Mina bröst var normala.
När allt var klart -Insåg jag hur rädd jag varit de senaste dagarna. Inte urflippad och i tårar, men rädd -Seriöst livrädd! Jag har inte känt en sentimental tanke kring brösten per se, utan snarare ”skär bort rubb och stubb” om något växer!
Jag tog med mig sällskap för två par öron hör mer än ett. Jag tänkte som så att blir det dåliga nyheter ville jag ha någon där. Jag gick själv in och gjorde första röntgen, därefter skulle en läkare se bilderna och då skulle beslut fattas om ultraljud -Oavsett vad skulle jag få besked! När den fantastiskt fina sköterskan kom för att hämta mig för andra gången, till ultraljudet, sade hon även åt Ugglan att följa med.
Då kände jag en iskall avgrund öppnas inom mig. Jag vet att jag bet ihop, jag kände hur jag gick mot ultraljudet som i en tunnel och tänkte att ”NU förändras livet”. Väl inne förklarade hon att dom ville göra det hela noga och att läkare skulle komma och göra genomföra undersökningen. Mina alarmklockor klämtade i öronen. Jag drog av mig kläderna som i ett vakuum. Jag rapade fram mitt personnummer och satt som förstelnad. Det var overkligt till max!
Läkaren var fantastisk. Vilken kvinna! Hon visade och förklarade varför jag kallats tillbaks, jag hade gott om tid att ställa frågor samt hann även spamprata hysteriskt om stadier, hårda knölar och epileringsförsök i armhålan. Det var liksom bubblande lättnad samtidigt som rädslan ändå satt kvar där i halsgropen…
Jag kunde inte fått bättre bemötande. Läkaren ville att jag skulle komma ihåg att jag även i framtiden skulle kunna komma att kallas tillbaks efter dom obligatoriska kontrollerna samt att hon hoppades att jag kunde komma ihåg att det gick bra idag. Jag fick broschyrer om hur vi kvinnor bör kolla våra bröst varje månad -Det där jag alltid tänker att jag SKA göra men så ofta glömmer bort! Jag fick även tipset om appen ”Kolla brösten” som finns att ladda hem gratis från såväl app store som google play! Den påminner en varje månad att checka av läget! (Tydligen är den sponsrad av ett stort flingmärke -men jag bryr mig föga efter denna dag!).
När jag lämnade NUS och Mammografin tänkte jag… ”Jag kunde ha varit en av dom tjugo kvinnor som fick besked idag”. Jag tänkte: hur många andra skall hit idag och kommer få ett helt annat besked ? Säga vad man vill, men cancer is a bitch! Och det angår oss alla.
Bara bröst?! Det är SÅ mycket mera!
Det handlar om liv!
//a
Kommentarer som inkommit