Etikett: liv

VK’s systemstyrda artiklar….

Av , , 6 kommentarer 23

Läser ånyo en artikel i VK om en person som fått sjukersättningen indragen

https://www.vk.se/2658420/lang-vantan-i-varden-hotar-idas-sjukpeng

 

Först av allt: Jag har den djupaste empatin för personen i artikeln. Jag har också suttit på ett möte, i ett litet rum och fått höra att min sjukersättning dras in och att jag skulle återgå i tjänst redan på måndag (mötet ägde rum en torsdag!) efter att ha varit inne i arbetslivsinriktad rehabilitering 1,5 år!!!! Jag vet vilken avgrundsdjup ångest, panik och förtvivlan man känner. Jag ville verkligen bara dö för jag såg inget ljus i den situation jag plötsligt befann mig i.

Jag ringde dock min handläggare på försäkringskassan och TACKADE för avslaget när jag hade landat i beslutet. Därefter gjorde jag det som behövdes, jag sade upp mig från min destruktiva arbetsplats, och skaffade ett nytt jobb som timanställd (för att få bestämma själv!) och började skapa mitt liv själv.

Jag ville, precis som personen som artikeln handlar om inget hellre än att arbeta TROTS min PSC, min trötthet, min kassa mage, mina gallkramper. Jag hade gjort ALLT som läkare och myndigheter sade att jag skulle och det enda som faktiskt hände dom MÅNGA åren var att mitt liv passerade. Att jag bloggade om potatisskalare. Det var ljuset i min vardag.

Avslaget blev en vändpunkt för mig, när jag gav fingret åt myndigheter och bestämde mig för att skapa mitt liv. När jag insåg att vården i Sverige är en enda lång väntan, och att sjukskrivning är en passiv nödåtgärd.

Åter igen, går min medkänsla och kärlek till personen artikeln handlar om. Jag fattar och jag blir förbannad att läsa om att ännu en människa hamnat i detta vidriga tillstånd av precis INGENTING -För det är hur jag upplevt mina år som sjukskriven.

Ekonomisk katastrof, social isolering och en innerlig önskan att få vara som alla andra -MED i leken som kallas LIVET. Bristen från förståelse för hur det är, misstro och maktlösheten man känner själv. Jag upplevde att jag gjorde ALLT men ändå förändrades ingenting.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att VK hela tiden vinklar artiklar efter samma snyftsnöre. Varför inte titta på individen det handlar om, kapaciteten, det som finns där, och MÖJLIGHETERNA i stället för att, om och om, vinkla artiklarna till att det är ”SYND OM” och att fortsatt bidragsliv är ”LÖSNINGEN” -Fy fan vad lurade vi alla är säger jag

11BA6F96-0355-472E-B746-5F70A4C71459

 

För alla som är intresserade av en annan väg, en väg till LiV och hälsa säger jag: Håll utkik efter Nordisk Hälsas inspirationskälla där jag tillsammans med Johan Carlaby och Amanda Rosén kommer berätta om min väg tillbaka, från existens till LiV (Instagram:@nordisk_halsa eller @frkkrass)

Hösten 2017 drog jag ut sladden från alla bidrag och alla system – i måndags tackade jag JA till ett nytt jobb, en tjänst på 80%. Förrutom det jobbar jag med föredrag om just detta ämne.

//a

 

Vissa brev förändrar våra liv…

Av , , Bli först att kommentera 11

Att få ett brev i brevlådan är det roligast jag vet. Å dom riktiga "breven" kan räknas på en hand numera ty dom är sällsynta, jag skulle vilja säga att dom är utrotningshotade. Folk skriver helt enkelt inte brev längre -istället kör vi sms och mail…

Och så får man fönsterkuvert som man vet är räkningar som kan få ligga till sig tills den 25:e…

Och reklamen som åker direkt…

Så finns det dom breven men en avsändare som iallafall får mig att sätta mig ner när jag skall öppna, så väl medveten om att det kan förändra hela livet på en sekund

 

Jag fick riktigt börja tänka, ty med tanke på att jag gjorde undersökningen FÖRRA veckan och hon sa att det skulle dröja upp till TRE veckor innan svar kändes det faktiskt oroväckande att se detta brev i min hand… 

Jag andas ut… så innerligt tacksam för snabbt besked och för positivt besked. Jag vet så väl vad sådana här brev med andra besked kan betyda.

Idag känner jag mig TACKSAM!
 

//a

Happy -Vägra NÖJD!

Av , , Bli först att kommentera 9

”-Happy?” frågar kusinen A
”-Happy!” svarar kiddo

Så kommunicerar man som barn när man byter pokémonkort mellan varandra. Man stämmer av så att båda är överens med bytet. För mig är det ett roligt ord man väljer… Å jag är oerhört tacksam över valet. Det finns nämligen ett annat tänktbart alternativ och det är ordet NÖJD!

Nöjd är inte bra. Usch, jag tror jag har en allergi mot ”nöjd”.

Nöjd -då är det varken mer eller mindre
Nöjd – då kunde det ha varit bättre
Nöjd – det kunde ha varit sämre

Nöjd är liksom en ”flatline”, onyanserat och intetsägande.

Många är nöjda med sina liv/hem/arbeten -inte tacksamma, inte glada, inte besvikna….utan nöjda!
Många är nöjd med sin relation/sexliv -inte lycklig, inte tillfredställda, inte förtvivlade… Utan nöjd punkt slut och ”så talar vi inte ord till om saken”.

Tänk om vi vuxna i våra liv kunde använda termen Happy i stället! Det kräver i allafall lite reflektion och ställningstagande.

Jag är HAPPY denna morgon i stugan. Gick ut runt 7 för att titta på solen över isen medan killarna vaknade till i stugan. Vi har skrattat och busat och nu väntar dom på en skoter-raid innan vi vänder kosan tillbaks mot vardagen!

Be HAPPY -Vägra nöjd!

//a

Nej nu är det personligt!

Av , , 6 kommentarer 6

Till dagens telefoner kan man skaffa mängder av appar. Det är en aldrig sinande flod av spel och mojänger. När jag, i augusti, lade min lilla rosa Erikson åt sidan och förvirrat tittade på min nya iPhone hade jag mycket hjälp av min son på just app-fronten. Han hade massor med bra saker som han ansåg att jag "behövde".

Ruzzle har varit en app jag gillat men nu jädrar är det en no-brainer som heter Jewel Mania som gäckar mig. Insåg när jag tog mig an SAMMA nivå för femte gången att det blivit personligt. Jag ska f*n knäcka dig din dumma dumma nivå… å så drar jag frenetiskt små färgglada juveler hit och dit och några sekunder å så konstaterar jag… men HUR svårt kan det vara?!

I detta spel måste man klara en nivå för att komma vidare, man måste även få MINST två stjärnor, annars tappar man ett liv. Man har fem liv till förfogande, sedan får man vänta en timme för att få ETT nytt liv. Å sitter man fast och inte lyckas med nivån, ja då rasar liven fort iväg.

Man kan givetvis KÖPA till massa guld och grejjer för att kunna "maximera" dragen, men där är det också personligt! Icket! Det ska gå UTAN att det skall köpas och köpas. Dessa små spel… Varför har man dom? Egentligen? I  min värld var det en "bra idé" när jag lastade in dom första för jag tänkte att det kunde vara bra att ha så sonen kunde roa sig om man sitter å väntar någonstans. Men hur kom det sig då att det blivit personligt -Om det var för hans skull menar jag?!

Säkert många som fnyser och menar att "vuxna" inte ska hålla på med sånt tjafs. Men med tanke på hur många som sitter/går/står/ligger som FIXERADE vid sina telefoner måste ju fler hamnat i samma träsk som jag! Man passar på vid kaffekoppen, man passar på när potatisen kokar, man passar på när man har en minut över.

Nu e det helg och jag längtar till måndag! Skall bli helt underbart att umgås i köttrymden igen. Längtar till mitt jobb långt borta från fallande ädelstenar!

//a

Lycka är…

Av , , 8 kommentarer 9

Satt och funderade på det  här med affekter… Det som är rent biologiskt och inte psykologiskt. Då slog det mig att just GLÄDJE är en svindlande kort affekt. När det gäller affekter är dom ju även smittsamma och det tror jag alla vet om. Är någon sur och vresig blir man lätt sur och vresig själv. Är någon glad och bubblig drar man lätt på smilbanden själv.

Just GLÄDJEN fyller ju ingen livsavgörande funktion (den har inget överlevnadsvärde)  kanske just därför den är så mikroskopiskt kort!? Glädjen är viktig i våra liv för relatoner och inlärning. Glädjen får oss att känna lust och får oss att må bra och glädjen får oss att hålla uppe ett intresse för något eller en ny person.

Jag kan ibland drabbas av en glädjevåg och det slår mig att det är över mycket små saker. Som att se mitt barn sova lugnt i sin säng! Att se ett vackert rönnbärsträd i höstsolen. Att jag engagerat mig i något nytt i arbetslivet som är rysligt intressant. Att veta att jag har människor i mitt liv som jag älskar och som älskar mig -då kommer den där vågen och sveper in.

När jag var liten gick ett barnprogram, kan det ha hetat Lördagsgodis? Där hade dom en sekvens som hette just "Lycka är…" och så kom bilder på en god tårta, ett kalas, en kattunge, en lillebror etc.. Det var lycka ur barnsperspektiv. Å det slår mig att det är exakt så det är för mig -än idag! Små saker -enorm känsla.

Vad snackar vi för tid man känner glädje-affekten (rent biologiskt)? 

4 sekunder

Underbart är kort! Allt annat är skuggor och minnen

//a