GRATTIS PÅ ANNA-DAGEN! Tjooohooo….

Den 9 december skall man enligt traditionen påbörja projektet med lutfisk för att ha den klar och redo till julbordet. Detta har jag hört hela mitt liv på min namnsdag. Jag är allergiskt mot fisk och skaldjur och har således aldrig ätit lutfisk (å vore jag inte allergiskt skulle jag aldrig någonsin äta lutfisk eller surströmming punkt slut!). Denna dag beslöt jag mig dock att googla vad detta är e.g.e.n.t.l.i.g.e.n. ty min enda referens är att det både luktar och ser högst oaptitligt ut.

Det visar sig här att lutfisk är en torrfisk (vanligen långa eller sej) som lagts i lut och därefter blötläggs innan den slutligen kokas. Luten som används består av natriumkarbonat (soda) och kalciumhydroxid (släkt kalk). När jag läser detta börjar den här skumma fisken låta mer som en… novalucol än en maträtt och på sätt och vis visar det sig att min tanke stämmer. Lutfisk är oerhört basiskt och neutraliserar därför överskott av saltsyra som fet man kan orsaka!!Det står även att om lutfisken har genomskinlig lyster (uhummm) och dallrig (mmmums?!) konsistens så är den inte tillräckligt avlutad.

Min egen högst traditionella referens av Anna-dagen handlar mer om magsjuka. Som barn var jag alltid sjuk runt denna jädra namnsdag. Jag som älskade Anna-dagen! Å mamma som alltid gjort en tårta. Den stod orörd och dagen tillbringades mest uppåner i en hink!

So far ingen magsjuka i sikte. Det är värsta supergåvan i min värld! Istället en fridfull andra advent som börjats genom ljudet av någon granne som körde slagborr. Runt fem-snåret vaknade jag av att en annan ivrig granne sopade och skottade frenetiskt. Mycket projekt således men undrar VEM som defacto lagt sin lufisk i blöt?

En fråga… Hur säger man namn i pluralis… En Anna flera Anna:or?! Hmm… Grattis till alla andra Anna där ute! Nu väntar pannkakslunch med nära och kära!

//a