Etikett: MC

Arian är gjord…

Av , , Bli först att kommentera 17

Igårkväll var jag ledsen. Jag valde att iNTE svälja min gråt utan tårarna rann stilla lite nu och då samtidigt som jag hörde min bror gnola, mina brorsöner och min son skratta någonstans runt stugan.

IMG_4293

Det var bitterljuvt. Vi har haft så härliga dagar i stugan utan egentliga aktiviteter. Dagarna har kommit och vi har gjort det som känts bra att göra för dagen. För mig har det varit guld värt. Det har verkligen varit semester även för mig! Det var nog just därför det kändes ledsamt att allt kommit till ”Departure”.

Jag satt ute på altanen och spelade frenetiskt Tiny Wings, samtidigt som jag snorade och snyftade. Min äldste brorson satt och tittade på och konstaterade med Peter Nilsson accent ”-Mäh.. Du ä ju inte stabil!” så skrattade vi och kramades.

Alla våndades igår och allt var utflippat. Det var som jag skrev, oro i lägret. Svägerskan och vovven åkte iväg redan under gårdagen och då blev det påtagligt att det bara var att krama skiten ur tiden som var kvar… Tick tack tick tack… Säkert därför jag däckade och sov mitt i alltihop. Efter tuppluren var det bara att ta tag i känslorna och låta dom komma.

Denna dag började i arla morgontimman. Bilar packades med det sista, en höll på åka ner i ett dike, det snubblades och var inte jättemuntra miner som spelade över ansiktena.

Jag vet inte hur många gånger jag kramat mina nevöer. Det är som att man försöker få det att räcka fram.. tills nästa gång?! Som att jag vill skicka med dom en dos av kärlek med sig till alperna, att dom skall veta att jag finns här. Alltid, även för dom!

Att krama om min bror var värst -Så klart. Jag vet att jag är lilleskutt i dessa lägen. Det är bara så långt mellan gångerna vi ses. Å jag saknar ofta att ha honom och hans familj nära. Ni vet… Kunna släntra över på en kopp te nån kväll bara så där! Därför har det varit så värdefullt att få denna tid tillsammans denna sommar.

Det som känns mest är nog att inte VETA när vi ses igen, skolloven matchar inte, det handlar om pengar, hälsa och möjligheter att kunna åka i väg. Alla dom där faktorerna som är livet!

Sonen parkerade sig själv i bilen så fort kusinernas transport rullat i väg, nu var det liksom över, alltså åkte vi tidigt den varma morgon.

Nu har jag hunnit släpa upp allt bagage -Vilket inte var LiTE. Jag har hunnit öppna upp och börjat vädra, jag har startat tvättmaskinen och hunnit gråta en skvätt till. Jag har fått upp alla foton på datorn, jag har fått igång wi-fi och ptja… Jag är HEMMA.

Det var nog ÖDET som ville få mig att blicka framåt, för hemma väntade ett brev från transportstyrelsen:

IMG_4297

 

-Ta det där körkortet, köp dig en hoj” så sa han min storebror i den varma sommarkvällen över en mojito -Och det värmde mer än något annat.

//a

MC-kort… Ja tack!

Av , , 6 kommentarer 11

 

Mellan studsandet till musik har jag legat och stirrat på min MC-hjälm bild… "En annan bild av morsan" (tagen av Maria Westling WM Artphoto)

Å jag känner… Jag vill köra MC! Det är snudd på att jag måste

Jag är ingen adrenalinsökare, ingen som söker kickar, ingen som kör bil för fort… Jag vill bara åt känslan! Det är frihet…

40-års kris eller vårkänslor?!? frågade svägerskan som satt och tittade på hästar…

Min vän… jag tror det är ren och skär passion

//a

Vad är Plan C?!

Av , , 6 kommentarer 10

Om man nu inte har lust, ork, tid, råd eller möjlighet att åka upp till Kiruna över kvällen så kommer man inte heller kunna se matchen mellan Kiruna IF vs. IF Björklöven… För att roa mig tog jag fram en färdbeskrivning mellan Umeå Arena och Kiruna fritidsområdet Lombia. 597 km och en beräknad restid på 6h50minuter (Thanks Google). Undra om restiden är med eller utan snö, snörök, halka, renar?!

Kan man inte se en match live ska man, i den ideala världen, kunna se det via webb-tv… Låt oss kalla det Plan B! Men Plan B verkar ju bara fungera om man inte kan gå till Umeå Arena?! Eller?! Bortamatcher sänds inte alltid…

Om matchen inte sänds över webb-tv… öhumm.. innebär det då att man får sitta med en text-tv sida framme och stirra på en svart tv med färglad text för att följa matchens utveckling?! Det låter inte som plan C utan snarare som Plan Ö

Hur följer alla andra Björklövens match i Kiruna? Några tips?!?! Med lövenyran i Umeåluften.. vad händer nu?! Blir intressant att se hur JAG ska tackla denna kväll…

Ointressant vetande:

Har själv besökt Kiruna en gång. Åkte MC mellan Umeå – Kiruna i ett svep. Väl framme kunde jag knapt ta mig av hojen, både baken och benen var fullständigt förstelnade. Såg dessutom föga då visiret var fullkomligt igensmetat av allehanda döda flygfän! I övrig lämnade Kiruna inget bestående intryck på mig… Det var enbart en transportsträcka till vackra Abisko!

//a

 

En annan bild av morsan….

Av , , Bli först att kommentera 13

När jag var liten tyckte jag att min mor var rätt sur och tråkig. Krasst men sant.  I min dagbok från 7-års åldern har jag skrivit "Mamma kallar mig slarvkuse. Hon är en surkuse" Då jag var tämligen djupsinnig även som barn grubblade jag rätt mycket kring min mor. Bland gamla foton hade jag hittat en svartvit bild på henne, tagen hos en fotograf. Jag kunde studera den bilden i timmar. Min vackra vackra mamma.

På bilden har min mor en svart klänning, hon sitter prydligt lite lätt vriden med kroppen från kameran men med ansiktet mot, inget leende. Bara en blick. Hennes hår är så blont som det går att få hår. På bilden ser min mamma ut som Marilyn Monroe. Det var ett fullständigt mysterium hur HON kunde se ut så där på en bild vs. min verklighet av henne i en röda mjukis byxor. Det var en gåta som jag ville ha svar på!

Så många gånger som barn drog jag fram den där bilden och så många gånger bad hon mig ta bort den. Det var uppenbart att hon inte tyckte om den. Varför?! Denna bild gav upphov till många och långa samtal med min mamma och med åren kunde jag förstå att trots den vackra perfekta ytan var hon inte alls lycklig. Det var också obegripligt. Om man är så där vacker måste man vara överlycklig hade ju min tanke alltid varit. Men så var det inte. Inte i hennes fall. 

Att sova med hårrullar varje natt, att alltid vara hungrig på grund av krav uppifrån att vara smal, att bleka håret så det höll på ramla av, att måsta använda så mycket smink för att dölja dålig hud (för att ANDRA inte skulle skämmas över henne) var baksidor jag aldrig anat. Bilden gav mig pusselbitar till hennes liv. Tack vare den bilden blev min mamma något MER än bara "morsan" -Hon blev en människa!

Barn är av naturen egoistiska. Världen, solen, månen och alla andra människor snurrar kring dom. Det är dom som är jordens medelpunkt. Föräldrar är bara några slags diffusa skuggor som jobbar i kulisserna på den scen där barnen är stjärnor. Föräldrar skall bara "finnas där". Ovillkorligt och det är smått otacksamt vissa gånger. Min son kan fortfarande häpnas över det faktum att jag inte tittar på Cartoon Network när han är hos sin pappa.

För flera år sedan träffade jag en fantastisk fotograf -Maria Westling- som idag finns på WM Artphoto. Jag frågade henne om hon kunde ta en annorlunda bild på MIG. Hennes fotografier är fantastiska hon har ett öga som jag uppskattar därför kunde jag också förklara tanken med bilden jag ville ha.

Jag ville ha en bild av mig, för framtiden. Inte bara dom där "vanliga" kalasbilderna, julafton, semester tråkbilderna! Jag ville att min son skulle ha i alla fall EN bild där han skulle kunna se att morsan var något annat än "i vägen", något annat än den där tråkiga typen som alltid säger "Nej" mer än bara mamma! Jag ville att han skulle kunna se en bild och tänka "What?!?! Är det där MORSAN?!?" precis som jag gjorde när jag hittade min mammas Marilyn bild!

Någon Marilyn blir jag aldrig men han kan i allafall få börja undra… Precis som min mammas bild har min bild en historia och jag är helt övertygad om att min son en dag kommer fråga varför jag har en bild med en motorcykelhjälm på skallen och en ros på armen!

Vilken bild lämnar du kvar för att berätta en historia om dig som mer än den diffusa scenarbetaren?

//a