. Jag kan läsa och förstå när det är fakta och när det är åsikter. Jag är så att säga inte helt dum i huvet (som vissa verkar tro att människor i allmänhet ÄR!).

Jag kan säga som så att jag upplever att  Axebros grävande och frågande inställning har skapat liv i lådan som kallas Umeå Kommun. Han har rört om i grytan och min åsikt är att det är uppfriskande. Jag förstår att det förmodligen är provocerande, uppkäftigt och besvärligt när någon börja peta i gamla invanda mönster… Men än mer provocerande (i mina ögon) är retoriken MOT honom, av andra politiker.

Det känns som ett smärre korståg MOT Axebro -Varför skall han tryckas ner? Tystas? Varför skall han förlöjligas? Misskrediteras och utsättas för smärre förföljelse? VAD är det för demokrati? Varför verkar ett parti… eller mera korrekt är kanske att säga, varför verkar vissa PERSONER helt besatt av att raljera utifrån undermålig argumentation?

Varför inte välkomna, se det hela som nya ögon, chans att förbättra och ta tillvara på en sådan resurs? Det är äckligt när människor som tycker olika, är olika skall förtryckas. Det är skrämmande och  DET får mig att reagerar. Tystas, förlöjligas och högerextrema liknelser -Det finns tydligen ingen botten för hur lågt retoriken får sjunka…. Eller mera korrekt, det är inte ens retorik det är något helt annat.

Jag har inte haft något som helst missförtroende för Socialdemokraterna i denna stad, Hans Lindberg är den person som är folkvald och jag har inte läst osaklighet eller utbrott i affekt i hans blogg MEN hans bloggande kollegor (och aktiva på Facebook med skrämmande bemötande i kommentarer)… Vad i friden ÄR det? På riktigt?! Hjälp säger jag!

Det kanske är så att alla känner alla och att alla egentligen sitter och dricker kaffe och äter kanelbullar och i grunden är goda, respektfulla vänner, men som utomstående att ta del av inlägg och bloggar får mig att må illa. Å så hoppas jag att denna mobbingkultur bara är för att jag inte har alla fakta. För fy tusan vilka vidriga förebilder detta är för unga människor!

Jag gillar fakta, vetenskap och rationella människor, inte personer som i affekt skriver inlägg utan filter och drar slutsatser som ingen annan begriper.

Jag uppskattar humor, glimten i ögat och mest av allt uppskattar jag respekt över oliktänkande -På riktigt! Inget hyckleri. Inga floskler.

Jag uppskattar politiskt engagerade människor som kan vara just människor, som kan bjuda på sig själv (som Peder Westerberg (L) gjorde på första april och ägde nätet!!), politiker som utan omsvep kan erkänna fel och brister och som också kan vara stolta över att vara just den dom är för att dom är bra förebilder. Som ser olikheter, oliktänkande som berikande, lärande och utvecklande!

Som sagt, jag är inte politiker, jag är bara en i mängden som kan läsa allt som flyger runt och jag vill i alla fall inte stå tyst utan vill säga tack till Axebro och hans engagemang -Det är nytt, uppfriskande och har i alla fall fått mig att få upp ögonen rejält. Å det är inte HAN, eller hans sak, utan det är det bemötande han får av andra som är anmärkningsvärt i mina ögon.

//a

PS: Det är sanna mina ord inte bara indragna utskänkningstillstånd på yran som får mig att överväga att engagera mig politiskt.

PS2: uppdatering… har just blivit informerad om gårdagens VK… jahapp…

2 kommentarer

Talking to me?

Av , , Bli först att kommentera 15


Min katt bryr sig föga om ideella internationella insatser från min sida! Köksbord, papper, pennor = så klart skall hon ligga mitt i smeten!

Måndag och förkylningar verkar klinga av, har varit mörbultad, lämmen och trött som en tokig -Jag har drömt om skoterkörning och jag har banne mig känt draget i ansiktet.

Veckan är igång och jag hoppas på spännande studiebesök och får planera in enkätlir när katten sover. Vidare innebär veckan att det ääääntligen är dags att få fixa kalufsen vilket börjar vara riktigt akut.

I övrigt känner jag mig som typ småkär och okoncentrerad -Men det är helt okej tycker jag!

//a

Bli först att kommentera

Trädets rötter

Av , , 6 kommentarer 14

Igår fick jag ett besked som gjorde mig innerligt ledsen, så oerhört berörd och så väldigt medveten om vad viktigt medmänsklighet är i livets svåra skeden.

Så jag fick sällskap en stund efter lunch för lite stillsam kontemplation.

På eftermiddagen kom dom snälla, kunniga teknikerna för att än en gång fixa mitt idiotiska internet. Dom killarna börjar kännas som en del av familjen!

Det var onekligen ett ljus i mörkret att få internet i alla apparater…. så när det dog efter 20 minuter började jag gråta.

För mycket. Bara för mycket mitt i december… lusellelle åtta nätter före jul.

Utan internet får jag inte gjort det jag skall, utan internet kan inte jag maila in mina uppgifter …lusselelle…. Hela julafton är i riskzonen för att bli inställd pga kräksjukan… lusselelle…. kräksjuka, sjukhus, dropp… lusselelle…

Jag är bara tacksam om alla mina nära och kära mår bra, jag är tacksam att dom finns oavsett vad. Jag är tacksam att vara högprioriterad hos internet-tekniker oavsett om skiten nånsin börjar fungera igen -För det är omtanken, medmänskligheten som är den viktiga, rörande kärnan!

Allt annat är skuggor och damm!

//a

Inköpslista: Cola, proviva, rostbröd, te, vätskeersättning och bananer!

6 kommentarer

När kylskåpet ger upp…

Av , , 8 kommentarer 16

På riktigt, helgen har spenderats mest snarkandes till ljudet av familj och eld som knastrat. Har varit bedövande, gäspande sömning hela helgen. Har vaknat till olika dofter som fått mig att kliva upp, ljuvligt knäckig toscaäppelpaj, älgstek, kaffe är några av dofterna som retat mina sinnen.

Igår körde jag hem på förmiddagen, min hörsel fick sådant overload av stimuli att jag starkt började överväga att införskaffa bullerskyddande hörselkåpor -Bilen skramlade och liksom visslade, katten mjauade var 2-5 sekund (japp jag räknade) och jag kände bara att jag ville komma hem och stoppa undan bilen!

Så blev det inte, i stället blev det att åka och veckohandla och lasta in mat i kylen, slänga in en tvätt i maskinen och sedan kom sonen hem. Sedan blev det middag, disk, läxförhör och allt som hör till -Medan sonen satt med matten och jag satt och gjorde en kyckling (med gummiband) hördes en dov smäll, typ som en dunk eller ett klonk.

Vi tittade upp och konstaterade att inget verkade ha hänt. Tills sonen skulle ta ett glas mjölk.

”-Öhhhh du mamma…. Nu vet jag vad det var som lät…. KOLLA!”

Jag tittar upp och kisar mot kylskåpet och ser hur ALLT på mjölkhyllan sluttar mot mitten…. Jodå, hela hyllan, frikking glasskivan hade knäckts mitt itu?! What?! Med tanke på att jag just veckohandlat var kylskåpet fullt… Så jag fick börja med att hälla bort slattar av olja, kasta nästan tomma saker och hälla bort en liter av mjölken jag tänkte baka med… Jag var så skitsur att jag knappt orkade reagera -Då är det illa!

IMG_8312

 

Ja så nu har jag mjölken i grönsakslådan… Ser fullkomligt sjukt ut men problemet är i alla fall löst!

Nu sitter jag och eldar upp mig över MÅLTIDSSERVICE som ännu inte lyckas tillhanda hålla MAT i skolan -Nixpix, dom som äter sist blir titt som tätt UTAN och reservmaten dröjer då den måste tillagas och transporteras från annan skola, vilket i sin tur leder till att elever lever på en macka -Urusel förutsättning för koncentration och ork!

URUSELT att det fortfarande ÄR så här!!! Uruselt att kidsen som tar upp detta på elevrådet om och om igen och som inte får se att något händer! Sådant får mig att lacka ur, för det innebär att när man går via dom korrekta kanalerna händer inte ett skit! Å det är enbart sorgligt tycker jag.

Sedan lackar jag även ur över det faktum att elverna som skall till Navet med skolan släpps av på Hållplats W vid vänortsparken, dvs eleverna måste passera både Kungsgatan (sorry, har lite lågt förtroende för kombinationen av ystra barn och stressade cyklister) sedan traska upp till vasaplan och korsa Vasagatan… Vad är det för GENI som kommit på den lösningen med transport av skolbarn till NAVET?!?!

Jag hoppas transportfrågan löst sig och att maten serveras -om inte så återkommer jag till saken!

Nu skall jag ut och ta lite frisk luft! Bör ta blodtrycksmedicinen också…

//a

 

Expedition Löven

Av , , Bli först att kommentera 15

Expedition Robinson var ju ett rätt populärt program för rätt många år sedan. Basic idé, två lag på en ”öde ö” som möts i dueller, förlorarna fick samlas i öråd och rösta på vem som skulle hem -Vem som utgjorde den svagaste länken (alternativt största hotet!).

Konstaterar att Umeås eget Björklöven haft öråd!

Det är inte bara den lokala politiken som är en såpa (i klass med Glamour) värd att följas -Även Löven, rapporteringen via VK och alla beundransvärda anhängares outtröttliga engagemang är intressant att följa (matcherna klarar då inte jag av längre!).

MEN!!!

…kanske lokalpolitiken också kunde införa öråd?!

//a

Bli först att kommentera