Etikett: pappa

Where is?!

Av , , 5 kommentarer 7

Nu saknar jag en hel del saker här på WP-plattformen.

För det första är jag less på att mina inlägg inte syns LÄNGST fram på VK-bloggs startsida! Varför dom inte ens verkar finnas begriper jag icke! Dom fanns där igår! Är det för att dom är tidsinställda?!

Jag saknar widgeten ”Senast kommenterade bloggar” som på gamla portalen fanns på startsidan

Jag saknar dom 20 mest lästa bloggarna och inte bara 10

Jag saknar den vanliga, enkla sidräknaren! Idag får jag inte ens fram någon uppgift. Vore ju högintressant att se om fler än pappa hittat min blogg igen efter migreringen.

Det är exakt sånna här små saker, som gör att jag kan bli less och frustrerad vid plattformsbyten! Trassel och trams som jag ogillar på alla tänkbara nivåer.

Tur jag får åka på jobbet och rota vidare i våra egna datasystem :-)

//a

 

 

 

Hur blir det nu då?!

Av , , Bli först att kommentera 9

Igår fixade jag ju sängarna… Sedan kom jag på den geniala idén att det var dags att tvätta BÄDDMADRASSEN, ty jag vill inte ha något kvalsterbo i min säng! 

Då kommer ju följdfrågan: VART och HUR skall jag torka den?! Den är STOR!

Jag tänker torkställning + balkong= problemet löst! Så får det bli även om den kommer hänga på golvet och bli smutsig direkt! Inne får den då absolut inte plats någonstans.

Vid ett tillfälle hade jag tvättat sängöverkast och i ren förtvivlan hängde jad det över stolarna i köket och över bordet… Såg för taskigt ut, men hey, vad gör man?!

Så kom sonens pappa, tittade in i köket och sa "-Va kul, har du byggt en koja?!"

Balkongen alltså… känns som att det blir både ett och annat att fixa där ute idag!

//a

 

 

It’s Time…

Av , , Bli först att kommentera 7

 Kiddos far är ingen surrkuse.

Härom dagen kom han förbi för att plocka upp junioren för nya äventyr. Han stod och hängde i öppningen till vardagsrummet och bara tittade förbi oss i soffan och ut genom fönstren. 

"-VAD?!" sa jag 

"-Du har inte funderat på att tvätta fönstren, man ser ju inte ut?!" konstaterade han sakligt.

Som sagt, hushållsarbetet har varit på en låg prioritet och det vet även han. Jag vet även att han aldrig skulle säga något såndant i ett läge att jag skulle ta illa upp. Han säger sånt där när det verkligen är dags och läge att vidta åtgärder!

Med den där kommentaren i huvet har jag således levt några dagar bakom persienner, för då ser man inte sanningen…

Idag tog jag och drog upp dom och gick till handling. Jag kan lugnt konstatera att han hade helt RÄTT. Fick lov att byta vattnet fyra gånger för två fönster!! Och fick även lov att byta trasa då den ena blev helt svart… Hmmmmmm….

Nu får solen skina igenom bäst den vill, nu syns det nästan inte ens att jag har rutor :-)

//a

 

V.v STÖR EJ!

Av , , Bli först att kommentera 9

Kiddo stack över till sin far denna afton då jag var tråkig och bara ville läsa en bok. Han hade förvarnat sin far om att kvällens projekt var att göra ett eget spel. Dom är väldigt kreativa tillsammans.

Sonen drog glad iväg och jag försjönk in i min bok. Runt 21-tiden började jag undra vart kiddo tagit vägen. Kollade min ljudlösa mobil och upptäckte inte bara missade samtal utan även sms från hans far om att kiddo inte alls konstruerade spel utan hade dissat sin pappa och satt och körde Minecraft online med sina polare.

Då gjorde jag en sådan där ytterst störande ”mamma-grej” Jag ringde upp min son via Skype! Samtalet nekades. Jag ringde igen. Tekniken svek. Jag skickade mess via chatten och frågade när han tänkt springa hem igen?! Förstod att jag kanske retade gallfeber på honom men ringde igen.

Som mamma är det mitt jobb att vara den där jobbiga snigeln i ögat och jag fick napp. Han svarade faktiskt skrattandes å undrade var i hela friden jag gjorde på Skype! Jag undrar när du kommer hem?! Sätt på min dator… Jag kommer nu!!!!! Typ 1minut40sek stod han i hallen, glad som en lärka!

Det är helt underbart att känna sig som den där jobbiga mamman vissa gånger. Jag har sagt åt kiddo att han får vänja sig, jag kommer fråga, tjata och ligga an vissa gånger, det är min uppgift som hans mamma, -This is it liksom :-) Han brukar le sitt sneda leende och titta på mig med sina blåa ögon och säga ”- Jag vet!”

//a

VRÅL+skratt= ERROR!

Av , , Bli först att kommentera 7

 Det finns ju rädsla och så finns det irrationell rädsla. Jag fascineras oerhört över hur vi människor ibland reagerar. Jag kan gärna navelskåda om det leder någon vart! 

Härom kvällen spelade jag och sonen hockeyspel. Det där gamla klassiska spelet som man omöjligt har någon vettig plats för i hemmet. Gigantiskt och med pinnar som man skall dra och snurra. När vi spelar det där spelet.. då är det match!

Vi satt inne på kiddos rum och det gick hett till när pucken flög runt. Så står plötsligt sonens pappa i dörren till rummet. Jag skriker så där hejdlöst så att kiddo tittar helt förfärat på mig… Å så började jag garva. Det blir liksom så sjukt komiskt över det hela.

Jag såg ju att det var han. Tror jag blev mera rädd över att inte på något sätt ha hört honom 1) ta sig in 2) gå upp för trappan 3) hunnit ställa sig och titta på oss! Att vråla var som att släppa ut all adrenalin som redan sprutade på grund av spelet. Men det blev ett riktigt tjut… ett girly tjut och det fick mig att skratta ännu mera… 

Rädsla triggar flykt eller kamp… Där var det då inte frågan om varken eller utan ett högoktavigt Waaaaaaiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Hade då inte varit vidare konstruktivt om det verkligen varit någon stolle som stod där!!!

En vanlig reaktion när man blir rädd (och inte irrationellt rädd som i mitt fall) är att man blir ARG! Det är ju så att om vi blir fråntagen möjligheten att fly ska vi kunna bli arga för att försvara oss….

Så blir man rädd kan man fly eller fäkta -Jag skrek…högt och pipigt!

Blir man rädd och inte kan fly kan vi bli arga -Jag började garva

Snacka om ERROR på alla nivåer!

//a

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a

Så här startar man upp ett akvarium…

Av , , Bli först att kommentera 8

Följande inlägg är komponerat av min son. Han tyckte det vore en bra idé att dela med sig av erfarenheterna kring sitt nya projekt: AKVARIUM! Så jag presenterar… min första gästbloggare :-)

//a

Hur man startar upp ett akvarium.

Jag fick ett tomt akvarium i julklapp av min pappa. Jag blev glad. Efter nyårsafton och det åkte jag och pappa på Djuraffären. Mamma och mormor var med. Mormor köpte kattsand. Jag och pappa skulle välja akvariumsaker. Grus, stenar och pynt. Det var svårt att välja saker och grus, det fanns jättemycket.

När pappa och jag kom hem fick vi lov att ställa oss i duschen för att tvätta allt grus. Det skulle sköljas i vatten. Vi använde plastbunkar. Sen la vi allt grus och pynt i akvariumet och sen fick pappa springa med kannor med vatten för att fylla upp akvariumet.

Dan efter åkte vi och köpte växter med det som sög var att man inte fick köpa fiskar utan man måste vänta fyra-fem dagar. Det måste bildas tusen små bakterier för att fiskarna ska trivas.

Vi tror vi börjar med guppy’s eller neontetror i början. En sort.

//E

Grattis Gummi-Tarzan…

Av , , Bli först att kommentera 6

…näe… det blev inget grattis-sms idag till pappa gummi-tarzan!!! Jag är en eländig dotter som MISSADE Rolf-dagen… Nu heter ju varken han eller min bror Rolf i förnamn, men i våran familj är vi ju udda och inne på andra namnen också!

Igår pratade jag mig lyrisk över min cykel, mina gummistövlar och hur skönt det varit att cykla till jobbet under första arbetsveckan! Idag, måndag, med überhällregn, blev det bil! För det är jag innerligt tacksam.Såå.. måndag… regn… och nu dags att göra räkningar! Livet är verkligen spännande efter semestern :-)

Å pappa, förlåt att du inte fått ett sms idag! Du får mina varma gratulationer på din "andra" namnsdag här i stället! Å slå nu av din iPad och gå i säng! :-)

Kram

//a