Det tog tid innan jag vågade ge mig iväg till affären men fixade det utan någon kramp dock blev det ett blekt ögonblick då jag stod vid kassan och trodde jag GLÖMT börsen hemma!

Väl hemma kände jag det där läskigt sura läget komma krypandes rätt snabbt! Det började redan när jag släpade dom tunga påsarna från bilen och hem. Då fastnade hEla tiden halsdukens fransar i greppet och gjorde mig vresig!

Alltså parkerade jag påsarna på golvet och tog akut en smörgås med den delikata vindeln rökta skinkan och tog ett glas mjölk -Sedan kunde jag göra resten!

Efter middagen var det promenad som gällde och i afton knorrade inte ens kiddo! Däremot rådde det extremt delade meningar om hur lång en promenad är. Det blev en skön tur i det som för tillfället var snöfall! Kallt var det inte utan enbart skönt och uppfriskande! (Blött och gloppigt kan ju tolkas negativt!)

Snöbollar kämpade vi också med att få ihop och sonen var klok och varnade mig för att det kunde komma med stenar i snön… Kollade mitt ihopskrapade lass mellan handskarna och mycket riktigt hade jag två stenar däri -OPPS!

Vid middagen undrade kiddo vad ”kotlett” egentligen är?!
”-Pork chops precis som ni fixar i Minecraft från grisar ”svarade jag übernöjd med mitt didaktiska svar.
Sonen tittade på mig och replikerade
”-Men aldrig! Dom här är inte grillade i någon stenugn…”

Så sant så sant… Ger man sig in i ungarnas vokabulär får man även lära sig vart skåpet skall stå -För det är jag evigt tacksam!

//a