Etikett: kidz

Game Over?

Av , , Bli först att kommentera 13

Nej nej här tas ingen hänsyn till söndagen. Min äldste brorson piskade upp och ut mig på promenad.

Vi diskuterade klädmode, skor som är snygga till jeans, stil och accessoarer! Riktigt roligt att snacka med medvetna ungdomar!

Vi talade även om det faktum att ”All good things must come to an end”, vi peppade varandra att hur landet än ligger är det liksom ”borta bra men hemma … Kanske inte bäst… Men hemma är HEMMA!”

Semester är ett break från vardagen men vardagen är liksom själva livet.

Det går inte att förneka att ”Departure” kommit på tapeten lika tydligt som att vinden känns mer höst än högsommar!

Idag har jag lovat killarna att riktigt peppra dom med vattenballonger så jag skall göra mig redo. Kravet för deltagande är:
a) frivillighet samt
b) badbyxor på!

Något säger mig att jag bör klä mig själv i bikini!

Vi kör IGNORE denna dag -It ain’t over till the fat lady sings!
(Å jag kommer fan inte vara den som tar ton i dag!)

//a

IKEA the never ending story..eller?

Av , , Bli först att kommentera 6

 I LOVE IKEA…

Brukar jag alltid säga.. tills igår…

Kiddos polare kom över och dom snurrade runt i vardagsrummet. Dom poppade Sean Banan och övrig melodifestivalsmusik. Sonens kompisar är underbara kidz allihop. Rara, goa, roliga och underfundiga. Spelar ingen roll att dom blivit äldre, dom kommer ändå in i köket för att småprata en stund. Alltid!

Så även igår… Polaren kom in till mig och kollade hur jag låg till med middagen. Sedan konstaterade han med glädje "-VET DU!?! Vi har samma bord i vardagsrummet, samma matta, ja vi har till och med samma fjärrkontroll! Coolt…." å så gick han

Kvar stod jag och hackade tomater och tänkte… Do i love IKEA? Det hela blev en aning suddigt…

Jag garanterar att DEN dag vi ÄNTLIGEN får vårt helt egna IKEA-varuhus i stan kommer jag ha utvecklat allergi mot just den finfina affären!

//a

Bakåldern? En fas?

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag undrar om barn går igenom någon fas som kallas "bakåldern"? Typ som trotsåldern fast med den skillnaden att dom vill baka?

Det har ju varit roligt att göra "röror" och soppor i köket, med ägg, vatten, mjöl, diskmedel, lite oregano, salt, bakpulver, havregryn… Det där planlösa rörande upphörde för ganska många år sedan. Kiddo har alltid velat hjälpa till när vi bakat lussekatter, bullar och te-kakor. 

MEN nu är läget som så… att det skall bakas SJÄLV!

Å det är ju med lite blandade känslor man säger "okej" när man just dammsugat och torkat golvet i köket. På kiddos skola får eleverna välja något som dom vill baka och sedan stanna kvar på fritids en eftermiddag och baka tillsammans med en fröken. Det väljs recept och sedan får kidzen göra allt utom det som har med ugnen att göra!

Genomgående trend verkar det vara att baka Hallongrottor. Det innebär också att dom kommer hem fulla med bakiver och vill dra igång bak! Därför har jag laddat upp inför helgen. Jag kom nämligen på den geniala idén att han faktiskt kan få baka till sitt eget kalas :-)

Så jag misstänker att hallongrottor blir en sort och fifirutor/kärleksmums blir den andra! Jag skall botanisera i skåpen och se om jag kan hitta några tomma lämpliga lådor för bakverken och så hoppas jag verkligen att jag hittar dom där eventuella linserna som jag nog måste acceptera att jag trots allt de facto kastat….

Önskar alla en härlig torsdag!

//a

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a

Vad är det som..luktar?!

Av , , Bli först att kommentera 7

I fredags när junioren och hans polare skulle ut och tumla runt i snön utbröt den sedvanliga tumulten i våran minimala hall. Vantar, täckbyxor, mössor, vinterskor som fladdrar och flyger runt tillsammans med armar och ben under stoj och skratt. Det slutade med att jag fick sätta mig i trappen som en övervakare för att dirrigera det hela.

Min son höll på att "svetta ihjäl sig" så jag gav honom tipset att GÅ UT! och på så sätt göra lite mera plats åt polaren som just hittat täckbyxorna som han skulle få låna. Sonen stormade ut. Dörren stod öppen och den kyliga luften rullade in. Polaren fick snabbt på sig resten av kläderna när han inte behövde dansa Gangnam style samtidigt.

När han lyfte på sin jacka svepte en märklig märklig doft genom hela hallen. Det luktade så mycket att håret krullade sig på min kropp. Jag tittade på hans lilla mössa och undrade om det var DEN som luktade! Det luktade ladugård, farm, det luktade hö, gössel, det luktade NÅGOT och det luktade STRAKT.

När kidzen tumlat ut stannade jag i hallen och konstaterade att HELA hallen stank. Jag började lukta på jackor, mössor ALLT som fanns att lukta på men fick ingen ledtråd. Gick upp för trappan och konstaterade att lukten upphörde ungefär halvvägs upp i lyan.

Dom härjade i snöhögarna och jag drog på mig mina kläder, vi tog sparken och gled iväg för att leverera hem kompisen safe and sound. Väl hemma igen parkerade vi sparken i förrådet och öppnade dörren. Sanken bolmade mot oss. Men va faaan är det som luktar?! Kändes som att vi kunde ha en kodynga gömd någonstans i hall-regionen. Sonen studsade ur sina kläder och pep som en oljad blixt upp för trappan.

Då såg jag det… I trappan stod KARTONGEN!!!! Med dom nya skridskorna!!! I samband med att killarna klätt på sig hade givetvis kiddo visat kompisen sina nya skrillor. Jag närmade mig lådan och sniff sniff… MEN FY F*******N. Jag snubblade bakåt i trappan med kartongen i handen, var helt redo att gå ut i strumpor och vräkte ut kartongen utanför dörren. Dom åkte i förrådet!

Igår var vi ute och åkte och skridskorna blev kvar hos mina päron. Idag har jag fått sms från gummitarzan. Han undrar vart skridskorna är köpta och han undrar om dom måste lukta ladugård?! "Måste" måste dom väl inte… men hur i friden gör vi för att få dom att inte göra det undrar jag!?

//a