Här har vi kontrasternas julafton: En katt som jamar och låter i skalans alla toner, han låter högt, långt, länge, kort, lågt och missnöjt -Han vill UT men är inte ok med vädret.

På andra sidan har vi sonen som får fram små pipande ljud då den totala hesheten slagit till. Igår lät det faktiskt ingenting när han försökte prata.

Kattvakteriet börjar komma till punkt. En sak som slog mig när jag tvättade händerna var det här med HOTELL och små förpackningar av tvål etc som man nästan kan tolka som ett ”varsågod-ta-mig”… Undra om jag skulle kunna applicera den principen här också….

… jag ser nya möjligheter att få med mig Molton hem!

//a