Etikett: ensam

Bon Voyage…

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår kom Ugglan och Tarzan hem till oss och åt middag som avrundades med jordgubbar! Jag tycktes mig ana en viss ”nerv” i hos Ugglan och Tarzan, lite sammanbitna… Att ta avsked är ingen höjdare! Jag tror Tarzan tyckte det var värst att lämna fina kisse hos oss redan igår!

När vi sagt våra ”Bon Voyage”, ”Hälsa”, ”Njut & Ha underbart KUL” och ”Messa när ni landat” såg jag en Uggla som sakta drog igen min dörr med en rörande tår i ögonvrån. (-Ni är SÅ söta mina älskade päron!!!!)

Det där var i allafall på tok för tråkigt för kiddo så vi drog på oss skor och slet fram en kick för att gå ut och se om NÅGON kompis kunde finnas hemma! Någonstans liksom…

Vi drog till kompisens gård, som enligt utsago, KANSKE skulle komma hem på onsdag. Där satt vi runt 20:30 och konstaterade att det inte fanns en kotte ute någonstans. Min son började tala om sina kompisar, vem han känner, vem som är ”som han”, om hans bästa vän som flyttat och nu hans andra bästis som är bortrest… När vi satt där ute sa han plötsligt ”-Mamma, du måste bli väldigt ensam nu när jag åker bort….”

Det var sättet han sa det på som rörde mig.

Han konstaterade att min bästa vän flyttat från stan, att Ugglan och Tarzan rest bort och nu skulle även HAN och hans far resa bort… Jag konstaterade att han hade rätt men att jag inte känner mig ensam och att det är den stora skillnaden. Jag förklarade för honom att jag HAR flera vänner som finns nära mig och jag fick även påminna honom om att jag inte har semester utan faktiskt fyller en viss funktion på mitt jobb! Han såg ändå inte helt övertygad ut!

Trösten i detta resonemang blev när han slutligen kom på att jag inte alls skulle vara SÅ ensam…

Kurr-maskinen..

Kurr-maskinen..

Ty vem kan vara ensam när man har en helt egen kurr-maskin som gosar med ens fötter så fort man kliver upp, som kurrar vid ens sida om natten?

Jag önskar denna morgon mina päron en HÄRLIG flygning på väg mot äventyret! Hälsa och krama om dem som med stor glädje och längtan står och väntar på er när ni landar! Jag håller ställningarna här och så får jag se om jag lyckas hålla Cujo inspärrad en hel dag eller inte… Så här på morgonkvisten är det i allafall höga och ljudliga protester!

//a

Sono da sola….

Av , , Bli först att kommentera 10

"Ensam är stark" det är ju ett tämligen välkänt uttryck. Ett uttryck som jag skulle vilja säga är kvalificerat jidder och nonsens.

Ensam är ensam och jag ogillar skarpt alla sånna där slogans som på något sätt vill förhärliga "singellivet"  –Ty det är ofta i sånna sammanhang dom haglar

Gemenskap och samhörighet är underbart. Tillsammans är vi starka. Så enkelt är det. 

Utan att skriva en D-uppsats kan jag bara konstatera att mitt skrivande i det privata handlar mycket om just detta tema.

Om dom nära och kära jag har i mitt liv. Dom som finns vid min sida. Dom som är det där osynliga nätet som alltid finns där! Det som är så viktigt att ha när man lever ensam!

Vilken rikedom det är att ha det nätet!

Det är kärlek!

//a

 

 

Mindfulness Apelsin…

Av , , Bli först att kommentera 6

 Alla har väl hört termen Mindfulness och det slog mig härom aftonen att en apelsin är den perfekta övningen. Kanske när man kvistar iväg på sin fikarast och behöver ett avbrott i bruset.

Jag är ingen expert i ämnet men har övat mindfulness i snart 4 år både under organiserade former och dagliga övningar hemma själv. Det tar tiiiid att lära sig detta. Därför gillade jag insikten med något så konkret som en apelsin! 🙂 

Istället för att klösa upp frukten och trycka i sig en halva i varje tugga kan man, om man önskar, öva mindfulness -Medveten närvaro HÄR och NU. Detta ger faktiskt en otroligt skön avkoppling och tillåter oss att ladda batterierna.

Så hur kan en apelsin hjälpa oss med detta?! Jo, efter månader av konsumtion av dessa frukter har jag börjat uppleva en viss njutning av att skala en apelsin. Det som enbart var kladdigt och grisigt från början.

När du börjar skala en apelsin kan du känna strukturen på skalet, känna doften när man börjar bryta upp den. Du kan känna hur det känns på dina fingrar. Du kan även lyssna på ljudet när du bryter upp skalet. Se färgen. 

Du kan försiktigt pilla loss det där vita, dra bort trådarna och se hur frukten kommer fram. Se hur dom olika skalen som skyddat frukten lossar ett efter ett.

Du kan försiktigt bryta upp apelsinen i klyftor, och se att frukten faktiskt ser riktigt saftig och frisk ut. 

Att bita i en apelsinklyfta och känna hur den känns mot munnen och tungan, hur smaken kommer som en explossion direkt!

Att medvetet vara med i varje steg i att skala en apelsin ger en paus!

Rekommenderar detta varmt till alla som är nyfiken på en mera ”hands-on” variant av mindfulness. Testa gärna när du är ensam, för sitter du och babblar med kollegor går poängen förlorad. Uppmärksamheten skall vara mot apelsinen… inte något annat 🙂

//a

Pussel-träsket…

Av , , Bli först att kommentera 6

Sagt och gjort igår -Jag drog fram mitt pussel. Inköpt till fyndpris för länge sedan. Ramen var klar, ansiktet också och det mesta av dom rosa-aktiga bitarna. Bitarna var även sorterade (kolla bilden så syns påsarna!). -Ja för inte kan man lägga pussel bara "så där". Nej, jag är ju en extremt organiserad människa även där. Bitar sorteras efter nyanser, toner, mönster INNAN själva pusslandet börjar. Adventsljusstaken och fruktfatet åkte åt sidan och pusslet tog upp resten av bordet, nu jädrar skulle det läggas pussel.

Det är inte ofta jag lägger pussel. Men det händer. Jag satt således igår och stirrade på dessa bitar. Jag förstod direkt varför det inte blivit mer än bara en ram och dom mest uppenbara bitarna i detta obegripliga myller av färger, nyanser och jidder. Snabbt organiserade jag en ny pussel-strategi. Jag inrättade "stationer" runt bordet. Så när jag stirrat länge nog på en himla massa turkosa bitar, började jag stirra på rosa, för att skifta till svart-gröna bitar och därefter förflyttning mot dom vita. Skickade en bild till livlinan med texten "Mitt helvete"

Vid 21-tiden (!!!?!?!) insåg jag att jag absorberats in i pusselträsket. Det blir som en mani. Kändes rätt stolligt att sitta där i ett totalt upplyst kök, snurrandes och roterandes på stolarna. Rullade därför ihop allt för kvällen och började titta på en film –Illusionisten. Gick bra en stund men sedan blev jag smått rastlös. Bitarna tycktes skrika åt mig. Det var ju inte frågan om MÅNGA jag lyckats få på plats. Utan timmar av stirrande vändande och frustrerat konstatera att det där jävla pusslet är retsamt till max!

Sagt och gjort, med den fantastiska uppfinningen Pusselmatta (å att jag ens äger en sådan är ju smått stolligt -I know!) var det inga problem att breda ut hela projektet över golvet framför tv:n. Kvinna som jag är gör jag gärna flera saker samtidigt. Den förflyttningen gjorde att jag fick ut TRE bitar under restan av filmen! Jag var så irriterad och konstaterade att något måste ju vara FEL!!!! Jag stirrade på alla stationer av bitar Jävla pussel!!!!!!! Tur att filmen var riktigt bra!

Jag släkte ner, bortade tänderna och skulle bara ta ett glas vatten i köket… Men vad skådar mitt norra öga… Om du tittar på bilden så ser du några gömda apelsiner och ett paket fikon på fruktfatet UNDER en påse BITAR!!!!!! Ha ha ha… Jippiee… en hel påse bitar. Nu jädrar. Lamporna åkte på. Ny bricka slets fram och ut med bitarna. Jag kröp runt på alla fyra på golvet (vilken innerlig tur att min son inte behövde se detta!) å se där, där var exakt dom där bitarna jag sökt.

För det är ju så när man lägger ett sådant här pussel. Att från början känns allt väldigt obekant och rörigt men innan slut är man "du" med varenda bit. Man ser och och vet exakt vart just bit nr497 hör hemma (nu e dom ju inte numrerade men du fattar vad jag menar…). Nyanserna, mönster och annat skärper ens sinne till max. Så jag vet vad jag gör dagarna innan jul! Å ni som inte vet vad ni skall ge någon i julklapp, ge ett pussel. Det är oerhört mysigt att lägga pussel tillsammans även om jag är tacksam när jag kryper och svär runt golvet att ingen behöver höra mer än julgranen 🙂

 //a

Mellan brus och tystnad….

Av , , 4 kommentarer 7

Livet är en ketchupflaska mellan varven. Det händer mycket och jag hänger bara med. MEN jag hinner inte med mina egna tankar. Jag vet ju att jag har några "där ute" som läser min blogg och någon har kommenterat att det nu var länge sedan jag skrev. Ja, det blir så ibland. Ibland får jag vara tyst och bara vara där jag jag behövs istället.

Har ju tänkt skriva om poliser och väktare, om Hurricane och skön ansiktsrelax på hud.nu… Istället har jag varit nära mina vänner som behövt prata. Jag har firat pappa gummi-tarzan och jag har jobbat. Det har varit möten sent på kvällarna och fritidsverksamhet för glada barn hemma. Allt sånt som är livet. Allt sånt som jag älskar. 

Jag är ju (å jag citerar) satan så komplicerad. Därför ser jag framemot att göra ett besök i ensamheten. När mycket händer och när det är människor runt mig hela tiden behöver jag få tid ENSAM med mig själv. Det är DÅ jag skriver. Kommer aldrig kunna kräkas fram inlägg bara för att… Det är poänglöst för MiG.

Läste en gång en intervju med Malin Berghagen där hon sa något i stil med att "det är i tystnad/stillhet själen hinner ikapp" -Jag förstår exakt vad hon menar -Gör du?Detta var min microstund i ensamhet och tystnad, nu väntar en lång arbetsdag/kväll ute i bruset

//a