Etikett: arbete

Skogsduschen…

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi fick några sköna dagar av skogsdusch -Min son och jag tillsammans med mina föräldrar!

Det är så vackert och stilla i stugan att hjärtat nästan brister av tacksamhet.

Jag kände en glädje att åka hem för jag återvände för att jobba -Det är en gåva att tillhöra en arbetsplats, ett team igen.

Jag hann inte med jul riktigt i år -Jag valde annorlunda. Saffransbröd och ytterst lite pynt. En julskinka mitt i december och that was it.

Saffran är balsam för själens kluvna hårtoppar” (Mia Skäringer Lázár) -Poesi som hittar rätt

Känns lätt att plocka undan, det känns rent och laddat för ett helt nytt år. Inser (med nyorden i fokus) att jag istället för att julpynta/julstäda döstädade.

Rensade garderober, skåp, lådor och hyllor.

Det ger energi faktiskt!

Nu är det strax läge att hoppa av bussen och rassla över gator och torg för att få göra ett arbetspass!

Vem vet -Kanske ses vi i vimlet :-)

//a

Happy -Vägra NÖJD!

Av , , Bli först att kommentera 9

”-Happy?” frågar kusinen A
”-Happy!” svarar kiddo

Så kommunicerar man som barn när man byter pokémonkort mellan varandra. Man stämmer av så att båda är överens med bytet. För mig är det ett roligt ord man väljer… Å jag är oerhört tacksam över valet. Det finns nämligen ett annat tänktbart alternativ och det är ordet NÖJD!

Nöjd är inte bra. Usch, jag tror jag har en allergi mot ”nöjd”.

Nöjd -då är det varken mer eller mindre
Nöjd – då kunde det ha varit bättre
Nöjd – det kunde ha varit sämre

Nöjd är liksom en ”flatline”, onyanserat och intetsägande.

Många är nöjda med sina liv/hem/arbeten -inte tacksamma, inte glada, inte besvikna….utan nöjda!
Många är nöjd med sin relation/sexliv -inte lycklig, inte tillfredställda, inte förtvivlade… Utan nöjd punkt slut och ”så talar vi inte ord till om saken”.

Tänk om vi vuxna i våra liv kunde använda termen Happy i stället! Det kräver i allafall lite reflektion och ställningstagande.

Jag är HAPPY denna morgon i stugan. Gick ut runt 7 för att titta på solen över isen medan killarna vaknade till i stugan. Vi har skrattat och busat och nu väntar dom på en skoter-raid innan vi vänder kosan tillbaks mot vardagen!

Be HAPPY -Vägra nöjd!

//a

Who Cares?

Av , , 8 kommentarer 7

Ta dig gärna tid att läsa mitt hypotetiska exempel… Å kom gärna med åsikter! 

Rent hypotetiskt… Ponera att du har värk i dina fotleder. Tänk dig värk som du inte begriper vart det kommer ifrån. Det värker dygnet runt, bara mer eller mindre. På nätterna ligger du och sparkar och sparkar för det ger någon form av lindring.

Varje morgon vaknar du av att du är stel och du går som en pinne. Att gå ner för en trapp innebär att du får gå sidledes, och halvt hänga i räcket då fötterna värker. Å så har du haft det i flera år. Läkaren har tagit prover som visar att du inte har reumatism! Så skönt. Men vad är det då? Fotlederna är röntgade, så det är inga extra ben som spökar. Skönt men vad är det då?! Du har ont. Du är stel. Du ÄR påverkad. Läkarna vill avvakta. Du får fortsätta halta på.

Värken gör att du är konstant trött. På jobbet biter du ihop och hänger på allt du orkar, för att sedan komma hem. Lägga dig i soffan med benen i högläge och inte orka något mer. Inget socialt liv. Nada. För att dina fotleder värker. På jobbet upplever dina kollegor att du vissa dagar är kort och sur. Lite "fräsig". Dom ser inte din värk eller din trötthet då du biter ihop. Dom ser dock att du haltar… Varje dag!

Du köper dyra skor och inneskor som är bra för foten och fotlederna, som ger stöd och avlastning som någon form av "självhjälp". Det hjälper föga. Du är hemma en vecka från jobbet för att vila. Du mår bättre då du i allafall inte är lika trött. Värken blir mildare av vilan. Sedan har veckan gått och du måste tillbaks till jobbet eller få tag i en läkare som kanske kan sjukskriva dig på deltid.

Du ringer, läkaren skall ringa upp. Du testar på eget initiativ en kur med antiinflammatoriskt, för att försöka se om det hjälper. Det hjälper föga. Du ringer vården igen då läkaren aldrig ringt tillbaks. Då du påbörjat egenmedicinering ringer äntligen läkaren som konstaterar att hen måste konsultera en annan läkare kring din märkliga situation. Hen skall ringa upp dagen efter för ett upplägg av det hela. 

Du blir lättad och lycklig. Dagen efter sitter du limmad vid telefonen. Väntar och väntar. Hen ringer inte tillbaks. Men då måste ju doktorn ringa NÄSTA dag tänker du och väntar och väntar. Doktorn ringer inte. Du ringer därför sekreteraren varje dag och får lämna meddelanden. 

På jobbet dyker det upp uppgifter som varje vecka börjar bli omöjliga för dig att genomföra på grund av värken. Du ringer om och om igen allt mera desperat i jakten på din doktor. När det gått fyra veckor av denna cirkus… Vad gör du då? 

Å vad gör du om exemplet ovan gällde en 8-åring och arbetet var skolan? Rent hypotetiskt…

//a

 

Done a Skipper…

Av , , Bli först att kommentera 7

KAPITEL 1: Anna Skipper, denna kvinna som står och förfäras över vad människor stoppar i sig! "Falukorv, falukorv, inte konstigt att du ser ut som en falukorv". I söndags drabbades jag själv av "Anna Skipper". Skolstart, jobbstart, dags å rensa kyl, frys och skafferi. Ut med glass, bullar, läsk å annat snask. Dags att återgå till vardag. Plötsigt behövs matlådor till jobbet å en rostad fralla duger inte som frukost fram till lunch i skolan/på arbetat! Å att mumsa glass för att det är "så varmt" håller inte längre!

Väntade på vilda protester från junioren när han drabbades av akut glassbegär ca 20minuter innan middagen idag och hängdei kylen! MEN där var jag redo, ty därinne stod ett fat med morotsstavar, gurkpinnar, paprika och ärtskidor. Jamen du mamma, det här var ju gott! Alltså, matmässigt = vardag

KAPITEL 2: En kompis till sonen skulle hänga med oss hem idag efter skolan. 15:30 drog dom iväg för att hämta en tredje. "VI måste vara hela batteriet". Den tredje stormade in "-Hej, jag ska vara hemma 19.00"!! Skratt och bus och tre glada killar vid middagsbordet! Alltså = kompisvardag -Check!

KAPITEL 3: Skolstart. Någon fler än jag som svettas och söker gummistövlar, överdragsbyxor, fingervantar m.m. m.m. m.m och konstaterar att ALLT tycks vara för litet?! Hur mycket kan barn växa över en sommar?! På den här fronten råder fortfarande paniklösningar och högvattensbyxor… Måste åtgärdas a.s.a.p!

KAPITEL 4: Två arbetsdagar gjorda. Tror jag får läsa min egen blogg om och om igen om resan. Helt omöjligt att jag låg vid Medelhavet FÖRRA veckan?!  Alltså, arbetsmässigt = übervardag!

KAPITEL 5: Cyklade till jobbet imorse i fint väder. Cyklade hem från jobbet i eftermiddag i spöregn… Alltså, Vädermässigt är jag helt enkelt inte förvånad..

//a