Etikett: kramp

Det halvfärdiga huset…

Av , , 8 kommentarer 10

 

bild

Jag har just vaknat, jag har ont i huvudet och känner mig mörbultad. Vilken sjusovare kanske du tänker -I wish säger jag!

När jag kom in i köket denna förmiddag möttes jag av synen av det halvfärdiga pepparkakshuset och då slog det mig vilken underbart bra metafor det huset är för precis hela min tillvaro! Det är banne mig EXAKT så det är att leva med PSC (primär skleroserande cholangit).

Jag nämner PSC ibland i mina inlägg -Varför? Därför denna kroniska leversjukdom är ganska ovanlig. Det som finns att läsa om den är rätt skrämmande OCH det finns relativt lite kunskap om hur det är att leva med PSC iNNAN det är riktigt åt helvetet.

Dagens forskning och medvetenhet gör att denna sjukdom upptäcks mycket tidigare än vad den gjorde förr, vilket gör att OM man googlar saken kan man direkt läsa om ”prognos 10 år och enda kurativa är levertransplantation”. Jag är dessutom kvinna med en sjukdom som mest män drabbas av vilket garanterat innebär olika förlopp. Själv ingår jag i diverse forskningsprojekt för just personer med PSC och jag hoppas att det bidrar till ökad kännedom och ännu mera kunskap om sjukdomen.

Igår kom Tarzan över till mig och kiddo för att hjälpa oss med pepparkakshus bygget. Han hjälpte mig med adventsstjärnan och monterade fast knoppar på garderoberna i skrubben. Det var skönt att få hjälp med lite saker som bara stått stilla. När han åkte hände det där som inte hänt sedan våren. En riktig kramp i gallgångarna. Shit… Det var länge sedan! Så skönt att man hinner glömma mellan varven vilken obehaglig upplevelse det faktiskt ÄR! Å vad lycklig jag är att det gått så lång tid mellan gångerna!!! Det ÄR faktiskt framsteg i min värld.

Att ha ont, obehag, tryck och smärta därifrån är jag fullständigt van att ha, men KRAMP -Nej! Ironiskt nog hade jag ju dessutom bloggat om just cocillana och dessa kramper -Vet dock ej om kramperna kan komma 14 h senare. Får vara hur det vill med den saken, krampen började före 16 och den avtog runt 21:30 snåret. Därefter har jag legat vaken i natt då medicinen jag tar vid kramp har den biverkan på mig -Trött som en tokig men oförmögen att sova! Tack och lov behövde jag dock inte ligga och hosta som jag gjort dom tidigare nätterna i stället har jag ”Hay Day:at”.

Att hemmet doftade pepparkakor gjorde inte upplevelsen mera angenäm igår kväll. Sonens pappa blev blixtinkallad för att laga mat åt kiddo då jag själv stod på alla fyra och djupandades och vankade runt och drack ljummet vatten och kände mig både grön och gredelin i ansiktet!

Det halvfärdiga pepparkakshuset tror jag banne mig skall få se ut så där! Så många saker i mitt liv blir ”halvklara” just för att jag de facto har begränsningar. Jag skriver inte detta för att jag söker pittyfeelings och ”krya på’rej” tillrop jag skriver detta för att konstatera att c’est ma vie.

Jag skriver detta för min otroliga kärlek till den ”gråa vardagen” då allting rullar på, när jag är uppe i ottan och gör mig redo för att åka till jobbet och den oerhörda glädje jag känner varje dag när jag mår bra och jag KAN jobba. Jag skriver detta för att den lycka jag kan känna dom få gånger HELA mitt hem är ”i ordning” samtidigt och den enorma frihet jag känner när jag inte behöver be allt och alla om hjälp för att hantera enkla vardagliga saker som middag…

Jag skriver detta för att kanske någon sitter och håller på somna på sitt jobb och hatar måndag -Var lycklig att du bara ÄR där! Det finns då många enkla saker i vardagen som den stora massan tar för givet det är just dom sakerna jag värderar och älskar så högt!

Vi människor kan vara så lyckliga i det enkla och i det lilla – För det är just DÄR livet och nuet är!

Nu tänker jag själv testa och se om det går att äta något idag! Pepparkakor blir det iNTE!

//a

 

Hon dammsuger ändan!!!!!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

Runt 11-snåret knackade det faktiskt mjukt på våran dörr och där stod en av sonens kompisar! "-Tjena" sa han och kom in. Så kom polaren in i köket och utbrast högt:

"- Men VAD gör DU?!?"
Jag som stod koncentrerat och hängde mellan två fönsterrutor hoppade till, jag tittade fram och svarade uppriktigt:
"-Jag putsar fönster"
"- Men VARFÖR?!"

Ja, jag tänkte att vi skulle kunna se ut svarade jag men det var ingen kvar som hörde svaret! En sekund senare kom båda killarna in för att inspektera projektet

"-Du är JÄTTEsmustig om baken" upplyste kompisen skeptiskt och så fnissade dom och försvann.

Det visade sig att fönsterlisten (som säkert också är 40 år) torkat ihop och bossade något horribelt. Kletiga små svarta knorvar satt fast på såväl rutor, golv och mina kläder! Det tog sin tid och X antal trasor att få rutorna rena.

Därefter tog jag fram dammsugaren för att dammsuga golvet, stolar och bordet! Jag kollade bak och insåg att polaren haft rätt, baksidan var täckt av det där svara bosset. Så jag gick till hallen och med hjälp av spegeln försökte jag dammsuga bort det värsta. Spegeln är utanför kiddos rum där dom satt och roade sig. Kompisens ögon åkte upp till hårfästet..

"-Öhhhhh KOLLA!!!!! Hon DAMMSUGER ju ändan!!!!!!!??!?!" sade han förbryllat. Kiddo gav mig ett ögonkast som sa något i stil med "-What else is new" och fortsatte jaga BeyBlade!
 

Sedan blev det som i alla goda dramer… Jag fick kramp och blev däckad. Ett av två fönster i köket är putsad, badkaret översvämmat av orkidéer och sängen halvt renbäddad.. Så kan det bli en vanlig söndag i slutet av april!

Det jag nu funderar över är VARFÖR vi har gardiner? Jo, förvisso kan det ju vara fint men det är ju så vackert, ljust och öppet när dom åker NER! Å vilken dammbomb dom är dessutom! Inte aktuellt att slutföra vare sig fönsterputsningen i köket eller hänga upp gardiner, så jag får passa på att njuta av den halvrena utsikten :-)

//a

Farbror A B…

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår morse kom pappa gummitarzan med stora enerprize-bilen för att hämta  mig strax efter 9.00. Jag hade ånyo haft en kramp på fredagkväll å var således rätt tärd. MEN min Farbror AB var i stan och honom ville jag inte missa. Vi åkte ner till min goa faster där farbror var och i 1½h fick jag sitta bredvid min fina farbror.

Farbror A B är en sådan där människa som jag bara älskar. Han är så rörande fin, stilig och innerligt omtänksam. När jag låg på BB och hade fått min son ringde telefonen -det var HAN! Han ville säga grattis. När vi har namnsdag ringer han och säger grattis! Han är gubben i lådan och han bryr sig och det rör mig djupt.

Av Farbror A B fick jag jädrit bra tips hur man gör om man inte orkar knyta sina skor, jag fick testa polkagrisar med mandelsmak (som smakade mandelkubb) å jag fick även OK att spotta ut den! Å jag fick goa kramen när vi sa hejdå någon timme innan han satte sig på tåget tillbaks hem.Det var det bästa med den här adventhelgen.

Idag skall tydligen första ljuset tändas men jag svär och muttrar över min adventsstjärna som jag äntligen lyckats montera i fönstret å så hade jag GLÖMT att checka lampan. Andventsstaken ligger på golvet, mossan ligger i påsar i köket… You do the math… Igår monterade jag fast ljusslingan på balkongen i snöstorm och höll på förfrysa fingarna på kuppen. När gallkramper kommer och går blir således allt som rör hemmet lika krampartade attacker.

Jag låter det helt enkelt ligga. Tar och äter lite cornflakes och sedan går jag ut i ljuset denna dag när stormen bedarrat. Idag skall jag hjälpa gummitarzan med apple-tv och det känns bra att kunna finnas där för dom som alltid finns där för mig.

//a