Etikett: kola

Blåst på konfekten….

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag känner mig lurad! Dragen vid näsan, blåst på konfekten…. You name it -I feel it!

Det är så här att det finns somliga TRADITIONER man inte leker med och inte ÄNDRAR bara så där hippsvipps…

Nu är det så här att sedan snudd på urminnestider har min FAR Tarzan, alltid gjort Ugglans födelsedagstårta. Det är en tårta vi ser EN gång per år. Punkt. Slut. 

Tarzan har banne mig blivit mästare på att göra KINUSKI-TÅRTA! En ljuvligt god tårta täkt med ljuvligast kolatäcket och nonstops. Ingen grädde eller sådant tjafs… Det har varit år när kolan varit så hård att vi fått ha hackor för att få loss den, år den runnit, år den varit seg så plomber rykt och nu dom senaste åren är det bara varit en enda sak: PERFEKTION!

Å nu var det så här att FÖRRA sommaren slirade dom till det hela och lyckades på något sätt dribbla undand Kinuskitårtan och när mina högljudda protester tjöt i skogen i stugan utlovades tårtan till JUL.. Det hette att ”KOLA passar bättre till jul

Igår när jag vi skulle åka till Ugglan för att gratta på födelsedagen hade jag laddat upp för Kinuskitårta och jag frågade om den var redo…. Nixpix… Det blir jordgubbstårta?!

Men hur kan man göra så?! Bara ändra sig?! Det hette även denna gång att tårtan skulle dyka upp till jul… Å jag undrar HUR?!?! Dom är ju inte ens HEMMA då?!?! 

Ogilla sånna här påhitt och tårtfintar… Jag är b.e.s.v.i.k.e.n. ;-)

//a

Kolan och jultomten…

Av , , Bli först att kommentera 6

Lusselelle lusselelle elva nääätter före jul… Det drar ihop sig och Jultomten gnuggar sina händer! Jag känner Jultomten, i mitt fall är det inte alls en skäggig rund karl i röda kläder utan en lång och ståtlig karl som jag mötte på Gammliavallen för ett antal år sedan. Jultomten är en människa som ÄLSKAR julen. Vi snackar en sådan där människa som bara ser det mysiga i hela december. Det är fantastiskt med sådana människor. Som kan stå under ett blommande äppelträd och lyriskt berätta vart julgranen skall stå i december!

Jag älskar också julen. Jag älskar ljusen, alla glittrande saker, fina julpapper, goa julkort, underbara dofter! Mellan varven ogillar jag dock hela paketet -jag blir stressad. Som igår, när vi kom på att det var hög tid att fixa den där kolan….

Ty inför denna luciadag skulle föräldrarna bidra med en sats mikrokola till skolans årliga julbasar. Denna kola kokades i sista minuten igår eftermiddag. Den tog exakt fyra minuter att koka, i en skål i mikron. Därefter tog det närmare 1,5 timme att diska upp det som använts samt att skära och paktetera dessa rackare. Att klippa plastfolie kan driva den bästa till vansinne! Vårat bidrag till basaren skedde under strikta hygieniska krav, med gummihandskar och hela kittet. Vi var väl förmodligen dom enda :-) -så sonen hade köpförbud på allt ätbart! Jag lovade att vi kunde göra en egen sats och ha hemma. Idag.

Så nu kom jag in i vardagsrummet och sonens kompis ögon spärrades upp "-Men, hur ser du UT?" frågade han. "-Ja, ni skulle ju göra kola idag" svarade jag där jag stod i förkläde och håret gömt bakom en snusnäsduk! Han tittade ytterst skeptiskt på mig och dom återgick till "Alchemy" på iPad:en helt ointresserade av nått kola-projekt! Då står man där som morsa med mikrokola på svalning och inser att deras glada rop på väg hem från skolan att DOM skulle göra kola egentligen var en kod för att "Vi låter morsan göra rubbet".

Dom skickades in på sonens rum, den här morsan behöver paus från juldofter och kletiga kolasmetar. Måste lägga mig ner och titta på granen (den är fortfarande sned!) och ladda för ännu en duell med plastfolien men då jädrar skall nissarna ut från rummet och få hjälpa till :-)

//a