Dagen började ju med problemet Christine på halsen! Jag vet inte hur många gånger jag gick fram och tillbaks till bilen. Bara för att konstatera.. Nej.. den startar verkligen inte! Jag var beslutsam att fixa det här. Rätt snart insåg jag mina begränsningar när jag satt och var på väg att börja gråta i min iskalla bil. Då bad jag om hjälp! Så nu ÄR batteriet på uppladdning. Å det gick ju an att köra Enterprise… den kör ju praktiskt taget av sig själv!

Sedan när sonen kom hem tog vi en promenad till Barnens Hus. Pengarna i hans börs bokstavligen brann! Där träffade jag en ytterst trevlig bloggare som jag stod och pratade med ett bra tag medan junior botaniserade bland utbudet. Alltid roligt att möta människor, -vars inlägg man läser dagligen, i verkliga livet 🙂

Väl hemkommen gjorde vi loppor. Det jag fick göra var att gå upp för alla trappor, 10 armhävningar och 5 situps. Han hade tydligen en kom-i-form loppa. Nog sattes jag på prov alltid 🙂

Cujo tog jag mig an redan på förmiddagen för att slippa fundera på Christine. Jag tog ett snack med kisse och tog även fram en bit skinka. Förklarade för katten att jag nu skulle ta och stoppa fingrarna långt ner i halsen och att jag ville att han skulle svälja… Det gick på första försöket. Tror inte det var samtalet. Tror det snarare var beslutsamheten och lugnet som gjorde susen.

Fisken är nu kokt medan katten hypnotiskt stirrar på en boll… Allt tycks vara i sin lilla ordning…Hoppas jag! 

//a