Jag tror att jag ofta är ganska optimistisk och positiv… Ålder och erfarenhet spelar också in i bilden.

Jag gillar min chef -Därför tog jag upp på förra årets lönesamtal att jag planerar att köpa en fräsig sportbil om typ fyra år och att jag gärna såg att jobbet drog sitt strå till stacken. Hon skrattade gott. Nu vet inte jag hur just det årets löneförhöjning skall hjälpa mig att få en sportbil (det är skitsvårt att nå det målet när man är sjukskriven på deltid, ensamstående med barn på halvtid) MEN jag försöker om inte annat!

Nu har jag suttit vid pusslet och får inte ut en enda bit. Det är SONEN som tycks ha bättre tålamod (!!!) och skarpare ögon när det gäller det här myllret av nyanser! Jag gav upp efter att ha stirrat på bitar men han stannade kvar och det blev även han som hittade den där gäckande biten. Jag hade sagt att det skulle vara väldigt ljust gul… Den var militärgrön/grå….

Såå idag tänkte jag (optimistiskt) att jag banne mig borde fixa att ta mig till jobbet MED matlåda och MED klocka för jag har ju faktiskt hunnit dricka kaffe MED mjölk denna morgon även om jag inte fått ut en endaste jäkla bit av pusslet!

Hur jag skall göra med sportbilen återkommer jag med i framtiden!

//a