Jag har en underbar kollega som  förra tisdagen stod och skrattade och sa "Jag heter Bruno". Lång historia kort, vi heter båda Kristina i mellannamn och hennes päron har alltid grattat henne på den namnsdagen (precis som mamma-ugglan och pappa gummitarzan). Hennes päron ringde dock en vecka för tidigt något år och sedan dess skämtar dom att hon heter Bruno… Så nu blev jag också en Bruno!

Kristina-dagen brukade firas med skumpa och jordgubbsbakelser i Frankrike (ljuva ungdom!!!) idag blir det en hällakaka till förmiddags kaffet (joman tackar)

Saxofonhallicken bjöd inte så många vassa uttryck! Inga gallkor, inga stutar, inga hot om avskurna ballar. Sminket, kläderna och frisyrerna var mest festligt att titta på. JAAAAAA… jag ska ge mig med mina referat av Molin’s filmer… snart…. Kim Anderzon förklarade att man bör kolla vad karlar kör för bil ty "Ju mer dom har under huven, desto mindre har dom i brallan". Å det var väl intet nytt under solen… 😉

//a