Etikett: FrkKrass

VK’s systemstyrda artiklar….

Av , , 6 kommentarer 23

Läser ånyo en artikel i VK om en person som fått sjukersättningen indragen

https://www.vk.se/2658420/lang-vantan-i-varden-hotar-idas-sjukpeng

 

Först av allt: Jag har den djupaste empatin för personen i artikeln. Jag har också suttit på ett möte, i ett litet rum och fått höra att min sjukersättning dras in och att jag skulle återgå i tjänst redan på måndag (mötet ägde rum en torsdag!) efter att ha varit inne i arbetslivsinriktad rehabilitering 1,5 år!!!! Jag vet vilken avgrundsdjup ångest, panik och förtvivlan man känner. Jag ville verkligen bara dö för jag såg inget ljus i den situation jag plötsligt befann mig i.

Jag ringde dock min handläggare på försäkringskassan och TACKADE för avslaget när jag hade landat i beslutet. Därefter gjorde jag det som behövdes, jag sade upp mig från min destruktiva arbetsplats, och skaffade ett nytt jobb som timanställd (för att få bestämma själv!) och började skapa mitt liv själv.

Jag ville, precis som personen som artikeln handlar om inget hellre än att arbeta TROTS min PSC, min trötthet, min kassa mage, mina gallkramper. Jag hade gjort ALLT som läkare och myndigheter sade att jag skulle och det enda som faktiskt hände dom MÅNGA åren var att mitt liv passerade. Att jag bloggade om potatisskalare. Det var ljuset i min vardag.

Avslaget blev en vändpunkt för mig, när jag gav fingret åt myndigheter och bestämde mig för att skapa mitt liv. När jag insåg att vården i Sverige är en enda lång väntan, och att sjukskrivning är en passiv nödåtgärd.

Åter igen, går min medkänsla och kärlek till personen artikeln handlar om. Jag fattar och jag blir förbannad att läsa om att ännu en människa hamnat i detta vidriga tillstånd av precis INGENTING -För det är hur jag upplevt mina år som sjukskriven.

Ekonomisk katastrof, social isolering och en innerlig önskan att få vara som alla andra -MED i leken som kallas LIVET. Bristen från förståelse för hur det är, misstro och maktlösheten man känner själv. Jag upplevde att jag gjorde ALLT men ändå förändrades ingenting.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att VK hela tiden vinklar artiklar efter samma snyftsnöre. Varför inte titta på individen det handlar om, kapaciteten, det som finns där, och MÖJLIGHETERNA i stället för att, om och om, vinkla artiklarna till att det är ”SYND OM” och att fortsatt bidragsliv är ”LÖSNINGEN” -Fy fan vad lurade vi alla är säger jag

11BA6F96-0355-472E-B746-5F70A4C71459

 

För alla som är intresserade av en annan väg, en väg till LiV och hälsa säger jag: Håll utkik efter Nordisk Hälsas inspirationskälla där jag tillsammans med Johan Carlaby och Amanda Rosén kommer berätta om min väg tillbaka, från existens till LiV (Instagram:@nordisk_halsa eller @frkkrass)

Hösten 2017 drog jag ut sladden från alla bidrag och alla system – i måndags tackade jag JA till ett nytt jobb, en tjänst på 80%. Förrutom det jobbar jag med föredrag om just detta ämne.

//a

 

Katt-A-strof!

Av , , Bli först att kommentera 19

Idag är det synd om katten. Och min son. Men mest av allt tror jag att jag tycker synd om mig själv -Faktiskt!

Ugglan och Tarzan tycks ha skaffat någon form av klippkort på flyg och har rest bort -Alltså skall vi idag infinna oss för att vara kattvakt.

Varför?

Mycket enkelt -Katten är i grund och botten våran katt. Rättare sagt sonens älskade kirremick (mmm i en Astrid Lindgren saga är det så i alla fall). Våran lilla katt tyckte inte om att vara ensam om dagarna därför kom Ugglan och satt ”kattvakt” hos oss. Det var en lösning som inte var långsiktig. Sedan fick katten vara hos päronen under veckorna och hos oss på helgen -Inte heller en långsiktig lösning. Alltså flyttade katten hem till mina päron permanent. MEN det är fortfarande sonens KATT (molto importante!). Självklart är det vi som tar hand om honom när dom checkar ut från Sverige. Som idag.

TYVÄRR har även internet checkat ut från La Casa -Just idag! Det innebär att varken datorer, paddar, appel-tv eller Netflix fungerar i huset. Alltså VÄGRAR sonen åka dit. Alltså är det väääldigt synd om honom! Fast det största problemet är att han vill vara med sina kompisar, ute, hemma! Kan han inte det vill han umgås med dom ONLINE och det går ju då inte i huset… Moment Mission Impossible!

Katten, vill inte komma hit, för här är han inte hemma. Han mjauar i högan sky -Been there, done that!. Alltså får han vara ensam lite längre idag, vilket han faktiskt lärt sig att vara enstaka gånger -Alltså är det synd om katten (ja JAG får dåligt samvete!!!!).

Alltså måste jag slita med mig ”boxen” när vi väl skall åka. Det är femhundrafemtioniomiljarder sladdar och kontroller. För EN natt. För imorgonbitti skall sonen till sin pappa… Alltså är det faktiskt synd om mig också :-) Jag tror banne mig jag skall kontakta min box-leverantör och fixa en till La Casa också för det är det absolut VÄRSTA jag vet att dra med mig! Å fjärrkontrollen glöms alltid på plats A eller B.

Alltså leker jag struts idag och försöker ignorera situationen… -MEN jag har skönt korta naglar :-D Alltid något!

//a

 

Snyggaste chokladen?

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag gillar choklad! Jag blev ju minst sagt oroad när det ryktades i media att det skulle bli chokladbrist i framtiden!

Jag gillar nagellack! Det är ett underbart enkelt sätt att ”känna sig fin”. Jag har en påse med med nagellack där hela färgskalan finns representerad.

Detta välkända faktum gjorde att jag idag fick se den ultimata chokladlådan för en sådan som mig!

20131220-142026.jpg

Små nagellackflaskor i chokladform!! Vad finurligt… Å vad dom kan hitta på!

Om chokladen var god vet jag inte, öppna och offentliga choklad- godis- pepparkakslådor och skålar skippar jag gärna i juletid!

Blev även erbjuden bad och hopp från höga trampolinen i eftermiddag – Men jag har planer för mitt sovrum så plaskandet får vänta!

//a

FrkKrass noterar…

Av , , Bli först att kommentera 5

Den 22 maj skrev jag ett inlägg som handlade om min jakt på en färsk Norris i mjölkdiskarna på olika affärer. På mejeriet hade man helt enklet bytt plats på Bäst före och Förp.dag på mjölkförpackningarna.

Nu har jag vant mig med denna märkning… Tills igår.

Än en gång befann jag mig på Coop och skulle som vanligt inhandla Norris. Konstaterade att det var väldigt märkliga datum på mjölken. Men nu jädrar var jag med på plocken…. Istället för att dizza perfekt mjölk noterade jag att man ”svängt tillbaks” datumen på ”rätt” ställe.

 

Back to oldmärkning...

Back to oldmärkning…

Någon gång mellan 4 och 5 juli måste man ha fixat stämplarna… Eller nått sådant..

Kan bara tacka ”Hanna” från Norrmejerier som hade svarat på inlägget den 22 maj och i den kommentaren informerat om att ett byte skulle ske… Nu var jag liksom beredd :-)

En annan sak jag noterar i och med detta inlägg är att inga gamla kommentarer verkar ha följt med vid migreringen till WorldPress?! Skumt men en helt annan femma :-)

//a

Terapi för dålig förlorare…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag älskar ord. Jag tycker om att lösa korsord. Alltså borde ju rimligtvis Alfapet vara det perfekta spelet för mig…

-Sure, men bara i teorin.

Jag tycker absolut Alfapet är roligt MEN inget spel kan göra mig på mera dåligt humör än just det. I rättvisans namn är det inte spelet i sig utan mina medspelare som gör mig galen. Eller om vi skall vara riktigt ärliga är det nog JAG som egentligen är problemet. Varför? -Jo, spelet går ju ut på att lägga ord och samla poäng och det är där någonstans jag har problem.

För mig är grejen med Alfapet att varje gång kunna lägga ut ett giltigt ord. Det här med poäng tycker jag är irrelevant. Detta gör att när jag är uppe i 35 poäng så ligger mina motspelare på långt över 100 poäng. Å då blir jag sur -För att dom spelar som man SKA! Jag kan snudd på drivas till vansinne för att en motspelare tar tid på sig för att fundera över sitt drag. ”-Men LÄGG DÅ!” tycker jag är en helt rimlig kommentar i det läget!

Jag är ju en (ibland) rationell kvinna så jag begriper ju att det är jag som inte fattar själva poängen med spelet och det är även därför jag förlorar stort! Att sedan spela med människor som gottar sig till max åt andras förluster och som bräker och kväker över sin egen förträfflighet har gjort att det där spelet numera är gömt i min skrubb! Det ger mig ytterst dåliga vibbar.

Jag har faktiskt bett människor som är duktiga att LÄRA mig spela, men det har alltid slutat med att dom är helt fixerade vid poängen och att vinna GIGANTISKT och där sitter jag och är allt annat än road!

Sonens pappa var ingen dålig vinnare som bräkte och kväkte, men han var en rysligt duktig Alfapet-spelare. Jag var däremot en ytterst dålig förlorare som gormade och skrek så han har hållit sitt löfte att ALDRIG någonsin spela Alfapet med mig igen. Så kan det gå när man inte fixar spelets regler!

Eftersom Betraktaren X och VK skrev om Wordfude i veckan blev jag ju givetvis tvungen att aktivera spelet igen.

Jag har även insett varför jag tog bort spelet från min enhet då det är samma Alfapet-visa… Till min glädje har jag noterat att det finns några udda typer som är precis som jag, där man roar sig runt 35 poäng. Jag inser att den stora majoriteten spelar WF precis som man ska och jag är dåligare än DÅLIG på det hela eftersom jag inte alls är van med ”jakten-på-poäng-tänket”.

Hur Wordfude skulle kunna vara en raggningsmarknad förstår jag inte, jag är fullt koncentrerad på att kunna bilda ord, försöka skriva ”OJ” inknövlat bland andra ord. Jag tränar och jag förlorar men tydligen skall man kunna öva upp det här! Min väninna konstaterade att alla andra förmodligen fuskar… Det är ju också ett sätt att se på saken :-)

En annan terapeutisk effekt av Wordfude är att jag får lära mig att spela spelet som det är tänkt och med det lära mig att det inte är hela världen att förlora. Self-help via en app skulle man kunna säga…

//a

 

Så går det…

Av , , 2 kommentarer 8

Jag tror jag skall kontakta Hemmets Journal och erbjuda mina tipstjänster snart…

Ikväll var det dags för att fixa ögonbryn och tona håret. Hårtoningen skulle sitta i max25 minuter… Ögonbrynsfärgen 15minuter.

För att fördriva tiden roade jag mig hejdlöst med Ruzzle (som är MYCKET roligare än WF!)

Det resulterade i att hårfägen blev kvar 45 minuter och ögonbrynsfärgen 30…

Resultatet är intressant!

Så ett tips är att antingen ställa en timer ELLER helt enkelt sitta och stirra på klockan och inte börja med nöjen under sånna allvarliga operationer!

Blir spännande att möta fredagen i nya nyanser :-D

//a

Spegelbilden…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ny plattform för bloggen = Dags med nya bilder så det står härliga till!

En manlig vän kom på den geniala idén att släga upp en bild på sig själv på facebook där han lagt sin kind mot en spegel. Jag skrattade så att tårarna rann. Det var nog två år sedan han knäckte den nöten. Det var en motreaktion eller som en balans till alla kvinnors bilder med exakt samma koncept!

När annars i världen ligger man och trycker mot en spegel? Inte helt naturligt kanske man tycker men jag är rätt van faktiskt. Som närsynt står jag i stortsett limmad mot spegeln när jag skall lägga make-up UTAN linser. Detsamma gäller när det är dags för inspektion av allehanda fynd i form av prickar, knoppar, rynkor och hårstrån som jag vill ha koll på i ansiktet. DÅ är jag också ett med spegeln.

MEN jag har absolut vägrat gå till den där studion och bli ”fixad” -Inte min grej! (Finns ju för övrigt bara en fotograf jag gillar!)

Det är dock barnsligt enkelt att göra dessa bilder hemma -All you need is a spegel! Be någon knäppa bilder, knäpp själv och sedan är det klart…

IMG_1444

Maninstreem kan vara hysteriskt roligt nöje ibland…

Tack bästa A V -DU är en inspiration på så många sätt!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jogging i gummistövlar?!

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag vet att Tarzan, någon gång på 70-talet tog sig en joggingtur iförd gummistövlar… Jag har fnissat gott åt den inre synen och även av tanken på hur det måste ha låtit när han stövlade runt!

Löjligt argument för gummistövlar -Tacka vet jag ormar!

Löjligt argument för gummistövlar -Tacka vet jag ormar!

Nu har det nått min kännedom att det tydligen är gott om ORMAR i år vilket jag rent spontant tycker är mindre festligt. Läste att en bekant varit ute och joggat och stött på en huggorm som låg i vägen.

Då slog det mig… Vad skulle vara värre att se en björn på håll eller hålla på klampa på huggehuggorm mitt i löparspåret?

Rent spontant känns det som att en orm skulle få mig att flippa medan en björn skulle få mig att frysa till is. Jag vet i friden vad som är farligare? En björn verkar ju sällan gå till anfall om den inte har ungar, blir störd av en jakthund etc. Ormar känns mer oberäkneliga -slingriga liksom…

Konstaterade snabbt att om min hälsporre någonsin tänker sluta göra ont så får jag anamma Tarzans stil och jogga i gummistövlar. Å där fick jag ju ännu ett argument för att nästa skoinköp måste bli ett par sådana oumbärliga skor!

 

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,