Etikett: näthat

Da goat dilemma,

Av , , 6 kommentarer 7

Idag kollade jag FB och Fröken P hade lagt ut en länk till YouTube. Med Robin Stjernberg You (Goat Edition). Min vän hade skrivit att hon tyckte länken var kul även om den var jätteelak. Jag tittade och skrattade. Det var liksom väldigt enkel humor där någon slängt in en get som lät i refrängen. Det var liksom bara det. Komiskt i mina ögon!

Kanske bör jag tillägga att både jag och Fröken P tyckte att det var rätt låt som vann?! Vi tyckte You var riktigt BRA! Ändå kan jag skratta åt klippet för det är komiskt i mina ögon att någon ens gjort det…Vart får man ens idéen ifrån?

Vill du se det korta klippet - Klickar du på länken.  

Så dök nästa fråga upp i mitt huvud. I tiden då näthat blivit ett känt faktum, vart går gränsen mellan hat och humor?! Å har det nu blivit så att vi inte ens kan skratta åt ett skämt utan att vi skall överväga hur "rätt vs. fel" det är också?! När blev ett skratt något "kanske" fel?!

Började luska i klippet och läste massor av kommentarer till det. Inte alls trevlig läsning. Klippet blev en arena där det var frittfram att kräkas ur elakheter. Plötsligt blev det enkla komiska klippet ett intellektuellt dilemma. Den enkla humorn som jag först såg blev grumlat av allt jidder som stod i kommentarerna! 

Om du kollar länken.. Vad är din spontana reaktion på You (Goat edition)? Skratt eller förfäran? Är uppriktigt nyfiken att höra åsikter.

//a

 

On the Edge!

Av , , 4 kommentarer 7

Det har varit mycket debatt om NÄTHAT denna vecka. Män som hotar kvinnor i skydd av anonymitet. Uppdrag Granskning har genererat många inlägg på detta tema även här på VK’s bloggportal.

Har sett att det diskuteras om alla kommentarer publiceras eller ej. Censurerar man kritik, påhopp, osaklighet, ilska och vrede?! Har full respekt för dom som väljer att sålla agnarna från vetet och hålla en viss "nivå" på dialoger som kan uppstå via kommentarsfunktionen. Jag har publicerat allt utom en som innehöll en länk som ej fungerade (vilket den som lämnat länken själv påtalade i annan kommentar!).

Med tanke på mitt eget inlägg om våld inom hockeyn var jag mer eller mindre redo på att fly stan, jagad med pinnar av provocerade människor. Det var ju tydligen smått dramatisk tanke -MEN den gick genom mitt huvud. Jag fick många otroligt bra kommentarer. Sakliga och som tog upp perspektiv som jag själv utelämnat. 

MEN…. 

……här kommer MIN gräns!!!!!!!!!!

Min blogg är ingen kontaktannons.

Dom kommentarer som jag fått som "stört" mig har absolut inte varit hatiska utan det är dom kommentarer som inkommit som är anonyma och flirtiga! Det är inte bara udda utan även ytterst bisarr! 

Kommentarena är publicerade. Inte för att jag känner mig smickrad -utan ENBART för att dom inkommit. Å det retar mig banne mig att jag skall ens skall måsta skriva detta!!

//a

 

Sex & Hat….

Av , , 2 kommentarer 10

Denna morgon började jag med att titta på Uppdrag Granskning och Näthatet mot kvinnor i det offentliga rummet. Jag blev häpen över hur folk beter sig via nätet. Genom anonymitet kan man bli så feg som man önskar. Man kan sitta och vräka ur sig det mest bisarra saker utan konsekvens. Å så polisen som inte ens orkar läsa en anmälan och se att ”oj här är det inte bara frågan om ärekränkning utan även olaga hot” utan bara lägger ner utan att så mycket som bemöda det hela ett ögonblick?!

Dom män som faktiskt ställde upp på intervju visade ju i allafall någon form av stake -Dom stod iallafall för vad dom sagt även om det visade sig att det hela inte var helt genomtänkt. Genomgående ”logik” tycktes vara att ”det var ju 1000-tals andra kommentarer så dom bara ”spann” vidare för att alla andra gjorde det.

Hoten var dessutom ofta laddade med det sexuella, våldtäkter med brännbollsträn, kvinnor som fått för lite k*k, att dom var fula fula fula… Det hela gör mig bara innerligt TRÖTT på hela det sexualiserade samhället. Jag tänker på ”Fifty Shades of Gray” där det också bara matades på med dominant sex. Jag blev bara less… Att skapa en kultur av hat där sex är ett ständigt återkommande HOT är ju ett paradigmskifte om något! Där det mest fantastiska blir slutligen något väldigt sjukt och tomt. Inte så att det pirrar till direkt om man säger så!

På Löven4Ever kan vi idag läsa en riktigt briljant krönika av en gästskrivare Adam Bitén. Om hatet mellan Skellefteå AIK och Björklöven. Den krönikan innhöll ju dock någon form av balans med kärleken till det egna laget. Men ändå någonstans där… mellan hot och våld och lokalt supporterhat blev jag bara så innerligt TRÖTT!

Jag är så less på hat. Fientlighet. Jag är så less på mobbingkulturen. Jag är så less på tanklösa människor. Jag är så less på läsa om män som hotar kvinnor med våldtäkter. Jag är så trött på människor som hela tiden skall kränka andra för att man inte tänker eller tycker likadant. Vi har bevisligen inte kommit särskillt långt i vår tolerans.

Att vi håller på olika hockeylag må vara en sak men när man inte skall kunna ifrågasätta en t-shirt från H&M utan att hamna i en sådan häxprocess dom den tjejen gjorde får ju en att undra vad vi är för primater?!

//a