Etikett: koder

Da Vinci code?!

Av , , 10 kommentarer 7

 Är det fler som märkt att vi är omgiven av koder?! Det är så mycket koder att hålla koll på att  man nästan blir snurrig. Är det inte en kod är det någon form av lösenord. Jag är tacksam att säkerheten är HÖG (safty first!) men det innebär ju också att man måste ha stenkoll. Annars befinner man sig i DaVincikoden letandes efter ledtrådar till hur man tänkte…

Jag har oftast stenkoll. Sedan händer det att jag måste stänga av mobilen och sedan sitter där och har ingen aaaaning om vad min PiN är. Senast det hände var i somras.Jag satt i stugan.. isolerad… och behövde verkligen ha min mobil up and running… Via andra medier fick jag kontakt med en vän som kunde ta sig in i mitt hem.. hitta RÄTT dagbok, i rätt skåp och söka reda på "nån sida i slutet" där jag VISSTE att min PiN stod uppskriven med stora svarta siffror. Japp det löste sig fint. Den stod där så prydligt.

På jobbet har jag rätt många koder och lösenord som måste sitta i huvudet vilket det av någon bisarr anledning gör. Där har vi också diskuterar det här med koder. Vissa har system… Fåglar… Bär… Träd…Månader… Planeter… och så någon siffra till det.. å så ändrar man bara lite. Gran 1 till Tall 2 liksom.

Skulle köpa linser via nätet med mitt betalkort och då gick inte det eftersom jag inte hunnit ansluta det kortet till dom nya säkerhetskoderna via internet banken. Den koden måste vara LÅÅÅÅÅÅÅÅNG… å det är ju här det blir knepigt. Att bara köra in en random serie bokstäver och siffror är bäddat att få mitt minne att brinna. Tror kravet är minst 12 tecken. Hur är man kod-kreativ? Smart så man kommer ihåg själv men samtidigt så slug att det inte knäcks?! Har nu anslutit mitt kort och skapat en kod som jag vet sitter. 

Värre var det med gummitarzan och hans Apple-id. Jag vet inte hur många gånger jag fick hjälpa honom med iForgot och göra nya lösenord åt karl’n! Slutligen tog jag en kväll med både honom och ugglan. Dom fick sitta uppradade i soffan och vi diskuterade igenom NOGA vad som skulle  kunna tänkas fungera som lösenord till deras Apple-id. Dessutom tvingade jag dom att skriva upp det på en lapp. För jag tror varken tarzans nerver eller mina hade pallat att han ringde ännu en gång och frågade "-Hej, du,,, jo vet du nu vad det var för lösenord till mitt Apple-id?"

Koder skall inte vara enkla. Dom skall inte stå uppskriven i börsen. Dom skyddar våra pengar och konton och dom säkrar våran identitet. Ibland önskar jag dock att det vore lite enklare. I mitt fall med pinkoden blev det ju rena rama DaVincikoden för att försöka få fram dom där rackarns 4 siffrorna!

Vad är ditt knep med alla koder?!

//a

Dum och Dummare…

Av , , 2 kommentarer 9

 Det är i andras sällskap vi blir medveten om oss själva. Samtal och dialoger är utvecklande. Så finns det dom där dialogerna som får en att undra om man i överhuvudtaget klättrat ner från träden ännu.

Ibland, när jag står i köket efter middagen, kan diskmaskinen slamra, vattenkokaren är igång samtidigt står jag och diskar ur en kastrull och köksfläkten snurrar ännu. Så hör jag sonen ropa något från sitt rum. Ty där inne står han med huvudet ner i stora legolådan och rotar och rotar i jakten på magnetpilar. Lego skramlar så där ihåligt och plastigt vasst. Han hittar inte sina pilar utan behöver hjälp. Då börjar en sådan där fruktansvärt ointelligent konversation.

”-Mummel vrål mummel” ropar sonen. Jag inte hör ett smack i allt brus

”- Va? säger jag

”-Mummel vrål VRÅL” skriker han

”-Men vad säger du?! skriker jag

”- VRÅL VRÅL VRÅL” vrålar han

”-Va?! Men jag hör inte vad du säger” VRÅLAR jag

Då ser jag mig själv utifrån och jag börjar oftast flina åt detta spektakel. Likvärdigt ointelligenta samtal händer när jag står i duschen och något ”AKUT” händer. Sonen pratar, jag svarar ”VA”, han skriker, jag skriker och han vrålar och jag vrålar och ingen hör någonting.

Det slog mig att dessa dialoger är lika idiotiska, komiska och poänglösa som att diskutera med en människa i affekt. Jag vill aldrig diskutera en sak om jag är förbannad eller ledsen MEN problemet är ju att man inte alltid har den där kontrollen att hantera det konstruktivt när man spårar ur.

Igår ploppade en sådan där innerlig lavahet ilska upp, den som fick stå som måltavla var sonens pappa. När ilska vänds mot andra blir vi fientliga –Check! Det är vanligt att det går ut över oskyldiga –Check! Uttryck som detta kan ta är vredesutbrott (check!), överdrivet kritisk inställning (check!), debatter blir slagfält (check!) för att nämna några. Sonens pappa fick således ett osande, rykande hett sms som innehöll både en och fem svordomar, påhopp och osanningar…

Jag var så FÖRBANNAD! Affekter är smittsamma så möter man någon som är förbannad tänder man lätt till själv. Det är JUST då man hamnar i Dum och Dummare dialoger som bara är destruktiv pajkastning som heter duga!

Jag fick ett sms till svar efter en stund. Det stod bara att han förstod att jag hade en jobbig dag och KRAM. Då insåg jag hur jag agerat. Jag fick igår veta att jag skall opereras nästa vecka. Jag var alltså i grund och botten RÄDD, orolig, trött och frustrerad. Jag vände detta till ilska (som ger känslan av kraft och energi) och lackade ur.

Jag var i det fallet precis som sonen som står och rotar bland en miljard legobitar och börjar skrika. Istället för att besvara vrålen med ett ”Men VAD säger du?” besvarade sonens pappa mitt skrik med att slå av vattenkranen, stänga av fläkten och LYSSNA vad jag egentligen sa. Igår behövde jag verkligen bli hörd och inte bemött! 

När jag drog iväg mitt elaka sms var jag så arg så tårarna sprutade. Sedan med facit på hand kan jag bara konstatera att jag är blott en männsika med hela registret av känslor och affekter. Kan man knäcka dess koder kan man flina gott åt sig själv i sina egna Dum och Dummare ögonblick!

//a