Etikett: censur

Paraboler i vassen…

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår kväll skrattade jag och min kompis så att tårarna sprutade åt alla håll! Vi drabbades av dom där ovanliga skrattattackerna när man skrattar åt små detaljer så till den milda grad att man nästan kräks! Jag skrattade så att luften helt enkelt tog slut i mina lungor!

Det som avhandlades var fenomenet att råka HÖRA saker som man kanske inte borde. Vår diskussion började kring söndagens SLÅTTER. Jag sa, tänk om man suttit två altaner bort och hört det där frenetiska gnuggandet med gräsklipparen samtidigt som en motorgräsklippare dör om och om igen, någon som frenetiskt drar i snöret och så hörs med jämna mellanrum höga och tydliga ”-Den jäveln” eller ”-Herregud, skjut mig”… Detta var så roligt att vi höll på att skratta sönder oss totalt!

Sedan började vi spåna kring LÖRDAGENS händelse vid älven.

Vi hade, som vanligt, oerhört intressanta diskussioner där sjukt privata saker avhandlades. Vi skrattade där vi satt och det var ingen hejd på alla galenskaper som avslöjades. Det blir så när två kvinnor är barnfria och får tala i klarspråk om MÄN! Efter en stund observerade vi att vi hade en medlyssnare som satt ca 1,5 meter bakom oss, i det höga gräset…

Det bekom inte oss att någon hörde vad vi pratade om utan vi fortsatte givetvis vårat samtal utan censur. Igår började vi fundera på vad vi själva skulle ha gjort om VI hade varit den där stackars personen som suttit där i gräset. Personligen hade jag vikt igen mina öron och dragit mig därifrån, jag skulle verkligen inte VELAT lyssna på samtalet! Min kompis kom fram till att hon skulle gett sig till känna och informerat om att hon HÖRDE…

Komiskt var det till max när vi började tänka på denna människa, som bara ville få njuta av en vacker dag vid älven och så blir den totalt invaderad av måsar som skriar vid vattenbrynet! Jag hoppas innerligt att den personen återhämtat sig från den rejäla dosen av våran realitet!

Nu väntar arbetet och jag hoppas jag inte drabbas av skrattattack i tjänst…

//a

 

On the Edge!

Av , , 4 kommentarer 7

Det har varit mycket debatt om NÄTHAT denna vecka. Män som hotar kvinnor i skydd av anonymitet. Uppdrag Granskning har genererat många inlägg på detta tema även här på VK’s bloggportal.

Har sett att det diskuteras om alla kommentarer publiceras eller ej. Censurerar man kritik, påhopp, osaklighet, ilska och vrede?! Har full respekt för dom som väljer att sålla agnarna från vetet och hålla en viss "nivå" på dialoger som kan uppstå via kommentarsfunktionen. Jag har publicerat allt utom en som innehöll en länk som ej fungerade (vilket den som lämnat länken själv påtalade i annan kommentar!).

Med tanke på mitt eget inlägg om våld inom hockeyn var jag mer eller mindre redo på att fly stan, jagad med pinnar av provocerade människor. Det var ju tydligen smått dramatisk tanke -MEN den gick genom mitt huvud. Jag fick många otroligt bra kommentarer. Sakliga och som tog upp perspektiv som jag själv utelämnat. 

MEN…. 

……här kommer MIN gräns!!!!!!!!!!

Min blogg är ingen kontaktannons.

Dom kommentarer som jag fått som "stört" mig har absolut inte varit hatiska utan det är dom kommentarer som inkommit som är anonyma och flirtiga! Det är inte bara udda utan även ytterst bisarr! 

Kommentarena är publicerade. Inte för att jag känner mig smickrad -utan ENBART för att dom inkommit. Å det retar mig banne mig att jag skall ens skall måsta skriva detta!!

//a