Etikett: Howard Jones

I am. You are?

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag gick i grundskolan var det en viktig fråga om man var hårdrockare, punkare eller synthare. Hårdrockare var typ tuffast och något som dom absolut vildaste var. Jag var synthare, jag lyssnade på Depeche Mode, Howard Jones, Eurythmics (och Aha i smyg). Jag blev det min bror var och att försöka sig på hårdrock var inte ens lönt ty någon cool vild fjortis var jag inte! 

Jag vet inte vilken musik-etikett jag skulle välja idag då jag inte gillar etiketter AT ALL.

Tro och livsåskådningar är ytterst intressant att samtala kring och som ung tog jag gärna diskusion med Jehovas Vittnen när dom kom och knackade på min dörr. Där kunde vi stå och gapa mot varandra, jag ivrig och på hugget dom missionerande och förfärade! Det var ett läge där någon hade rätt och någon hade fel, fel, feeeeel!

Ännu mera intressant blev det när jag samtalade med en ateist. Det visade sig att med samma iver, entusiasm och engagemang som troende från olika samfund vurmat för sin tro, propagerade ateisten för sin icke-tro. Han hade rätt och jag hade fel.

Jag tror på människan. Jag älskar människor som har åsikter och något dom tror på -oavsett om det handlar om en religion eller en politisk ideologi. Jag tycker om att lyssna på människor oavsett om vi tycker lika eller inte för det berikar i allafall mitt liv. Jag har lärt mig att man inte behöver kasta en dörr i någons ansikte bara för att vi tycker olika. 

För… i grund och botten, om man kan lägga ner att vara på rätt- eller felnivån och om man orkar lyssnar, är vi faktiskt väldigt lika! 

//a