Etikett: kickbike

Mottans förråd….

Av , , Bli först att kommentera 7

Mottans förråd är som en stor fyndplats för stora och små pojkar. Där finns cyklar, kickbikes, skateboards, bobbar, sparkar, ski-kick och mycket mera. Ja, nu skall jag ju inte glömma rullgardinen och handtaget som JAG skickat till återvinningen men som fastnade på vägen (i hanteringen!).

Kiddo och hans polare skulle dra iväg hem till kompisen. Plötsligt kom sonen in och bad att få sin cykelhjälm, vilket han fick utan att jag reflekterade över att hans cykel inte är här! Fast han sa att han skulle cykla tänkte jag att han skulle kicka. När dom återvände var jag just på väg ut genom dörren varpå han och hans vän snubblade in och jag blev tillsagd att ställa in cyklarna i förrådet… Öhum…. Vänta lite nu?!

Minicyklarna...

Minicyklarna…

Jajjemen, han hade hittat sina två gamla cyklar och det var ju så roligt att självklart skulle dom testas. Det hade inte alls varit roligt visade det sig då det inte alls gick att trampa, inte så konstigt när dom är små som trehjulingar för honom. Jag påmindes däremot om att jag måste försöka göra mig av med dom där hojarna! Så totalt värdelöst att dom står och samlar damm i ett låst förråd!

Allt projektades varsamt tillbaks på sin plats i Mottans magiska förråd och nu förbereds projekt övernattning!

Det var HELT okej att jag gick i säng… Vad i friden menar dom med det?! Hmm…

//a

 

 

 

Parkerings-straff…

Av , , Bli först att kommentera 6

Att jobba på NUS och ta bilen en dag när man börjar klockan 9:00 straffar sig som synden själv… Redan 8:00 börjar det vara fullständigt kört att få en parkering bakom Hotell Björken. SÅ börjar man 9:00 får man rulla längst bort, längst upp i skogen!

Nu i denna ljusa årstid går det an, men det är sällan roligt att stå parkerad längst bort, längst in i skogen vid Landstingshuset på hösten eller vintern. I synnerhet inte när man sedan skall gå dit ensam sent på kvällen!! 

Det är således en fröjd och befrielse att cykla ty allt går mycket fortare. Buss är det andra trevliga alternativet… Allt som gör att man slipper parkera runt NUS är angenämt i min värld! 

Somliga dagar behöver man ju dock även handa efter arbetet och vill jag kunna göra det i direkt anslutning till jobbet är det bara att bita ihop och ta bilen. Å så parkerar man längst bak, längst uppe i skogsbrynet!

Det är nästan så att jag borde låna kiddos kickbike och ha i bagageluckan dom dagar jag måste ta bilen så jag snabbt kan kicka mig från skogen till min arbetsplats som ligger absolut längst bort från dessa parkeringsplatser… Jag inser att jag faktiskt skulle kunna åka buss två hållplatser när jag tänker på saken! :-)

//a

Ängsblommor & E4:an…

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Kiddo har som sagt legat i soffan och varit blek om nosen. Igår eftermiddag beslöt vi oss för att friskluft behövdes. Vi tog en liten sväng. Jag gick och han kickade på sin kickbike. Vi såg E4:an… 

"-Men SNÄLLA mamma, ta ett kort på det där! WOW sååå vackert!!!" 

Hur många brukar reflektera över alla ängsblommor som växer längst våra vägar?

Jag blev så himla glad att han SÅG! Å jag är tacksam att han bad mig ta en bild… Så här mycket sommar kände jag aldrig förra året!

//a

 

Ogräs eller rörande tanke?

Av , , Bli först att kommentera 9

 

 

Igår efter skolan kom kiddo susande på sin kickbike. Han susade nästan förbi mig på gångbanan. Han bromsade in och överlämnade en påse. I påsen låg några trötta maskrosor. ”-Blommorna är till dig mamma…”

Vi snittade bort stjälkar och så fick dom bada i en skål med vatten. 

Jag blev så himla glad. Faktiskt! En del ser bara barn som kommer dragandes med ”ogräs”, jag ser mitt barn som haft en tanke… Att plocka blommor till just mig! 

Torsdag ligger framför fötterna! Vad kan denna dag erbjuda måntro?!

//a

 

Envishet…

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår söndag var det en helt underbar dag. Det kändes verkligen i luften att våren äntligen är här! Tror till och med jag nös av just den anledningen!

Ljuvligt var gårdagen och kiddo och hans kompisar ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Dom körde kickbike, dom ritade med gatukritor, dom åt rulltårta hos Ugglan och Tarzan. Dom hade bara lätta adidas jackor och joggingskor på sig. Inga tunga vinterkängor inga toppluvor. 

När jag vandrade hemåt såg jag en lätt ironisk sak som fångade mitt intresse i den ljumma kvällen. Jag tänkte… Om jag skulle illustrera envishet skulle detta vara det perfekta motivet. Så jag tog en bild…

Den grönskande skogen och marken och den fula envisa smutsiga snöhögen! Tycker den skall lägga ner och försvinna! :-)

Nu måndag och nya äventyr! Mot jobbet… (måste köpa Livostin!!)

//a

 

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a