Etikett: plast

Det här med sopsortering…

Av , , Bli först att kommentera 7

1995 flyttade jag till en bostadsrätt i en HSB-förening. Denna förening låg i framkant när det gällde att sortera sopor! Det blev den naturligaste saken i världen. Därefter har jag bott i fyra andra bostadsföreningar och på alla ställen har det sorterats sopor. 

Så flyttade jag hit… 

Plötsligt skulle allt ner i soppåsen och ut i containern. Kändes helt galet. Faktiskt helt galet och fruktansvärt uråldrigt och antikt efter 15 års källsortering! 

Tanken var att OM man var intresserad kunde man ju dra iväg med skiten till sopstationen! Ty på andra sidan den häftligt trafikerade vägen FANNS förr i tiden en sorteringstation och tanken var väl att alla skulle dra vagnar, cyklar, pulkor lastade med hushållsavfall över den vägen (där inget övergångställ fanns).

Ett annat miljöovänligt alternativ var ju att ta bilen varje gång man ville dumpa reklamen och glasburkarna! Stationen tillhörde iNTE heller bostadsrättsföreningen!! Så försvann även den… Så då kunde ju inte ens dom ivriga bergsgetterna sortera längre. 

Kan säga att spotunnorna här varje vecka ser ut som dom brukade göra efter jul/nyårshelg i dom tidigare bostadsrättsföreningarna!

Tidningar har vi möjlighet att få kasta i egen tunna och OM någon skulle ViLJA sortera matavfall finns några bruna tunnor… Jippie… så inspirerande när glas, metall, plast, kartong och allehanda annat skall ner i soppåsen!

Det är ingen nyhet och det behövs inget geni för att förstå och inse att grunden för att få människor att sortera sina sopor är att det måste vara ENKELT, SMIDIGT, NÄRA och TiLLGÄNGLIGT! 

NU… 2013 har man sagt att det ÄNTLIGEN skall bli sortering i våra soprum. Jag vet inte om jag skall fnysa eller applådera. Jag är sjukt glad att få börja sortera igen, för att kasta ALLT i samma påse har känts som att ta ett gigantiskt steg tillbaka i miljötänk! Fullständigt bisarr i synnerhet när ens barn får lära sig i skolan hur det skall sorteras och hur vi skall värna om vår miljö!!!! 

Helgen brukade vara ett ypperligt tillfälle att få ut veckans skörd av förpackningar, så om du suckar och tycker det är drygt kan jag bara säga… -Var tacksam ty det är inte alls så dumt att få dra sitt strå till stacken och vara en förebild för kommande generationer!

//a 

Den där granen…

Av , , Bli först att kommentera 6

När jag var liten togs granen in runt den 20:e. Några dagar innan julafton. Idag skall granen vara klädd och tindra till första advent. Så blev det INTE i mitt hem men nu är det dags. Förr i tiden hade jag en riktig gran men i en slags tvåstegs raket blev det uteslutet. Steg ett var när jag under högljudda tjut konstaterade att dom där djuren man får med på köpet även innefattade spindlar. Året efter ställde jag mig "över" mitt ogillande av spindlar till förmån för ÄKTA gran, men efter att ha sopat och dammsugit såväl hiss som trapphus för att få ut skiten bestämde jag mig där och då -Aldrig mer! Så plastgran it is! Till projektet väljer jag PiNK som bakgrundsmusik istället för Absolute Christmas -bara det hjälper! För att få upp granen kan vara en prövning om det skall vara perfekt!

En plastgran är tackålov i två (eller tre) delar. Så när man monterar fast nedersta delen i den klena, skrangliga lilla foten blir man bara halvriven av ståltrådar och vass plast. Så långt allt okej, det är bara så det är. Andra delen är bara att smacka på plats. Så börjar man titta… å konstatera att NEJ den är inte rak. Så skall man börja skuva i skruv ett, två eller tre, jag drar lite här och lite där men NÄ den är fortfarande inte rak. Det är som ett gruskorn i ögat men i år tänker jag -Nej, det behöver inte vara perfekt.

Så kommer nästa steg. Upp med ljusen… Man jobbar högt och lågt, man vill ha spridning på ljuspunkterna och framför allt vill jag bara se till att den dumma slingan börjar och slutar på samma ställe.. för jag har ingen lust att dra en vit skarvsladd från toppen ner till uttaget. Det här ljusprojektet kan man hålla på med i timmar… å lik förbenat har man ett kluster av ljus nånstans och väääldigt glest någon annanstans. Det går ju att lösa genom att styra in granen mot någon vägg men plötsligt har jag fått ett gruskorn i andra ögat också!

Så återstår den kära frågan VAD skall man ha i toppen?! Jag är inne på dom där billiga glitterstjärnorna som Karl-Bertils pappa säljer på sitt varuhus men den är ful enligt sonen. Han vill ha spiror! Han har fyndat TVÅ som han faktiskt satte upp i sin egen lilla gran för några år sedan men där säger jag nej! I år har vi fått en ny toppstjärna av snälla mamma-ugglan. En jättefin gnistrande stjärna som föll både mig och sonen i smaken. Så upp med den i toppen! En plastgran kan man ju göra lite som man vill med, så jag böjer ihop toppen.Den lilla plastkvisten böjer sig sorgligt med den gnistrande stjärnan dinglande åt sidan, det ser mera ut som ett överdimensionerat julpynt som jag hängt upp på en gren! Okej, jag börjer ihop toppen LÄNGRE NER. Mmmm… jo då står iallafall stjärnan upp eller gör den det? Den är på plats i toppregionen i allafall! 

Resten av påklädningen av granen överlåter jag åt min son. Han har ett estetiskt öga som jag litar på till hundra procent (med undantag för spirorna!), Jag styr in granen mot väggen så jag inte behöver känna gruskornen i ögonen. Sätter mig i soffan och känner mig nöjd och kastar en blick på granen. Kan bara konstatera att den ser ut som ett illa skrivet S… På mitten går den svagt utåt och uppe i toppen böjs det svagt bakåt.

Det blev inget sammanbrott detta år! Jag kom ju på fiffiga lösningar, som att styra in den mot väggen och om den piper iväg hit och dit garanterar jag att pappa gummi-tarzan med sina konstruktörshökögon kommer nivilera till den rätt! Å stjärnan?! Ja den gnistar och är fin! Sonen kommer bli så lycklig! Så om gruskornen skaver skall jag komma ihåg att jag har ögondroppar i badrummet! 

Inget i den här världen är perfekt så varför jaga upp sig över en gran!? Det är rätt komiskt om man tänker på saken :-)

//a