Hemfärden från stugan skedde tämligen abrupt. Det var liksom tack-och-hej-leverpastej på en klackvändning och då ville grabbarna HEM! Att vara ute i det (då) soliga vädret var liksom nog. Att jag då, som typiskt tråkig och praktisk vuxen valde att äta lunch iNNAN avfärd var snudd på irriterande. Sonen åt men hans kompis var inte hungrig -Jag förstår det, ty dom hade hittat-vittjat-spenderat upp en godispåse i smyg…

Vägen till och från stugan är en intressant utmaning att köra. Det är massiva hål i vägbanan samtidigt som man skall hålla koll som en radar efter renar. Det brukar välla av dom över vägen och vi såg några på vägen upp. Därför har jag fått "renfrossa" och kör som en hök på högvakt.

Samtidigt krävde dom två passagerarna i baksätet att få lyssna på Basshunter "Boten Anna", Eric Saade feat Dev "Hotter than fire" samt September "Cry for you" omochomochomochomochom igen….På HÖG volym…

Väl back in town lämnade vi av polaren och jag fick mig en kopp kaffe samtidigt. Därefter hem och lasta av bagaget. Där och då.. blev jag trött. Hypnotiskt trött. Vi käkade frukt och jag kände att inte ens melon hjälpte. Så jag lade mig ner på sängen… bara en liten stund.

Sonen pep in på sitt rum och gick online. Deras surrande blev som en vaggvisa och plötsligt vaknade jag upp och hade faktiskt slumrat en stund! SÅ fruktansvärt skönt! 

En liten tupplur på eftermiddagen är ju ett underskattat nöje 🙂 Billigt är det också! Så tack Skype för uppfinningen och Tack Minecraft som höll kiddo och hans vänner roade så att en trött mamma fick en fridfull vila! I dag behövdes det. Nu är jag HAPPY igen.

//a