Etikett: glädje

Livet svänger…

Av , , 2 kommentarer 17

Livet är förunderligt och oförutsägbart!

Som jag skrev igår har jag varit låg men under promenaden med min far kände jag hur humöret vände.

Idag har jag fått synnerligen glad och positiva nyheter. Av den där kalibern att jag skulle vilja hoppa, skratta… Ja typ som att jag håller på att explodera!

Att välja glädje, se möjligheter är något jag funderat över senaste dagarna -Idag fick jag bekräftat att jag valt exakt rätt väg för mig!

Hur firar jag? Jag åker med glädje och tacksamhet till min frisör -Det är ju nästan så att jag skulle kunna göra nått drastiskt för att riktigt fira dagens besked!

Hurra för glädjen! -Mot stan!

//a

Glad-smittan….

Av , , Bli först att kommentera 11

Att vara glad smittar!

Jag var glad när jag åkte på möte imorse! Min unga kollega hade bokstavligen murat igen mitt skåp vilket fick mig att garva.

När jag passerade kollegan sa han i farten ”-Men va gott du luktar!”

”-Tack!” svarade jag

En liten enkel komplimang betyder så mycket! Jag gör mitt bästa för att skicka känslan vidare, tycker alla kan kosta på sig att ge någon en enkel komplimang idag!!

Sprid glädje -DET är en god vitamin denna årstid 😀

//a

Ögonblick av lycka…

Av , , Bli först att kommentera 9

När min väninna Flyttfågeln hade sin avskedsfest i mitt hem kom fenomenet LYCKA upp på tapeten. Jag har skrivit om Lycka tidigare om att affektionen GLÄDJE är en kort upplevelse på fyra sekunder (å jag vet fortfarande icket hur man lyckats mäta det där). Hon undrade när f*n man verkligen känner sig LYCKLIG now days,,,

Båten...

Båten…

För några dagar sedan satt jag på båten för att äta middag. Tillsammans med min son och hans pappa och där och då kände jag mig lycklig att vi faktiskt kunde göra en sådan sak tillsammans! Det är glädje för mig… Att vara tillsammans!

Min poäng är att min kompis flyttfågeln kanske inte tänker på dom där ögonblicken som faktiskt är glädje och som är livet -Allt annat är minnen!

//a

 

Joy!

Av , , Bli först att kommentera 8

En sak slog  mig idag i mitt ospännande ”harrythehorneyhunter” liv… -Vilken gåva det är att kunna känna glädje med ANDRA!

Idag på förmiddagen har jag fått höra två otroligt glada nyheter från två olika personer. Den första nyheten gjorde mig så glad att håret på armarna stod rakt upp! Den andra nyheten gjorde mig så glad och rörd att jag fick tårar i ögonen!

Det var då det slog mig, att det är häftigt att kunna dela andra människors glädje och lycka! Ty även om det inte handlar om mig så låter dessa personer mig dela deras glädje! Å affektionen smittar!

Det finns människor som saknar den förmågan (inte att sprida affektioner utan att glädjas åt andra), vissa verkar sakna den permanent medan andra saknar förmågan periodvis!

Vi är alla olika, jag är oerhört GLAD att jag fick smittas av glädje denna dag, passar ju UTMÄRKT när jag senare skall bege mig mot stadskärnan och jaga glittrig eyeliner…

//a

 

 

Den heta studsande potatisen…

Av , , Bli först att kommentera 11

Mina päron har införskaffat ett studsmatta på lilla tomten hemma i stan. Det innebär att den har glasrutor, rabatter och andra grannar inpå nätet. Inte alls som i stugan alltså, där bara skogen susar bredvid.

En snackis som heter duga!

I stugan finns bara skogen….

Beslutet att skaffa en studsmatta i stan har varken varit enkelt eller självklart. Ugglan och Tarzan grunnade på detta länge. Jag blev minst sagt förvånad när det kom upp på tapeten. Det är liksom mycket som kan hända i en studsmatta och då talar vi INTE om skaderisken.

I stugan är det inte det oändliga studsandet som är roligt utan det är att hoppa studsmatta och sedan skall någon kasta in badbollar/plastbollar och så skall bollen skjutas ut över nätet och gärna ÖVER taket på stugan -DET är  highscore. En annan sak som är roligt är att kasta vattenballonger in och ut från studsmattan.

På grund av dessa aktiviteter fick kiddo delta i samtal inför inköpet av en studsmatta på deras tomt. Reglerna var mycket enkla. I stugan är det boll- och vattenlek, i stan får han i stället hoppa själv eller med någon av sina kompisar. Dessa regler accepterade kiddo och tyckte dom var helt okej.

När vi landat hemma igår efter midsommarhelgen i stugan påbörjades projektet att plocka upp och komma i ordning inför veckan (ALLA har ju inte semester!). Kiddo kände efter cirka en timme hemma att han var mycket kompissjuk. Varpå vi lämnade allt och gav oss ut i den sköna aftonen. Han hittade både den ena och den andre polaren och projektet för kvällen var STUDSMATTA… hos mina päron!

Jag hoppades att dom inte skulle ha hunnit hem. Jag tänkte att jag skulle sitta som hoppvakt och sedan skulle vi rulla hem, men päronen var också hemma. Dom tyckte vidare att  min middagsplan med pizza lät utmärkt varpå jag och Tarzan gav oss iväg och återkom efter 30 minuter.

Ingen hoppade studsmatta. MYCKET märkligt! I köket satt min son placerad på en stol och Ugglan satt framför och var flygförbannad. Det visade sig att hoppandet spårat ur fortare än pizzan blev färdig.

Kreativiteten hade varit snudd på oändlig under stunden vi varit borta. Fick man inte kicka BOLLAR kunde man ju istället kicka CROCS, varpå Ugglan sagt åt dom vad som gällde. Detta hade bemöts med spott och spe var på Ugglan varit nära att lacka ur. När det inte var okej att kicka skor som kunde flyga på allehanda glasrutor var ju BLAD från buskarna ett annat alternativ. Det var inte frågan om ETT blad utan det hade rivits hejdlösa nävar ur den knoppande jasminbusken. Blad hade dock inte alls varit roligt varpå kiddo och hans polare gick loss på allehanda BLOMKNOPPAR! Ty dom STUDSADE juh!

Förrutom sönderryckta buskar och blommor hade även päronens uterum och vardagsrum på nolltid förvandlas till ett smärre fritids där, för Ugglan, okända barn hade snurrat runt och börjat kolla in lådor och skåp!

Då fick Ugglan nog! Alla polare utvisades men inte utan VILDA protester. Studsmattan ”stängdes av” och dörrarna åkte igen och spärrades. Kiddo åkte in. Det var i den vevan jag och Tarzan steg in i hetluften.

Ugglan var pissed off. Kiddo visste mycket väl att det spårat ur på studsmattan MEN det var inte hans fel att okända barn vimsat in i uterum och vardagsrum. Ljudnivån var uppskruvad och MYCKET upprörd. Ugglan gick an och kiddo lyssnade truligt under kepsen. Det diskuterades vilt om studsmattan skulle monteras ner lika raskt som den monterats upp. Pizzor serverades samtidigt som matron kändes långt borta.

Sedan tystnade allt och alla började äta. När kiddo satt där med sin pizzabit sa han…”-Men du…Vi kanske bara är hungriga” Varpå vi alla började skratta.

Ty det är ju så att vi är en familj där alla blir sura och vresiga när hungern tar vid. Skrattet gjorde att den upprörda stämningen mattades av och i stället kunde kiddo själv få bearbeta och berätta vad som hänt kring själva studsmattan. Hur han hade tagit blad som ”studsmaterial” och att den handlingen kanske hade misstolkats av hans kompisar att det var okej att börja rycka blomknoppar. Dom hade varit många och ingen hade faktiskt lyssnat. Han förstod själv att det spårat ur.

Det är just det jag älskar med barn. Ger man dom lite tid kan dom själva upptäcka vad som hänt och vart det hela blev galet. Kiddo åt upp sin ”Pokémonpizza” och hoppade glad upp och ut för därute väntade hans vän på nya studsäventyr och resten av tiden förflöt utan nya intermezzon. Glada studsade dom tillsammans utan såväl crocs, blommor eller blad.

Med det sagt gör jag mig redo för att åka till arbetet. Jag är helnöjd över att faktiskt ha studsat studsmatta i stugan denna helg. Det var galet roligt. Det kändes som att flyga. Jag rekommenderar varmt alla vuxna som har tillgång till en studsmatta att faktiskt studsa själva en stund.

Gör ett besök i barnens värld mellan varven, då kanske det är lättare att förstå när dom spårar ur i leken och i glädjen!

//a

 

 

Det vita havet…

Av , , Bli först att kommentera 6

Dagen efter dagen före…

Här suddar jag runt och försöker bringa reda i det smärre kaoset som råder i mitt hem. Min äldsta brorson konstaterade att det var smårörigt exakt överallt när han gjorde sin inspektionsrunda -No shit?! Här har det kutats in och ut i 120 knyck dom senaste dagarna.

Det har varit snabba klädbyten eller hämta något viktigt som laddarsladden till iPad. Kiddo och jag har kommit hem sent och bara stupat i säng för att sedan dra igång i samma veva som ögonen öppnats.

Det har varit dagar fulla av glädje. Lycka!

Idag samlades vi kring lunch runt stora bordet i La Casa och jag satt konstant med en stor bit hushållspapper för hela ansiktet. Jag grät, mina brorsöner höll på skratta ihjäl sig, å så skrattade jag själv, å så grät jag igen. 

Att säga "Hejdå, tills vi ses igen" är svårt efter så här ljuvliga dagar. Jag har stått bakom mina solglasögon på Umeå Airport och tårarna har runnit ohejdat på samma sätt som skrattet bubblade i torsdags… Allt hänger i hop i en vacker balans i livet. 

Jag betraktar alla vackra blommor som jag fått. Jag har tagit bilder, i envist motljus, för att försöka fånga känslan. Det är som ett hav av vita orkidéer (10 stycken för att vara exakt) och ljuvliga rosor i färg! Mina nära och kära har lyssnat. Nu har jag snudd på alla och envar runt omkring mig, hela tiden!

Jag skall distrahera mig själv med att se hockeyfinal ikväll mellan Sveige-Schweiz… Känns helt okej vilket land som än vinner just denna dag, med tanke på att min bror sitter med hela sin familj på flyget tillbaks mot Helvetica (JA! Dumma land idag får det heta så just för att dom bor DÄR!!!)

//a

 

Fredag i kläm!

Av , , Bli först att kommentera 9

Goodmorning Umeå! 🙂

Så var det ännu en härlig "klämfredag", hoppas många får vara lediga och att alla andra som inte är lediga får en härlig dag på sina jobb/aktiviteter.

Det är ändå en ganska skön känsla dessa dagar på jobbet, det är lugnare och alla är lite muntrare. Har inte riktigt koll på att detta kan innebära att det inte blir något fredagsfika men oavsett vad tänker i allafall jag har en skön fredag!

Ser framemot helgen och nästa vecka! Längtar efter att få träffa min bror med familj så att jag nästan vill studsa av glädje!!!

Med det i åtanke ger jag mig av mot mitt jobb och hoppas att maskarna försvunnit från vägarna! 

//a

 

Dum och Dummare…

Av , , 2 kommentarer 9

 Det är i andras sällskap vi blir medveten om oss själva. Samtal och dialoger är utvecklande. Så finns det dom där dialogerna som får en att undra om man i överhuvudtaget klättrat ner från träden ännu.

Ibland, när jag står i köket efter middagen, kan diskmaskinen slamra, vattenkokaren är igång samtidigt står jag och diskar ur en kastrull och köksfläkten snurrar ännu. Så hör jag sonen ropa något från sitt rum. Ty där inne står han med huvudet ner i stora legolådan och rotar och rotar i jakten på magnetpilar. Lego skramlar så där ihåligt och plastigt vasst. Han hittar inte sina pilar utan behöver hjälp. Då börjar en sådan där fruktansvärt ointelligent konversation.

”-Mummel vrål mummel” ropar sonen. Jag inte hör ett smack i allt brus

”- Va? säger jag

”-Mummel vrål VRÅL” skriker han

”-Men vad säger du?! skriker jag

”- VRÅL VRÅL VRÅL” vrålar han

”-Va?! Men jag hör inte vad du säger” VRÅLAR jag

Då ser jag mig själv utifrån och jag börjar oftast flina åt detta spektakel. Likvärdigt ointelligenta samtal händer när jag står i duschen och något ”AKUT” händer. Sonen pratar, jag svarar ”VA”, han skriker, jag skriker och han vrålar och jag vrålar och ingen hör någonting.

Det slog mig att dessa dialoger är lika idiotiska, komiska och poänglösa som att diskutera med en människa i affekt. Jag vill aldrig diskutera en sak om jag är förbannad eller ledsen MEN problemet är ju att man inte alltid har den där kontrollen att hantera det konstruktivt när man spårar ur.

Igår ploppade en sådan där innerlig lavahet ilska upp, den som fick stå som måltavla var sonens pappa. När ilska vänds mot andra blir vi fientliga –Check! Det är vanligt att det går ut över oskyldiga –Check! Uttryck som detta kan ta är vredesutbrott (check!), överdrivet kritisk inställning (check!), debatter blir slagfält (check!) för att nämna några. Sonens pappa fick således ett osande, rykande hett sms som innehöll både en och fem svordomar, påhopp och osanningar…

Jag var så FÖRBANNAD! Affekter är smittsamma så möter man någon som är förbannad tänder man lätt till själv. Det är JUST då man hamnar i Dum och Dummare dialoger som bara är destruktiv pajkastning som heter duga!

Jag fick ett sms till svar efter en stund. Det stod bara att han förstod att jag hade en jobbig dag och KRAM. Då insåg jag hur jag agerat. Jag fick igår veta att jag skall opereras nästa vecka. Jag var alltså i grund och botten RÄDD, orolig, trött och frustrerad. Jag vände detta till ilska (som ger känslan av kraft och energi) och lackade ur.

Jag var i det fallet precis som sonen som står och rotar bland en miljard legobitar och börjar skrika. Istället för att besvara vrålen med ett ”Men VAD säger du?” besvarade sonens pappa mitt skrik med att slå av vattenkranen, stänga av fläkten och LYSSNA vad jag egentligen sa. Igår behövde jag verkligen bli hörd och inte bemött! 

När jag drog iväg mitt elaka sms var jag så arg så tårarna sprutade. Sedan med facit på hand kan jag bara konstatera att jag är blott en männsika med hela registret av känslor och affekter. Kan man knäcka dess koder kan man flina gott åt sig själv i sina egna Dum och Dummare ögonblick!

//a

 

Bon Voyage…

Av , , Bli först att kommentera 7

När min bror och svägerskan flyttade utomlands första gången grät jag hejdlöst! När vi vinkat av dom på flygplatsen och jag tog plats i mitt nya hem (deras gamla) började jag hulka okontrollerat när jag såg en halvt äten knäckemacka och en gammal te-påse i slasken som dom lämnat efter sig. Det var traumatiskt, kändes som att dom försvunnit för gott..

Andra gången dom flyttade var jag lite mindre förtvivlad, jag påminde mig att det gått bra förra gången och att det faktiskt var relativt roligt att åka och hälsa på.

Tredje gången var det liksom bara "what else is new?" (å så grät jag i smyg).

Jag är lycklig när jag är nära dom jag älskar. När min bror skulle flytta första svängen sa han åt mig "Kom ihåg Anna, att hjärtat känner inget avstånd". Det är sant. Dom vi älskar har vi nära hela tiden i våra hjärtan. Å hur filosofisk vi än kan och må vara är det ändå så jädra skoj när man får träffas å kramas på riktigt!

Denna tisdagkväll kramade jag min svägerska och mina tre strålande nevöer. Den yngste som hotade med att börja skrika så att rutorna skulle explodera tog ett litet hopp i luften när jag kom fram rusandes och gav mig en kram. Lycka! Denna onsdag sa jag Hejdå till en vän som gav sig iväg på en lång resa. 

Nu är snart helgen här och jag ser framemot en söndag med hemmet fullt av "La familgia" och jag önskar min fina goda vän det allra bästa på sin resa!

Bara kärlek!

//a

Lycka är…

Av , , 8 kommentarer 9

Satt och funderade på det  här med affekter… Det som är rent biologiskt och inte psykologiskt. Då slog det mig att just GLÄDJE är en svindlande kort affekt. När det gäller affekter är dom ju även smittsamma och det tror jag alla vet om. Är någon sur och vresig blir man lätt sur och vresig själv. Är någon glad och bubblig drar man lätt på smilbanden själv.

Just GLÄDJEN fyller ju ingen livsavgörande funktion (den har inget överlevnadsvärde)  kanske just därför den är så mikroskopiskt kort!? Glädjen är viktig i våra liv för relatoner och inlärning. Glädjen får oss att känna lust och får oss att må bra och glädjen får oss att hålla uppe ett intresse för något eller en ny person.

Jag kan ibland drabbas av en glädjevåg och det slår mig att det är över mycket små saker. Som att se mitt barn sova lugnt i sin säng! Att se ett vackert rönnbärsträd i höstsolen. Att jag engagerat mig i något nytt i arbetslivet som är rysligt intressant. Att veta att jag har människor i mitt liv som jag älskar och som älskar mig -då kommer den där vågen och sveper in.

När jag var liten gick ett barnprogram, kan det ha hetat Lördagsgodis? Där hade dom en sekvens som hette just "Lycka är…" och så kom bilder på en god tårta, ett kalas, en kattunge, en lillebror etc.. Det var lycka ur barnsperspektiv. Å det slår mig att det är exakt så det är för mig -än idag! Små saker -enorm känsla.

Vad snackar vi för tid man känner glädje-affekten (rent biologiskt)? 

4 sekunder

Underbart är kort! Allt annat är skuggor och minnen

//a