Etikett: ICA Mariehem

Little did I know…

Av , , Bli först att kommentera 13

Föga anade jag vidden av vad sängleverans innebar i praktiken när jag imorse visualiserade mig kvällens sänggång!

Jag rymde till Ica Mariehem vid middagstid och köpte massor med ”plåster på såret” och efter det valde jag och sonen att bara låta kaoset vara och så såg vi Malificent istället!

Några ben finns inte på sängen. Men med min trilskande gallgång (som fick mig att stå som en fällkniv på Ica) så var det bara att lägga ner!

Imorgon kommer Tarzan och hjälper mig! Ikväll är jag enbart glad över att ha ett täcke å dra över huvet!

//a

PS: det var otroligt effektivt att släcka ner och bara tända ett ljus… Hösten och mörkret har verkligen otroligt positiva sidor! :-)

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Kött i ugn på låg temperatur? Går det?!

Av , , 2 kommentarer 11

IMG_2877

Veckohandlingen igår ledde mig på nya kock-marker!

I charken på Mariehem jobbar fantastiskt trevliga och kunniga människor och igår fick jag tips på hur jag skulle göra i ordning en liten köttbit i ugnen… på LÅG temperatur! Blott 80 grader!

Jag frågade om tillagningstiden och vi konstaterade att det kunde jag ju lätt kolla upp. Jag kände mig som Gordon Ramsay där jag stod och saltade och pepprade den lilla kalvfilébiten som jag fått hjälp att hitta. Lalallaaalllaa här skulle kockas! In med termometern och in i ugnen med kalaset.

Efter en timme tittade jag till det hela och det såg EXAKT ut som när jag satte in det… Inte klart alltså. Sedan bestämde jag mig för att det nog måste vara MiNST 80 grader som gällde som innertemperatur. Japp, jag bara bestämde det så där tvärsäkert eftersom jag absolut vill ha kött well-done!

Jag stirrade på mitt pussel (ty det är onekligen allt jag KAN göra, för inga bitar är ju begripliga!), jag kollade till min lilla farm i HayDay, jag botaniserade i den lilla portabla fotostudion som jag fått med mig från HK Stockholm dagen före, jag slötittade på tv. Jag försökte begripa mig tjänstemobilen a’la Sony Xperia Z1 men någonstans där började jag känna att jag var redo att gå i säng…DÅ slog det mig att jag hade kött i ugnen.

Trots att det stått där inne i 2,5h var det ingen fara på taket. Temperaturen var långt ifrån klar! Gäspande och något sliten började jag borsta tänder och gnugga ögonen och vojvoj:a för mig själv. Termometern tycktes fastfrusen på 70 grader. Tittade på ett avsnitt av ”The Fall”. Efter ytterligare en lång stund (av att bara fördriva tiden som trött) började jag googla saken.

80 grader gällde ju NÖTkött… 70 grader var exakt den temp jag skulle till eftersom det här var kalv.

Shit!

Häcklöpte mot ugnen för att rädda det som räddas kunde… Den då väldigt lilla biten rullades in i folie och sedan var det tack och godnatt för någon provsmakning mitt i natten kändes inte aktuellt! Det var därför med darrande fingrar jag skar upp tunna skivor åt mig och kiddo i eftermiddag för att testa och se OM det var något som skulle gå att äta -Det var det absolut!

Rekommenderar VARMT alla att göra kött på detta vis. MEN tillagningstiden är iNTE en (optimistisk) timme närmare 4 timmar tog det allt… Å jag körde nog på i fem är jag rädd men den var banne mig saftig och god trots det!! Inte torr och smulig!

//a

 

Ny hobby: Veckohandla…

Av , , 4 kommentarer 13

Jag är en skalman. Jag gillar rutiner, jag äter och sover snudd på snubblande likt den sköldpaddan faktiskt.

Jag veckohandlar på TORSDAGAR.

Jag inser att det är jag och dom andra pensionärerna som rör sig på ICA Mariehem runt 13-14 snåret! Å så står man där i kassan med en vagn med saker som man kämpar upp på bandet och bakom sig står en irriterad karl med två kanelkransar i händerna och suckar… JA! Så blir det… Köper man fika åt kollegorna efter lunchen är risken stor att jag står där med veckohandlingen i vägen!

En annan sak som slog mig idag är att veckohandling börjar kännas som en bisarr hobby. Man läser ”nyaste informationen”(reklamblad), håller sig a’jour med utvecklingen (nya varor, recept, märken) och är jätteglad när man kan göra klipp. PÅ affären är det en smärre individuell tävling att ”hitta direkt” och snabbast avverka varvet. Jag är glad och nöjd när jag gjort mitt varv därinne och äntligen får åka hem! Snudd på lika nöjd som när jag besökt badhuset (vilket börjar vara länge sedan nu om jag skall vara ärlig!).

Tillbaks till mathandling konstaterar jag att jag skulle behöva ha en kossa på min balkong som försåg mig med mjölk och ett fält av morötter och grönsaker! Gärna en fruktberså också! Då skulle jag inte behöva ”fylla på” så ofta! Ty det börjar känns som att veckohandling d.a.g.l.i.g.e.n är att missa poängen med hela konceptet veckohandling!

Nu ska skalman vila. Banne mig.. Hör jag inte klockan ringa?! :-)

//a

I Vindeln finns ALLT!

Av , , Bli först att kommentera 6

Skivor är ett exempel på saker som jag anser att jag INTE behöver hitta på min favorit icabutik (Mariehem) men jag blev såå jädra nöjd när jag hittade ett riktigt guldkorn bland skräpet på Ica butiken som onekligen har ALLT -Nämligen den i Vindeln.

Ja, jag tillhör alltså dinosauriesläktet som fortfarande vill KÖPA CD-skivor. Jag äger inget Spotify-abonemang ens en gång!? (Vilket jag nog måste ta och kolla upp eftersom jag trots allt gillar musik något förtvivlat!)

Någon gång i slutet av sommaren konstaterade jag till en vän att jag absolut behövde någon form av skiva med Eurythmics och banne mig… Vad fann jag?

IMG_1881

 

Det är underbart att lyssna på musik från förr. Det är som bomull för den musikaliska själen. Det är ett tvångsmässigt ”sjunga med” som drabbar mig när jag hör sådan här musik.

SÅ mina grannar har fått stå ut med både 80-tals musik samt skavsårs sång från min öppna balkong samtidigt som jag försökt städa denna söndag!

Jag bjuder både på det ena och det andra!

//a

Den lokala butiken…

Av , , 2 kommentarer 16

Jag upplever att många har sin egen favorit Ica butik. Inte helt ovanligt är favoriten den man bor närmast. Det kan nästan uppstå osämja för att man har olika favoritbutiker och det argumenteras varmt varför just den ena eller andra är BÄST!

Därför började jag fundera… Varför har jag min ”favorit”? Varför handlar jag där jag handlar?!

Jag har roterat, jag har haft min MAXI och COOP period, tills jag kände att det är too much! Det lönar sig helt enkelt inte att åka dit när man är 1½ person i hemmet i snitt. Det finns inte PLATS för säckar med ris och pasta eller BALAR med toapapper. Det ryms helt enkelt inte. Det är snudd på panik dom gånger jag bakar bullar på grund av begränsade frysresurser! För 20 år sedan (då jag bodde på Ersboda) åkte jag till Ica TEG (?!?!?!) för att veckohandla! Jag har handlat mycket på Willys men .. jag återvänder alltid till ”min butik”.

Det är den extremt lokala butiken jag besöker. Under sommaren tycker jag att jag varit på affären i stort sett varje dag! Å det var i dag jag insåg att när man de facto står för frukost, lunch och middag samt mellanmål DÅ blir det en hel del handlingar! (Får jag säga att jag längtar efter vardagen så att jag slipper lunchdilemmat?!)

Tillbaks till favoritfrågan: Det jag själv uppskattar är att veta vart saker finns samt att känna igen personalen. Sedan vill jag att varorna är fräscha, att charken är bemannad och att det jag handlar finns i hyllorna! Det måste inte vara som Ica Vindeln (som har ALLT!) men lite små skojiga grejer kan verkligen förgylla vardagshandlingen av mjölk, äpplen och sköljmedel! Stora askar med Läkerol Salvi är ett absolut måste i utbudet samt att butiken är med på olika helger och ”events”. Jag vill inte hitta skumtomtar i juli!

Min favorit är givetvis närmast där jag bor och varför skulle jag sätta mig och köra någon annanstans som till exempel Kvantum? Det är kanonfin butik men JAG hittar inte där, handlingen skulle ju ta en evighet om jag skall virrar runt med en korg i jakten på bakplåtspapper! Jag har liksom aldrig handlat där så pass mycket att det blivit ”hemma”.

Nej, jag drar till Mariehem -Till RAKETEN, å jag suckar, ty det enda lilla gruskorn i ögat jag får av att handla på den butiken, är den sjukt snygga motorcykeln som snudd på JÄMT står utanför på parkeringen… Å det… kan jag verkligen leva med :-)

//a

 

Fredagsshopping…

Av , , Bli först att kommentera 9

 Prisa gudarna!!!! Snart återgår jag i tjänst! För att upprätthålla alla vardagsrutiner kliver jag alltid upp i ottan och gör mig klar. Idag lämnade jag sonen på skolan sedan plockade jag upp Ugglan. Tillsammans åkte vi till ICA Mariehem och handlade inför helgen. 

På väg hem med Ugglan bad hon mig stanna på HOME. Hon skulle köpa nya stekpannor! Som tack för alla handlingar hon fått hänga med mig på till Mariehem fick jag mig lite produkter. 

Vem kunde ana att fredagsshopping a’la två kvinnor kunde innehålla dessa produkter -Inte jag i varje fall! Jag är fortfarande smått chockad!

Inför söndag gäller det att ladda upp: 

Inför alla andra dagar gäller det att hacka så det ryker:

Önskar alla en skön fredag!

//A

Min lever och jag…

Av , , 4 kommentarer 7

Det går ju att le och vinka eller så kan man vara ärlig och säga att ibland suger livet mer åt det sura hållet än det söta! År 2003 började en läkare på en vårdcentral intressera sig för ett förhöjt levervärde som envetet följde med mina provtagningar. År 2004 genomgick jag en leverbiopsi (vilket jag aldrig någonsin kommer göra i vaket tillsånd EVER igen!). Man började gissa och spekulera i att jag hade en kronisk sjukdom i levern men biopsin som dom tog var "inkonklussiv" och därför lades det åt sidan. Det kändes blott som en  lätt sur karamell i godispåsen fast biopsin var sur som en kaskadkräka….

Dagarna, månaderna och åren gick och 2010 började det bli riktigt löjligt. Jag fick vid ett tillfälle åtta munsår (som krävde 15 compeedplåster för att täcka) öroninflammation så jag trodde hjärnan var på väg ut genom örat och samtidigt mådde jag jävligt illa. Jag åkte in och ut på NUS. Den här diagnosen som svävat däruppe i luften började viskas igen. Vaga antaganden, tveksamma fundersamma läkare som kliade sig i huvudet (ja, det är min uppfattning). Det började kännas oroväckande och lite väl surt för min smak!

November 2010 var jag inlagd på NUS. En sköterska kom och skulle ta prover och sa    "-Jaha, Du HAR primär skleroserande cholangit (PSC)! Är du uppsatt på transplantationslistan?" Bara så där… Mina ögonbryn åkte upp till hårfästet, jag kände hur min hals sträcktes och huvudet åkte upp som ett periskop och varenda hjärncell aktiverades. "-Öhhh… nej… det har jag inte hört… inte vad jag vet… eller?!?!?!?!?" Jag hade vid det här tillfället inte ens hört att min läkare sagt att det var PSC jag hade. Vid det här laget upplevde jag livet surare än surt, det var banne mig pure acid!

Därefter följde många långa stunder vid datorn, googlandes va fan det handlade om. Jaha… prognos… 18 år… sedan +10 år OM man transplanteras framgångsrikt… Jag förklarade bara rak av för mina päron att skulle det behövas ville jag gärna ha en bit av deras lever. För i Grey’s Anatomy räcker det minsann med en bit av levern så kan den växa till sig. Min bror åkte också upp på min mentala lista. Dom enda som jag var bestämd över som inte skulle stå med där var min son och mina brorsöner. Alla andra var potentiella livlinor och det var en bit av deras lever jag ville åt. Jag blev Hanibal Lector fast inte i avsikt att avnjuta deras lever med ett glas Chianti!

Jag pratade med kirurger, medicinare och frågade: 18år… är det från 2003 när det BÖRJADE eller är det 2010?! Alla jag pratade med lugnade mig. MEN det tog tid innan jag de facto kunde ta det lugnt. En diagnos kan vara skrämmande. Det tar tid att processa, acceptera och att hantera. Levern är full av gångar, dom gångarna kan förkalkas när man har PSC. Jag har inga förkalkningar INNE i levern bara i en gång utanför MEN löken på laxen och grädde på moset är att man har förhöjd cancerrisk i detta område. Huvva… läget var fortfarande batterisyra… bilbatterisyra surt…

Idag upplever inte jag att livet blir surt längre när det händer. Det är vad det är. Vila, återhämtning och därefter move on. Det jag har uppskattar allra mest är en klockren kirurg som berättade i klartext för mig vad planen är för mig. Å hon förklarade att hittar man en enda cancercell skickas jag till Huddinge, där skär man bort allt inklussive en bit av levern. Bara så där! Kan låta galet, men det var skönt att höra att det ens var möjligt då min uppfattning (tackvare google) var att cancer i det området var lika med tack och godnatt!  Då återfick livet sötma trots allt!

Jag tror att det hjälper att man kan se på sig själv med både kärlek och humor. Att vi må agera irrationellt på grund av googles-information, att vi måste få måla fan på väggen för att slutligen kunna landa i det enda faktum som faktiskt är intressant: Hur vi mår, här och nu! Om 18 år -vem vet det liksom?!

Så NEJ jag står än idag, inte uppsatt på transplantationslistan. Mina anhöriga behöver inte vara oroliga att jag skall komma och dra i deras tröjor på jakt efter en bit av deras lever och Ica Mariehem får fortsätta sälja kokt skinka åt mig i parti och minut. Å denna gång, när det åter knäppte till och blev trångt i gången har jag hittat Vampires Diaries att roa mig med tills krafterna är tillbaks och jag åter kan vara på plats och le och vinka….

//a