Etikett: internet

Att varva ner…

Av , , Bli först att kommentera 6

… att varva ner efter kaffe och massivt dataknapprande på jobbet är inte helt lätt!

TV-tittande och att läsa bok är sådant som rekommenderas som avkoppling. Allt som har med dator, internet är stora NO NO:s då informationsflödet är för stort och hjärnan behöver vila.

Därför tar jag nu den fluffiga filten, sätter på skygglappar för ögonen och ser ett avsnitt Vampire Diaries! Passar utmärkt med tanke på hur månen såg ut när jag spankulerade ute i mörkret!

Men först skall jag sälja potatis till en vän i nöd… HayDay måste ju också skötas :-)

//a

The winner takes it all….

Av , , Bli först att kommentera 8

Det är ju bara att fortsätta i ABBA spåret med ”The winner takes it all” och jag är givetvis vinnaren…

I allafall om man skall tro min Gmail! Jag vet inte hur många gånger jag får mail om att jag vunnit på lotterier jag inte visste fanns, grävts fram som arvtagare till någon snubbe i England eller blivit den ”lyckliga #1.000.000 besökaren som skall få X antal  miljoner i belöning…

ALLT jag behöver göra är att skicka alla mina person -och kontouppgifter så kommer kulorna trilla in… Efter X antal påtryckningar kring en tröja som jag vunnit i början av året skulle jag slutligen få den si så där 8 månader efter vinsten men då kändes det som att jag kunde stå över den tröjan faktiskt… MEN NU…. Pengar… Å det slutar inte där!!

(Å ni som inte hör ironin kanske skall sluta läsa här!)

Ty det är inte slut där nej nej…

Fel uppdagas flera gånger i månaden på FAKTUROR som jag betalt till TELIA! Jepp…. ”Vi har upptäckt ett fel på ditt betalning av fakturan” men samma princip gäller där -Nema problema bara att skicka kontouppgifter så skall dom fixa tillbaks mina kulor! Behöver inte ens ange OCR-nummer från någon räkning…

SEB och Swedbank brukar också höra av sig till min anonyma Gmail och vilja rätta till saker och ting. Det mest komiska med ett av dessa mail var en manlig bekant som defacto började HÅNA Swedbank för att inte ha bättre koll på sina kunder då HAN fått ett sådant mail och HAN var ju inte kund där!!!!!! Att det hela var ett stort bedrägeri insåg han inte utan det fick jag förklara. Det är snudd på humor i min värld!

För första gången har jag fått mail från AppStore som ville ha mina inloggningsuppgifter till mitt apple-id… Då kände jag mig också så där korkat dum och började fundera på vad i friden som kunde vara fel, tills jag insåg att min Gmail inte ens är knutet till mina Apple-konton… Tro det eller ej men Fröken Krass har inget eget id…

Det är i allafall roligt och snudd på underhållande att  läsa alla dessa mail som sägs förändra mitt liv på allvar! Men dom känner ju inte mig…

Jag väntar ju fortfarande på det där RIKTIGA brevet… Med POSTEN som BREVBÄRAREN skall komma med!

Jag är hoppfull med tanke på hur mycket tur jag har varje vecka tackvare Gmail

Nu ska jag se Iron Man 3…

 

 

Sandlådan för vuxna?

Av , , 6 kommentarer 12

 Är internet sandlådan för vuxna?

Här kan vi peta på varann, berömma och bedöma andras sandslott. Vi kan lära känna nya personer och vi kan också kasta sand på varann om vi är på det humöret!

Via min blogg har jag utväxlat intressanta dialoger med andra bloggare, jag har mailat och fått mail från andra -personer jag inte känner I.R.L. och som jag förmodligen aldrig skulle ha snubblat över i verkligheten.

För vart träffas man som vuxen, för att bara snacka?! Krogen är inte rätt ställe. På jobbet har man redan dom dialoger man har. Men dom där nya perspektiven? Dom som är så uppfriskande och berikande! -Vart hittar man dom? Om man inte har vänner som delar alla ens intressen, vart hittar man då dom som gör det? 

Å behöver vi ens nya vänner och kontakter som vuxna?!?!?!?!?! 

Jag har hållit på diskutera detta fram och tillbaks med män och kvinnor ända sedan januari och det är en ytterst het och überkomplicerad potatis. 

Min slutsats är att:

Det är okej att lära känna någon ny människa av eget kön.

Det är inte okej att träffa en ny bekant av motsatt kön som vuxen OM du inte är singel. Annars är det snudd på ”konstigt” och osar suspekta motiv. Något är tydligen väldigt skumt på ett diffust och luddigt odefinierat sätt.

Å då undrar jag… När blev det hela så komplicerat? När blev livet begränsat? När kommer dom normerna in? VEM är det som sätter dom normerna?

Kan ju bara konstatera att jag bestämmer själv vem jag träffar eller inte. Finns det gränser river jag dem.

Frihet att välja är en gåva! 

//a

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a

Intressant fråga….

Av , , Bli först att kommentera 7

Fråga: Fick en synnerligen intressant fråga: Hur är Facebook i förhållande till internet?

Kapitel 1: Jag har arbetat som it-pedagog i fem år, där mitt arbete gått ut på att bryta ner och lära ut it-system till människor som inte hade den högsta it-mognaden. I dom flesta fall kvinliga 40-talister. Dom använder aldrig en dator hemma, dom vet inte vad internetbank, e-leg etc är. Dom har aldrig använt word, excell etc. Dessa kvinnor som jag mött har varit en glädje och en utmaning. Dom har hållit på driva mig till vansinne men dom har fått mig att tänka till själv. Hur lär man ut något som -för barn -idag är så självklart till någon som aldrig kommit i kontakt med den digitala världen?!

Kapitel 2: Barn idag är ljusår före oss i datormognad (när jag var 8 år visste jag inte vad en dator var!). Om sonen kör fast i pokémon säger han: Ska bara kolla You tube…

Kapitel 3: Det finns faktiskt generationer idag som inte alls äger datorer, som bara hör om internet, facebook, mail, smartphones etc via tidningar (givetvis i pappersform) samt via televisionen. Dessa människor är lika rörande i sina frågor och en lika stor utmaning när jag får en fråga som den ovannämnda.

Svar: Den som skrattar åt frågan är den som är korkad i mina ögon. Frågan kräver ödmjukhet och respekt. Jag beundrar den äldre mannen som ställde den. Så hur svarade jag?! "Tänk så här -Internet är som en egen planet (som Jorden), Facebook är en stad på denna planet dit du kan välja att flytta och man känner dom man har som grannar. Internet är fullt av olika städer, facebook är en."

Mitt svar är inte vetenskapligt och det är säkert många genier som har klyftigare svar. Men han fick ett svar som han kunde greppa. Vidden, bredden och möjligheterna kan man aldrig förstå om man inte väljer att ta steget att bekanta sig med planeten i cyberrymden.

//a