Etikett: försäkringar

UB = Ulla-Bella…

Av , , 4 kommentarer 11

IMG_2688

Att vara sjukskriven är något som många misstolkar som en lugn och skön dag hemma -Den som har den inställningen har nog aldrig varit sjuk! Jag har fått börja första vardagen efter helgerna hemmavid då jag fortfarande inte riktigt fått ordning på den tjorvande gallgången! Det är allt annat än skönt!

Jag klev upp tidigt för att vara redo med telefonen och sätta igång att ringa dvs. det som ibland känns som halva världen. Jag har hunnit prata med min chef, mailat min handläggare på försäkringskassan, pratat med GastroTeam, pratat med kirurgen, fått telefonnummer till en kontaktsköterska och talat med henne också… Vidare har jag talat med två olika försäkringsbolag då mitt fackförbund nu uppgått i Unionen och då gäller det för sånna som mig att vara med i just försäkringsfrågorna.

Sånna som jag får nämligen inte teckna försäkringar hur som helst eftersom vi är allt annat än önskvärda hos försäkringsbolagen!

Sonen som har sin sista dag på jullovet sitter med en filt i soffan tillsammans med mormor som är här -Ja, då jag har ont är jag även trött. Som sagt -Keep it real!

Är otroligt glad för dom kontaktkanaler jag har in till sjukhuset -När man har sjukdomar som jag är det guld värt och bemötandet är alltid positivt! Att sedan veta att ett  nytt ingrepp förmodligen kommer att behövas känns mindre roligt men jag vet att jag efter ingrepp brukar slippa kramper i allafall en tid framåt!

Vidare är jag oerhört tacksam att jag har en handläggare på Försäkringskassan som jag kan kontakta när jag blir sämre och måste stanna hemma. Försäkringskassan är ju en enhet som oftast får mycket skit och hårda ord skrivna om sig -Jag har bara positiva erfarenheter!

Jag är alltså min helt egna Ulla-Bella, min egen vårdkoordinator som drar i dom nödvändiga trådarna för att slippa bli hemma allt för länge -Ty DET är något som gör mig helt stollig!

//a

 

9 to 5 ?

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag kan ju avundas det rasande snabba sjukvårdssystem som råder i Schweiz där bror bor. Det som iNTE är offentligt utan baseras på privata försäkringar -Det är inte DEN biten jag avundas utan enbart EFFEKTIVITETEN!

En annan sak som jag skrivit om för ganska exakt ett år sedan (fixar inte att göra någon länk i nuläget då ALLT är nytt) är äldste brorsonens FRILUFTSDAGAR. Igår var det i allafall dags igen. För er som inte läst mitt tidigare inlägg kan jag repetera vad barnen hade för alternativ.

1000 meter simning över en sjö ELLER 20 km löpning ELLER 28 km inlines ELLER 42km cykel. Något av följande alternativ är alltså enbart förmiddagspasset. Sedan obligatorisk beachvolley på eftermiddagen!

Jag konstaterar precis som jag gjorde för ett år sedan att det är helt bisarra alternativ som barn skall välja mellan! 20 km löpning i 35 grader sol?! Godmorgon… Förra året omkom dessutom en elev pga drunkning då sjön dom simmar över är djup. Min brorson simmade och kom välbehållen över på andra sidan! Behöver jag ens påtala hur djupt tacksam jag är att han är simmare?!

MEN nu var det inte deras friluftsdagar jag fått förfasats över igen utan den stundande KLASSRESAN till hösten som föräldrarna fått information om.

Under fem dagar skall eleverna arbeta 8,5h/dag ute i skogen och på kvällarna (varje kväll) är det 2h teori… Passet på 8,5 timmar omfattar inte lunch utan den tiden skall till utöver dom 8,5h. Det innebär fysiskt hårt arbete som avslutas med lektion. Detta är inget som man som förälder kan gapa och protestera mot.

Jag började fundera på hur det ser ut i Sverige. Att ens jämföra svenska elevers eventuella klassresor är ju inte ens lönt så jag började tänka på VUXNA som arbetar. Antag att man skickar iväg ett kontor som har stillasittande jobb på tjänsteresa. I stället för sina 8h/dag skall dom nu arbeta 8,5h UTE i skogen! För att sedan på kvällen INTE ha trevligt med middag och underhållning utan defacto sitta på seminarium!

Jag tänker att i det svenska fallet skulle förmodligen pressen kopplas in OCH facket. Jag tror inte ens det skulle vara lagligt. Att dessutom iNTE bjudas på trevligheter på kvällen skulle ALDRIG accepteras av vuxna i Sverige.

Lite intressanta perspektiv kanske att diskutera på arbetsplatser i landet mellanmjölk?!

//a

 

Only in Sweden….

Av , , 4 kommentarer 8

Många som är sjukskrivna tycks vänta. Vänta på vården, vänta på rehabilitering, vänta på tid hos doktorn, vänta på operation. Det är lika för alla, barn som gammal. I denna väntan har vi som tur är, i Sverige, möjlighet att vara sjukskriven. Tack vare en unik socal försäkring. Vi får inte kicken från våra jobb och vi får också en ersättning från Försäkringskassan. I väntan får vi ha ont hemma och lösa "situationen" efter bästa förmåga.

Ibland undrar jag, om vi INTE hade föräkringskassan och denna unika socialförsäkring, hade vården då TVINGAS att bli mera effektiv?! Är det just det faktum att när vi blir sjuka och behöver någon form av åtgärd, rehab etc så KAN det ta tid eftersom vi har socialförsäkringen?! 

För detta sega byråkratiska, adminsistrativa kvarnhjul till vård har många gånger fått mig att undra hur fan det står till?! Hur KAN det vara så segt??? Jag förstår faktiskt inte. Att det handlar om människor skiter väl byråkratin i, vikitgare tycks vara att skicka en KALLELSE med snailmail som tar tre dagar i stället för att aktivt ringa upp dom i kön" -Du vi har ett återbud, kan du komma om två timmar?!" Ligger man hemma sjukskriven är man som tillgänglig 24-7.

Man skall aldrig jämföra äpplen och päron -det är helt omöjligt. Dom växer på olika träd, helt olika rötter å hela paketet, jag fattar det… ändå kan jag inte låta bli att avundsjukt titta på hur det går till där bror bor. Jag tittar inte på hur HELA deras samhälle ser ut, jag tittar BARA på hur vården är organiserad och administrerad, för några remisser och kallelser med post får man inte där. 

Svägerskan hade länge haft ont i ryggen. Slutligen lyte hon luren och ringde läkaren. Hon träffade en allmänläkare, gjorde en MR av ryggen, var på ryggkliniken och bedömdes av ortoped inom tre DAGAR! Hon erbjöds att genomgå operation på den fjärde dagen. Deras sjukförsärkingar i det land dom lever i kostar mycket, men där ringer också barnläkare hem klockan 23.45 för att kolla hur det går för barnet som är sjukt…

Jag efterlyser inte ett samhälle där allt är privat och allt handlar om privata försäkringar. Ty i ett sådant land skulle jag inte få försäkra min lever… Men kan man inte bli effektivare här i Svedala?! Är det så jävla omöjligt? 

När jag insjuknade första svängen november 2010 och blev inlagd konstaterade man att något var galet och man skickade remiss för att jag skulle göra en MR. Min lever var vid det tillfället svullen, proverna hade skjutit i höjden och jag var grön och mådde ILLA. Det var trångt i gallgångarna. Detta ledde till att jag också var mottaglig för infektioner, vad sägs om 8 munsår och en öroninflammation som krävde akut ompunktering av trummhinnan på akuten. Var sjukskriven hela december pga det.

När jag sedan blev inlagd 30 december på grund av LEVERN igen insåg dom att nä, nu sjukskriver vi dig tills vi vet vad som är fel. "Min" läkare var på semester så i väntan på att han skulle återvända hann jag göra MR (som jag väntat på sedan november). Jag låg an för att ha en tid hos min läkare så snart han skulle vara i tjänst. Träffade honom och han konstaterade att jag behövde genomgå en ERCP. Ny remiss skulle skickas till kirurgen.

Mötet med min läkare var i början av februari, då blev HAN sjuk och min remiss gick inte i väg förrän 14 dagar senare. Ringde typ varje dag för att höra om något hänt. När remissen gått iväg ringde jag kirurgen för att fråga hur lång tid jag skulle få vänta. Det visade sig då att min remiss kommit in en tisdag eftermiddag och dom tittade bara på remisser på TISDAGAR så jag skulle få vänta ytterligare en vecka innan dom ens kunde säga något om "prioriteringar".

Min ERCP gjordes i mitten av mars (1½ månad efter att min läkare konstaterat att jag behövde detta a.s.a.p!) Inte nog med att dom misslyckades med att göra det som skulle göras blev jag fruktansvärt sjuk, -fick en pankreatit som komplikation.

Det tog lång tid att återhämta mig från pankreatiten och i mitten av MAJ fick jag göra ERCP nr 2. Efter det ingreppet tog det 14 dagar och jag var åter i tjänst på heltid. 

Jag var således sjukskriven närmare 6 månader på grund av det jävla ineffektiva systemet. Under den tiden betalas sjukersättning ut. Det är förödande för mig och min ekonomi att vara sjukskriven. Det var förödande för min son, som hade en mamma som bara mådde fruktansvärt ILLA, hade smärtor, som frustrerat ringde sjukhuset VARJE dag för att trycka på. Det var förödande för mig personligen, att ligga hemma i sex månader och göra vad? Tugga hår? Kunde inte göra något! Visste aldrig när kramperna skulle slå till utan jag låg bokstavligen hemma i sex månader och bara VÄNTADE!

Jag undrar faktiskt vad en sex månader sjukskrivning kostar både MIG och samhället?! Nog måste man väl kunna titta på en remiss en annan dag än tisdagar? Nog tusan måste väl en annan läkare kunna skicka iväg en remiss om någon blir sjuk? Nog borde väl försäkringskassan ha rätt att börja opponera sig mot köer och väntetider då dom faktiskt ser att opps… den här personen är snart utförsäkrad! 

Detta inlägg är på intet sätt någon kritik mot någon person, läkare, sjuksköterska, försäkringskassan etc. Dom flesta jag diskuterat min frustration med inom vården (när jag lackat ur i telefon) har varit ytterst empatiska men har bara kunnat beklaga.

Jag vet att det går! Min son hade väntat 90 dagar på en operation på NUS som han behövde för att förbättra hans livskvalité i väntan på sin hjärtoperation. Ringde då i februari och frågade NÄR han skulle bli opererad och fick svaret "Tidigast i Juni". Jag ringde upp Sunderbyn och dom kunde ta honom veckan därpå. Satte mig på bussen och stormade in på avdelningen och begärde att få ut min sons journal. "Nej men så kan du inte göra"

Förklarade att 90 dagar hade gått, jag åberopade vårdgarantin. Jag förklarade sakligt att min son med hjärtfel kunde bli opererad i Sunderbyn och att DOM kunde faxa ett godkännande att betala kalaset. Kliniken på NUS ringde samma eftermiddag hem till mig -Sonen erbjöds operation två dagar senare! Ska man måsta gapa och skrika? Min farmor sa alltid "Man skall vara frisk för att vara sjuk" -Ja verkligen, man skall kämpa med näbbar och klor, man skall bevaka sina rättigheter så det står ut genom öronen!

Only in Sweden -Det måste ju bara vara i Sverige man accepterar att vara sjukskriven sex månader i väntan på ett ingrepp som är gjort på någon timme?! I min värld är det helt obegripligt. Detta är min åsikt. Förstår att politiker och landstingsdirektörer har andra. Som sagt… Only in Sweden!

//a