Om någon mot förmodan funderat på vad jag pysslar med så kan jag berätta det helt öppet.

1) Jag virkar (lång, färgglad halsduk!)

2) Jag övar mig på att rita katter (ser för taskigt ut men jag ger inte upp!)

3) Jag funderar och funderar på om jag ska ta det blåa eller det röda pillret

Jag befinner mig i kölvattnet efter en djupdykning ner i hopplösheten. Det går så där. Det är uppochner och därför tänker jag att det enda vettiga är att vara kreativ. Låta färg och form ge mig energi. Jag har lämnat så mycket blodprover att mina armveck är blåa/gula och jag har genomgått processen som kallas koloskopi.

Tillbaka till hopplösheten -Hopplöshet är den mest skrämmande känsla jag vet. Den leder nowhere utan där finns bara ett mörker och en känsla av att a) Allt varit poänglöst och b) det är lika bra att checka ut från det så kallade ”Livet”. Lite samtal med en stafettläkare i telefon, lite dosjusteringar, lite helg i stugan med samtal, mat och vila och hopplösheten börjar släppa sina slingriga, långa, äckliga destruktiva fingrar över mina tankar och känslor.

Jag har inte gått in i en depression utan helt enkelt sett all min strävan efter en ny möjlighet, en ny framtid bli manglad med marken -Täker jag ge upp? Det är ju frestande men för mig är det inte ett alternativ. Utan jag måste få känna, reagera och måste få se över mina möjligheter att ge mig efter drömmen om en för mig, hållbar framtid.

Från hopplösheten hamnade jag i stället i ungefär samma dilemma som Neo ställs inför i filmen Matrix (den där fantastiska, filosofiska ultravålds filmen från 90-talet) och banne mig -Metaforen fungerar faktiskt väldigt bra.

Neo erbjuds att välja mellan två piller, det röda eller det blåa.

Det blåa låter honom somna, vakna upp i sin säng och glömma allt han just varit med om, han får förbli lyckligt ovetandes om ”Matrix”. Det innebär att vara slav under maskinerna (systemet?).

Det röda pillret låter Neo kopplas ur ”Matrix” och se verkligheten som den faktiskt är och förstå/se illusionen som Matrix ÄR. Det vill säga ger Neo en möjlighet att agera och få kontroll över sitt liv.

Kort och gott kan man väl säga att väljer man det blåa pillret så stoppar man huvet i sanden och fogar sig efter maskinerna och fortsätter vara systemstyrd. Väljer man det röda är det hardcore realitet men man har frihet och ansvar att agera.

Så jag virkar vidare ikväll, kanske ritar jag ännu en katt som ser ut som att den har ett mycket märkligt objekt i pannan, platt som en pannkaka och med öron som en kanin.

Jag vet vilket piller jag vill välja -Vilket väljer du?

//a

PS: Jag kan gärna slippa konstkritikerna, jag har redan en som häcklar mina stackars kattalster 🙂