Etikett: Nordisk hälsa

VK’s systemstyrda artiklar….

Av , , 6 kommentarer 23

Läser ånyo en artikel i VK om en person som fått sjukersättningen indragen

https://www.vk.se/2658420/lang-vantan-i-varden-hotar-idas-sjukpeng

 

Först av allt: Jag har den djupaste empatin för personen i artikeln. Jag har också suttit på ett möte, i ett litet rum och fått höra att min sjukersättning dras in och att jag skulle återgå i tjänst redan på måndag (mötet ägde rum en torsdag!) efter att ha varit inne i arbetslivsinriktad rehabilitering 1,5 år!!!! Jag vet vilken avgrundsdjup ångest, panik och förtvivlan man känner. Jag ville verkligen bara dö för jag såg inget ljus i den situation jag plötsligt befann mig i.

Jag ringde dock min handläggare på försäkringskassan och TACKADE för avslaget när jag hade landat i beslutet. Därefter gjorde jag det som behövdes, jag sade upp mig från min destruktiva arbetsplats, och skaffade ett nytt jobb som timanställd (för att få bestämma själv!) och började skapa mitt liv själv.

Jag ville, precis som personen som artikeln handlar om inget hellre än att arbeta TROTS min PSC, min trötthet, min kassa mage, mina gallkramper. Jag hade gjort ALLT som läkare och myndigheter sade att jag skulle och det enda som faktiskt hände dom MÅNGA åren var att mitt liv passerade. Att jag bloggade om potatisskalare. Det var ljuset i min vardag.

Avslaget blev en vändpunkt för mig, när jag gav fingret åt myndigheter och bestämde mig för att skapa mitt liv. När jag insåg att vården i Sverige är en enda lång väntan, och att sjukskrivning är en passiv nödåtgärd.

Åter igen, går min medkänsla och kärlek till personen artikeln handlar om. Jag fattar och jag blir förbannad att läsa om att ännu en människa hamnat i detta vidriga tillstånd av precis INGENTING -För det är hur jag upplevt mina år som sjukskriven.

Ekonomisk katastrof, social isolering och en innerlig önskan att få vara som alla andra -MED i leken som kallas LIVET. Bristen från förståelse för hur det är, misstro och maktlösheten man känner själv. Jag upplevde att jag gjorde ALLT men ändå förändrades ingenting.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att VK hela tiden vinklar artiklar efter samma snyftsnöre. Varför inte titta på individen det handlar om, kapaciteten, det som finns där, och MÖJLIGHETERNA i stället för att, om och om, vinkla artiklarna till att det är ”SYND OM” och att fortsatt bidragsliv är ”LÖSNINGEN” -Fy fan vad lurade vi alla är säger jag

11BA6F96-0355-472E-B746-5F70A4C71459

 

För alla som är intresserade av en annan väg, en väg till LiV och hälsa säger jag: Håll utkik efter Nordisk Hälsas inspirationskälla där jag tillsammans med Johan Carlaby och Amanda Rosén kommer berätta om min väg tillbaka, från existens till LiV (Instagram:@nordisk_halsa eller @frkkrass)

Hösten 2017 drog jag ut sladden från alla bidrag och alla system – i måndags tackade jag JA till ett nytt jobb, en tjänst på 80%. Förrutom det jobbar jag med föredrag om just detta ämne.

//a

 

IQ dropp…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag är så levande att jag inte har tid att skriva -Det är träning hardcore och det är grönsaker. Det är att få feeling och sätta i sig en glass i vårsolen så att magen exploderar. Det är att jobba med fantastiska människor på en positiv och fin arbetsplats. Det är att dejta och få lära känna en helt ny människa.

Men mitt i livet kommer jag ändå på mina idéer som att testa LÖSNAGLAR! Herregud jag har undvikt all form av nageltrender och hållit mina naglar mina egna -Jag kan måla och lacka men mer än så har det aldrig blivit. Tills i helgen! Då kom jag på att det vore en bra idé att köra all in.

IMG_1667
Det var inte svårt att få naglarna på plats, det såg väldigt fancy ut och jag kände direkt hur jag började spreta med fingrarna. Ungefär två minuter efter att jag hade fått allt på plats skulle jag dra på mig ett par strumpor vilket höll på utmynna i katastrof -För hur får man på sig strumpor när man har smärre paddlar på fingrarna?!

Det var alltså lördag, runt middagstid dom kom på plats och på söndagkväll kände jag att jag hade fått nog. Inte min grej.

Kunde inte ens för mitt liv tänka mig att träna med dessa spatlar, så steg ett var att klippa ner dom. Därefter skulle man doppa fingrarna i en BURK, ett finger i taget. Först skulle man sitta stilla i två minuter, därefter skulle man börja rotera burken runt sitt finger… i TJUGO MINUTER?!?!?!?!

Vem HAR den tiden? Att lägga 200 minuter på att få bort några himla ditlimmade naglar!! Jag höll på bli knäpp och efter 2,5 timme hade jag både ont i huvet och mådde illa av ångorna. Jag messade så gott det gick till min närmsta krets om hur mitt IQ droppade för varje sekund jag satt med fingrarna i en burk och snurrade…

IMG_1680

Näee, det må vara supersnyggt på andra men det är inte jag.

IMG_1727
Jag är mera svett, tights och valkar i händerna just nu och det känns helt okej!

Imorgon väntar en spännande dag i Stockholm då jag skall vara med på MOD -Mer organdonation årsmöte! Skall bli roligt att få kicka igång det viktiga arbetet även här i Umeå!

Let’s roll…

//a

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Det tar…

Av , , 2 kommentarer 17

Igår på morgonkvisten undrade min chef om jag hade möjlighet att jobba. Jag var egentligen ledig och hade en hel del inbokat men det var inga problem att åka iväg och göra några timmar. När jag kom till mitt jobb hade jag en matlåda i handen och det första jag gjorde var att förkunna att jag skulle komma att behöva en rast för att få i mig min mat.

I lådan låg allehanda rostade grönsaker och några skivor nötstek med sås, detta toppat med cashewnötter -Det är nya tider i mitt liv!

Om jag tidigare varit Skalman när det gällt sömnen, så är jag nu en fullt utvecklad Skalman med mat och sovklockan. Träningen tillsammans med Johan kräver planering, fokus och jävlar anamma.

Jag kan absolut erkänna att han inte känns som en favorit när han står och säger ”-Du har TVÅ kvar, kom igen” eller ”…tryck upp höften nu och ihop med skulderbladen det är bara 20 sekunder kvar…”

Jag har aldrig tränat på detta sätt någonsin och jag älskar det. Jag får bita ihop, svetten sprutar, tårarna bränner och jag fattar inte riktigt att jag faktiskt gör det jag gör. När passen är slut är min kropp genomkörd och jag är så innerligt tacksam och tillfreds med hela mig själv. Hardcore är vad det är. När jag på smått skakiga ben lämnar lokalen känns det som jag skall braka ihop -Men en måltid senare och jag är pigg och vaken igen.

Och jag är glad. Och stolt över vad jag gör för mig själv och min hälsa.

Jag kör tredje veckan nu med denna nya träning, jag har tagit mig igenom detta utan att bli sjuk (förkyld), jag har inga skador (som jag brukar lyckas med på egen hand!) och maten kommer naturligt eftersom träningen kräver energi. Jag orkar mera rent allmänt vilket är ett unikum för mig. Kanske orkar jag mera eftersom sömnkvaliten är en helt annan?!

Min vän i 08-land har idag sin första träning med PT och jag önskar att hon får uppleva samma pepp, motivation, vilja och glädje som jag får göra. Det är nästan så att jag måste flexa bickarna bara för att…

Nu vankas gröt, frukt och ägg till frukost för att kicka igång dagen därefter ser jag framemot en dag på jobbet MED matlåda!

//a