Jag tycker det är ganska roligt runt årsskiftet. Då haglar löften och goda intentioner.
Folk skall träna, sluta röka, sluta med kaffe, godis, fett, socker ja man skall nästan sluta med allting. Man skall bli en vältränad amazon, en slank sulfid. Vissa människor är enastående och håller uthålligt fast vid sitt löfte medans andra redan glömt det runt trettondagsafton. Att bryta ohälsosamma vanor är starkt och kräver sin man eller sin kvinna! Jag är djupt imponerad av dem som t.ex. slutar röka/snusa -Det är en hälsovinst som heter duga!
Det slår mig… att hösten och vardagen efter semestern lanseras lika hårt som en löftesrik tid. Vi skall hålla glöden och vi skall dra oss tillbaks till gymen! Gärna ladda och boosta med lite vitaminer också inför MÖRKRETS ankomst.
Efter semestern kan byxorna spänna gött över magen. Det förfasas över något extra kilo som smugit sig på när man kopplat av och njutit av ledigheten. Det är snudd på det värsta som kan hända! Synd och skam, fram med kesoburken och en tomat, här skall bantas!m Direkt! Gärna igår!!
Själv hatar jag VIKT.
Jag skrev min C-uppsats på universitetet om kvinnor och vikt och där och då insåg jag att viken i sig inte har ett skit med saken att göra. Jag talade med kvinnor som vägde 49 kg, 62 kg, 85kg och 120 kg… ALLA upplevde sig själva tjocka och att dom inte hade riktigt rätt att ta plats. ALLA önskade att gå ner mellan 5-10kg. ALLA var olyckliga över att inte ha den kropp dom ville och ALLA var övertygade om att en viktminskning var den enda vägen till glädje och lycka! En annan sak som var gemensamt för alla var att vågen styrde om dagen skulle bli en bra dag eller en dålig dag. Där och då åkte min våg ut.
Jag har själv under många goda år av mitt liv ”kämpat med vikten” drömt om att vara smal med pinniga ben och starka välsvarvade armar. Vad jag kommit fram till att alla är vi summan av olika situationer. Livet händer och kanske har vi inte tid att tänka riktigt på vad som åker in i munnen. Sjukdomar och hälsotillstånd kan omöjliggöra träning en längre tid. Läkemedel som kortison kan göra att man sväller som en måne och där man skulle kunna tänka sig att käka upp även köksinredningen på grund av en avgrundsdjup hunger!
Inför förra sommaren hade jag rasat över 10 kilo i vikt. Jag fick så mycket komplimanger om hur FIN jag var… Å jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv just för att jag rasat 10 kilo utan att veta varför. Varenda jävel som var tvungen att påtala att jag gått ner i vikt och att jag var sååååå fin ville jag skrika åt. Jag var livrädd att jag fått cancer i min lever eller ännu värre -Bukspottkörteln. Jag hade inte cancer, jag hade helt enkelt bara kunnat äta potatis och kokt skinka väldigt länge pågrund av mina smärtsamma gallkramper till följd av min kroniska sjukdom.
Därför gillar jag istället ett annat ord: HÄLSA
Vi kan väga precis vad tusan vi vill och ändå må bra. En pinnsmal människa är ingen garant för en hälsosam kropp. En sak vet jag också, att stress och utmattning i alla former omöjliggör viktnedgång då hormonerna i kroppen är helt uppfuckade! Eller så rasar man i vikt som en trasa. En hälsosam kropp kräver en slags inre harmoni… Snacka om att människan är förunderlig.
Jag sitter här idag med byxor som spänner lagom över magen, det betyder att jag haft en sommar som varit relativt bra. Jag har kunnat äta och njuta av det jag velat utan helveteskramper. Jag har mått okej. Det är glädje i mitt liv. Jag har inte haft någon stress under min semester den har fått lunka på. Jag har inte kunnat gå promenader som jag velat -och även där vet jag ju själv anledningen.
Ser så mycket framemot vardagen, jag ser framemot vardag och helg. Jag ser framemot mitt jobb, jag tycker det skall bli spännande att se min son fortsätta simma, jag ser framemot höstens vackra färger, jag ser framemot tända ljus om kvällen…
Jag hoppas på fortsatt hälsa och jag ger inga löften kring sådant som ligger utanför mina händer!
//a
Kommentarer som inkommit