I filmen/boken: Eat, Pray, Love (Elizabeth Gilbert) finns många oerhört kloka citat. Ett av dessa, som är hyperaktuellt är "Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation"

Jag skriver om citatet för att jag ser det som en möjlighet! Inte som något deprimerande, något sorgligt något tragiskt även om det kan kännas så när man är MiTT i det hela.

För många år sedan hade jag en lustig dröm. En röst sa till mig "Anna, du är en buske och du kommer kapas vid rötterna för att du skall kunna växa och bli stor" Jag tyckte drömmen var så komisk, att jag -Moi!- liknades vid en buske så jag skrev ner den direkt när jag vaknade. Det var tur. Under året som följde hände det saker som gång på gång fick mig att måsta återvända till det jag skrivit ner. Jag blev onekligen nerkapad till rötterna. Hur tungt det än var, visste jag att det var "okej" då drömmen sagt att det skulle få mig att växa. 

Jag gick då en utbildning som var helt fel för mig, men tjurig som jag är tänkte jag inte alls lyssna på min inre röst utan bara malde på. Jag mådde sämre och sämre tills jag en dag sökte hjälp och hittade nya vägar att välja. Då började jag sakta men säkert må bättre. Å allt fick mig faktiskt att växa. Jag bytte helt riktning och fann en annan väg som jag aldrig kommit till om det inte varit för att jag de facto blivit nerkapad först! 

Med denna dröm har jag alltid haft en slags "tillförsikt" när "shit happens". Vi har en inre kunskap om vad som behövs, vi är bara… JAG var bara duktig på att ignorera den där lilla tunna rösten som berättade saker å ting för mig. Idag lyssnar jag alltid på den rösten först. Å det gör jag i stillhet och ensamhet.

Just nu är såväl jag själv, som många runt mig, på väg mot det som kan kallas en "ruin". En spillra av något som en gång var… Spelar ingen roll om det handlar om relationer som förändras och tar slut, arbeten som visar sina mörkare sidor eller hälsan som rasar ihop. Det är liksom samma sak i mina ögon. Det är något som rivs, för att man skall kunna bygga upp något nytt. 

Många vill kämpa mot denna "ödeläggning". Kämpar så in i märgen MOT istället för att bara falla, låta det hända och med tillförsikt veta att det kommer bli bättre. Motstånd är bara rädsla för det okända och det nya. Jag är inte rädd. Jag vet att allt bara blir bättre när man hamnar i dessa lägen. Att det faller beror på att det inte är meningen att vara som det är -just nu!

Så enkelt är det. Livet är här och nu. Att kämpa och hålla emot när allt faller, skadar oss bara i onödan. Det är bättre att stiga åt sidan, låta det rasa klart och sedan kliva in och börja bygga upp något nytt. Så ser jag på saken. 

Jag kan bara hålla med i citatet. Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation. 

//a