Etikett: koloskopi

Middag…

Av , , Bli först att kommentera 10

IMG_3380

 

Kanske någon just påbörjat att laga middag… Någon kanske just har ätit så att det spänner dödsskönt i kistan!

Själv undrar jag om jag skall koka mig en kopp buljong..

Dryck är inte mat och det spelar ingen roll vad någon säger om den saken!

Det här var ju snudd på skittråkigt måste jag säga…

//a

Skämspåsen tack…

Av , , 8 kommentarer 21

På sjukhuset finns det en avdelning som heter Endoskopin (tillhör kirurgen) -När man kliver in innanför dom dörrarna känns det säkert för många som att det är ”The End”. Många vill säkert ha en påse över huvudet och gärna visualisera sig långt bortanför NUS området.

Men faktum kvarstår. Avdelningen finns och många personer genomgår diverse mindre trevliga undersökningar där dagligen! Gastroskopier, koloskopier, enteroskopier görs innanför dessa väggar. Enligt vll:s hemsida genomförs 5.000 undersökningar på denna avdelningen varje ÅR. -Det är alltså väldigt väldigt vanligt!

Dock är detta iNTE undersökningar man snackar högt om, nej nej… Schhhhhhhhhhh tycks vara den gemensamma nämnaren. Jag måste besöka denna avdelning årligen och varje gång kallelsen kommer för att göra den obligatoriska koloskopin känner jag olusten komma krypandes. -Absolut! Jag är tacksam, jag vet rationellt att det är nödvändigt… men…

…men…

Förberedelserna har alltid känts så inhumana!

Jag känner många personer som genomgått samma undersökning och den gemensamma slutsatsen är denna: Det är inte undersökningarna i sig som är det värsta utan det är dygnet före när man förbereder sig hemma för undersökningen.

Jag tänker inte gå in på detaljer men hatten av för ALLA som tycker att det är en baggis att dricka sex liter salthaltig gummismakande ljummen lösning! Själv har jag druckit den där lösningen en gång för mycket och enbart tanken på lukten får mig att hulka -SÅ idag prisar jag utvecklingen att det finns andra alternativ!

IMG_3379

I morgon checkar jag in på den där avdelningen som iNGEN annan tycks besöka (bara 4.999 stycken delar mitt öde!), på den där avdelningen där påse-över-huvudet tycks vara önskvärt, för en undersökning som ingen talar högt om!

Nu skall jag fortsätta ha skitkul dag!

//a

PS: Jag har full förståelse att iNGEN som läser detta inlägg, på något sätt, förstår vad i hela friden jag talar om…

8 kommentarer
Etiketter: , ,

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a