Igår lade jag sista biten på mitt 1000-bitars pussel. Vilken lättnad! Tre andra människor har suttit och vänt bitar tillsammans med mig i detta gytter av likadana-färger-bitar! Igår kom kiddo och hans polare nerrasandes för trappan och jag sa åt dom att dom fick uppföra sig då jag hade en snygg dejt som satt i uterummet och hjälpte mig med pusslet. Sonen suckade högt och ljudligt när han hittade sin far vid pusslet 🙂 Snacka om päronhumor på hög nivå som var så totat icket-skojigt i kidzens värld! ”MÄHHH” hördes som en kör från alla tre!

När pusslet var klart och barnen roade sig ute på studsmattan tyckte jag att det var ett ypperligt läge att limma ihop min kreation. Då jag älskar vargar skall detta pussel UPP. Så får det bli. När jag påbörjade limprojektet passade katten på att ta en tupplur….

A Cat in the…?!

….i pussellådan….

När jag började dabba på pusselfixet kunde jag konstatera att jag missat något moment i pusslandet. Nämligen det att köra KLÄDRULLE över det. Det var fullt av små hår som luddade värre än bomull.

Ju mera jag monterade ner pusslet i lämpliga lim-bitar, desto mer varse blev jag om hur pusselmattan defacto såg UT. Katten har ju mer eller mindre bott på den under tiden jag pusslat. Den var… väldigt hårig!

Det dröjde inte heller länge innan katten lycklig klev upp ur lådan och sträckte ut sig i solen på bordet, på pusselmattan och där låg han rätt länge. Han avslutade det hela med att tassa över dom nylimmade bitarna och lämna några fler strån efter sig samtidigt som han sprättade ogillande på tassarna!

Min plats i solen… tydligen…

Katten har ju humor på sitt sätt måste jag säga!

//a