Etikett: dagis

Options…

Av , , Bli först att kommentera 8

Hmm… inser att jag borde passa rysligt bra som dörrvakt!

I allafall som dörrvakt på dagis om inte annat.

Jag gjorde en strålande insats som dörrvakt till och från kalaset igår nere på stan. Jag styrde med hela handen och tackade alla som gick för att dom kom och höll samtidigt koll på att inget spårade ur i väntan på transporterna. 

Kidzen var HAPPY och kiddo var trött men lycklig efter sitt kalas!

… å jag fick testa på ett alternativt yrke… Nästan i allafall… :-)

//a

No Bullerby-Hills…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Igår vid sänggång frågade sonen mig.. "-Mamma, har du hört att man hittat en pistol?! Utanför ett dagis?!? HÄR?!?!" 

Oron lyste ur hans ögon. Bara att koppla på pedagogiken och lyssna på vad han var rädd för. Han hade frågor. Vem har tappat den? Varför? Hur hamnade den där? Vem rår om den? Är inte pistoler förbjuden? Men varför utanför ett dagis?! Vad hade dom tänkt?

Började nysta i hans frågor med att jag faktiskt inte har alla svar på hans frågor men visst finns det fler vapen i samhället än dom polisen har. Alla följer inte dom lagar som finns och ja.. det är brottsligt. 

Då fick jag en svår fråga… "-Men det finns väl inga dumma människor HÄR? I Sverige?!" Mitt svar kom lika spontant som undvikande "-Nääeee…" å i samma ögonblick det slank ur mig kände jag att det inte var ett okej svar att ge ett barn. Så jag ändrade mig och sa "-Eller jo, det finns faktiskt det… Det finns överallt…"

-Men VAD ska någon ha en pistol till??!!! undrade han med stora ögon "-Vad tror Du att dom skall ha pistolen till" kontrade jag med… Han konstaterade att det måste vara till jakt. För jägare måste ju vara dom enda som kan tänkas ha vapen. Å egentligen är pistol inte det bästa jaktvapnet utan en pilbåge, ty så är det i Minecraft. Hans oroliga tankar lugnades av hans eget resonemang. Jag gick inte in på andra alternativ utan lyssnade på honom. Därefter var frågestunden över.

Jag tror inte på att skrämma barn eller mata dom fulla med fakta dom inte kan hantera. Jag tror på att barn skall behandlas med respekt och att man skall lyssna och ta deras rädslor och deras oro på allvar. Barn förtjänar ärlighet på den nivå dom kan hantera det. 

Vi lever inte i Bullerbyn där alla har rosiga kinder och är vänner och på något sätt är det så sorgligt när man ser barnen ta till sig den insikten, där perspektiven växer, när världen blir större än bara hemmet. Där inte alla människor inte bara vill gott… 

Livet lär oss hela tiden och det börjar sjukt tidigt…

//a