Etikett: Pokémon Y

Insomnia…

Av , , 2 kommentarer 21

Insomnia

Senaste veckan har erbjudit på Insomnia -Inte a’la Faithless klockrena underbara gamla dancelåt utan a’la horribla känslan av att aldrig somna.

Det är katten som mjauar, kurrar, och går i trapporna. Den här katten smyger inte tyst, han dunsar så att det låter som en människa som smyger. När han spatserar på mattan nedanför sängen låter det också som att det är NÅGON som går -I mörkret i stora huset kan jag uppleva det ytterst obehagligt nattetid när jag är yr av sömnlöshet.

I stället ligger jag i en ytlig sömn med märkliga drömmar -Eller om jag har tur -ROLiGA drömmar som väcker mig skrattandes.

En natt vaknade jag av att jag hade något konstigt under ena axeln, flög upp då jag insåg att jag kanske LÅG på katten, mja, en bit av hans svans och bakben, men han verkade inte vara störd på grund av det 🙂

En annan sak jag noterat under min tid i La Casa är att tiden går långsammare och långsammare. Dom två slående och tick-tackande klockorna har nu blivit så långsam att jag störs av ljuden. Ding-Dongandet är expanderat till oändlighet, därför började jag denna lördag med att dra upp båda klockorna så att vi får lite fart på tiden.

Kiddo är på ingång och jag är SÅ glad att han äntligen kommer. Två gånger denna vecka har han ringt för att han velat få komma, två gånger har han varit med mig efter skolan och passat på och myst med katten, idag har jag redan fått rapport att han fått en Zoroark i Pokémon Y och jag är ivrig att få dess moves demonstrerade!

Lite kallare verkar det ju vara, så kanske blir det någon form av daredevil-skridskor?! Torde ju vara knopprigt och eländigt men vi kan ju alltid dra med oss en spark som moraliskt stöd!

En härlig lördag framför oss med andra ord! Med eller utan sol…

//a

Fram med medaljen!

Av , , Bli först att kommentera 13

IMG_1068

 

Vissa dagar kan jag drabbas av smärre hybris! Aldrig på samma nivå som MÄN tycks göra men ändock… Idag var en sådan dag!

Kapitel 1: Kiddo behövde vinterkläder inklusive vinterskor! a.s.a.p! Efter århundradets vredesutbrott kom vi iväg till affären. Ty, min son HATAR att handla kläder! Att prova skor är så in i döden tråkigt och det hördes långväga innan vi åkte iväg. Väl på affären var han lycklig som en kalv på grönbete. Han valde vantar å mössa och provade så glatt alla möjliga och omöjliga skor!

Jag var så sjukt NÖJD efter den turen att jag kände mig som Queen of everything!

Kapitel 2: Väl hemkommen slängde jag direkt ihop en deg för att göra ett lantbröd till middagen. Allt gick helt enligt planerna och jag började spåna på min helt egna mat-tv-serie.

Queeeeeeeen….I am (banne mig) unbelievable!!!

Kapitel 3: Kokade en gulaschsoppa med köttfärs samtidigt som brödet gräddades och kände mig hälsosam och väldigt rätt i tiden. Med dagens snöfall och kylan kändes soppan som det helt perfekta matvalet. Att dessutom vägra ärtsoppa, torsdag till trots fick mig att känna mig ännu mera nöjd.

Kusligt huslig…

Kapitel 4: Dukade bordet, så glad över att mina snart 14 dagar gamla nejlikor fortfarande är så fina, tände ljus, ställde fram det nygräddade varma brödet, slog upp mjölk till kiddo och vatten till mig själv… ”-Kom och ät” ropade jag samtidigt som jag slevade upp soppan och tänkte för mig själv att jag skulle börja gasta om att jag skulle ha MEDALJ för denna dag. Klädköpen fixade, hembakat bröd, soppa, vackert med ljus….

I really am Queen of fucking everything…

Kapitel 5: Allt tar en oroväckande vändning när kiddo tar första smaken på soppan… ”-Öhh… är det inget salt ALLS i den här soppan?!” Och i samma ögonblick som han säger ordet salt inser jag att jag inte har varken kryddor, salt eller buljong i soppan… Inget alls…

Men va faaaaan!!!

Kapitel 6: Kiddo får återvända till Pokémon Y och jag får börja om med sopp-projektet för att 15 minuter senare ropa i repris att maten är färdig. Soppan blev okej… Den bisarra smaken kompenserades av det grymt goda brödet… Och min son konstaterade att ”Kokosnöten” ändå lyckats. Han skrattade gott när jag berättade att jag tänkt be om en medalj och hans skratt smittade av sig till mig.

Queen med kronan på sned!

Epilog:

Det är helt okej att känna sig som ”Queen of fucking everything” mellan varven för man vet banne mig aldrig när man tas ner på jorden igen. Oftast åker man ner rätt snabbt, men gud va härligt det är att känna att allt flyter, man har lite ork och energi och framför allt att allt att skrattet bereds plats när man åker ner på normalnivå igen!

Jag älskar vardagen!

//a

Gör om mig!

Av , , 2 kommentarer 5

Ikväll har jag blivit omstylad… Av min yngste brorson.

Jag blev tydligen väldigt snygg och jag såg ut som (och jag citerar) ”En tonårig gubbe” Det var alltså mitt hår/frisyr som fick en smärre omild behandling som hette duga samtidigt som han nöp i mina kinder och gjorde lustiga grimaser och ropade ”flabber, flabber” och pillade på mina armar! Jag kände mig helt matt efteråt, i synnerhet då den unge satt på min ena axel undertiden han mixtrade med sin kreation! Hjälp liksom…

Det har varit en högst intensiv eftermiddag och jag har snudd på skavsår i mina öron. Det har varit discoplaner, pokémonspel, cookie clicker, försvunna barn, sökandet efter barn, återfunna barn, mindre blessyrer, gorm och tjatter. Det har varit Ugglan som ho-ho:ade att jag vips skulle duka bord, en katt som ville leka och missade telefonsamtal.

Men på jobbet var det lugnt!

Å så fick jag veta att jag iNTE behöver köpa nya vinterdäck inför denna vinter -Trevligt värre, då är det bara att få dom på plats med andra ord!

Nu skall jag låta kudden vara ett välbehövligt compeed så jag får ladda upp inför morgondagen -På något riktigt galet sätt hoppas jag den dagen blir precis likadan som idag! Full av liv och förgylld av mina ljuvliga brorsöner!

//a

 

Hugern bryter ut…

Av , , Bli först att kommentera 8

Efter korvgrillningslunch vid sjön, efter att killarna hoppat X antal timmar på studsmattan började humören flyga lite hit och dit. Bollar började studsas hårdare, tongångarna blev aningen fräsigare och jag kände att jag gärna ville behålla känslan av att faktiskt bli friskare. Så jag avslutade stugvisiten ganska abrupt.

Med mig i bilen, förutom kiddo och vår packning fick jag med mig ytterligare två killar. Kosan vändes mot Media Markt. Konton kontrollerades då jag släppte bomben att NYA Pokémon spelen X och Y förmodligen fanns till salu. Med två gigantiska Pokémon-älskare blev det ännu snabbare steg mot bilen. Besöket på affären gick på nolltid och munlädret gick i 120knyck den sista biten hemåt. Här skulle spelas.

Vi begav oss till La Casa, 3DS slets fram och spelen pinglade fram.

Så kom alla kollektivt på att dom var HUNGRIGA punkt nU! Tillsaken hör att ALLT nu befinner sig i stugan. Så jag sitter som spärrvakt i köket eftersom kakor och bullar ur frysen inte känns som det rätta för killarna att sätta tänderna i. Att åka hem till mitt hem är som att åka hem till ett svart hål eftersom jag inte handlat på evigheter.

Övriga nära och kära är på väg mot staden så jag bidar min tid som frys-vakt!! Känns bra att ha någon form av uppgift när man i övrig är överflödig i kölvattnet av nya AWESOME Pokémon X

//a