Livet är en ketchupflaska mellan varven. Det händer mycket och jag hänger bara med. MEN jag hinner inte med mina egna tankar. Jag vet ju att jag har några "där ute" som läser min blogg och någon har kommenterat att det nu var länge sedan jag skrev. Ja, det blir så ibland. Ibland får jag vara tyst och bara vara där jag jag behövs istället.

Har ju tänkt skriva om poliser och väktare, om Hurricane och skön ansiktsrelax på hud.nu… Istället har jag varit nära mina vänner som behövt prata. Jag har firat pappa gummi-tarzan och jag har jobbat. Det har varit möten sent på kvällarna och fritidsverksamhet för glada barn hemma. Allt sånt som är livet. Allt sånt som jag älskar. 

Jag är ju (å jag citerar) satan så komplicerad. Därför ser jag framemot att göra ett besök i ensamheten. När mycket händer och när det är människor runt mig hela tiden behöver jag få tid ENSAM med mig själv. Det är DÅ jag skriver. Kommer aldrig kunna kräkas fram inlägg bara för att… Det är poänglöst för MiG.

Läste en gång en intervju med Malin Berghagen där hon sa något i stil med att "det är i tystnad/stillhet själen hinner ikapp" -Jag förstår exakt vad hon menar -Gör du?Detta var min microstund i ensamhet och tystnad, nu väntar en lång arbetsdag/kväll ute i bruset

//a