Etikett: gulash

Fram med medaljen!

Av , , Bli först att kommentera 13

IMG_1068

 

Vissa dagar kan jag drabbas av smärre hybris! Aldrig på samma nivå som MÄN tycks göra men ändock… Idag var en sådan dag!

Kapitel 1: Kiddo behövde vinterkläder inklusive vinterskor! a.s.a.p! Efter århundradets vredesutbrott kom vi iväg till affären. Ty, min son HATAR att handla kläder! Att prova skor är så in i döden tråkigt och det hördes långväga innan vi åkte iväg. Väl på affären var han lycklig som en kalv på grönbete. Han valde vantar å mössa och provade så glatt alla möjliga och omöjliga skor!

Jag var så sjukt NÖJD efter den turen att jag kände mig som Queen of everything!

Kapitel 2: Väl hemkommen slängde jag direkt ihop en deg för att göra ett lantbröd till middagen. Allt gick helt enligt planerna och jag började spåna på min helt egna mat-tv-serie.

Queeeeeeeen….I am (banne mig) unbelievable!!!

Kapitel 3: Kokade en gulaschsoppa med köttfärs samtidigt som brödet gräddades och kände mig hälsosam och väldigt rätt i tiden. Med dagens snöfall och kylan kändes soppan som det helt perfekta matvalet. Att dessutom vägra ärtsoppa, torsdag till trots fick mig att känna mig ännu mera nöjd.

Kusligt huslig…

Kapitel 4: Dukade bordet, så glad över att mina snart 14 dagar gamla nejlikor fortfarande är så fina, tände ljus, ställde fram det nygräddade varma brödet, slog upp mjölk till kiddo och vatten till mig själv… ”-Kom och ät” ropade jag samtidigt som jag slevade upp soppan och tänkte för mig själv att jag skulle börja gasta om att jag skulle ha MEDALJ för denna dag. Klädköpen fixade, hembakat bröd, soppa, vackert med ljus….

I really am Queen of fucking everything…

Kapitel 5: Allt tar en oroväckande vändning när kiddo tar första smaken på soppan… ”-Öhh… är det inget salt ALLS i den här soppan?!” Och i samma ögonblick som han säger ordet salt inser jag att jag inte har varken kryddor, salt eller buljong i soppan… Inget alls…

Men va faaaaan!!!

Kapitel 6: Kiddo får återvända till Pokémon Y och jag får börja om med sopp-projektet för att 15 minuter senare ropa i repris att maten är färdig. Soppan blev okej… Den bisarra smaken kompenserades av det grymt goda brödet… Och min son konstaterade att ”Kokosnöten” ändå lyckats. Han skrattade gott när jag berättade att jag tänkt be om en medalj och hans skratt smittade av sig till mig.

Queen med kronan på sned!

Epilog:

Det är helt okej att känna sig som ”Queen of fucking everything” mellan varven för man vet banne mig aldrig när man tas ner på jorden igen. Oftast åker man ner rätt snabbt, men gud va härligt det är att känna att allt flyter, man har lite ork och energi och framför allt att allt att skrattet bereds plats när man åker ner på normalnivå igen!

Jag älskar vardagen!

//a