Efter synnerligen varma och mysiga juldagar har jag baxat mig och hela lasset med bagage hem. Jag kan inte begripa hur mycket packning det var! Nio påsar, väskor, ryggsäckar, papperspåsar som svepts med! Fullständigt galet. Skrana och snowkick är fortfarande inte hemma. Inte heller nya cre-o eller PS3. Jag tröttnade på allt bagage och förkunnade att det får bli ett andra lass.
I tvätten snurrar nu nya Pokémon-sängkläder och i hallen står fortfarande fem orörda smockade påsar och väskor som väntar på att plockas upp. Mission 1 när jag återvände var att betala räkningarna. Så medan datorn startade hann jag plocka upp fyra väskor och starta tvättmaskinen. När nu räkningarna är betalda känner jag mig matt så dom andra får vänta en liten stund.
Att komma hem är…Tyst! Ingen som skrattar hejdlöst åt krickodiler, ingen som skriker att "På spåret" börjar och ingen kisse som kommer med lilla snöret och vill leka. Här hinner jag ju fundera över julen. Jag inser att det absolut mest varma och hjärtliga ögonblicket denna jul var på julaftonsmorgonen. Sonen hade just kommit och satt sig vid frukostbordet och bad att få säga något. Därefter följde ett litet tal från hans hjärta. Där han tackade mormor och morfar för att vi fick vara hos dom. Han tackade för att hans pappa skulle få komma dit och för att han visste att vi skulle få en fin jul. Vi vuxna satt med hakorna i bordet och tårarna hängandes i ögonen. När sånna där ord kommer från ett barn, helt spontat, då rörs jag till tårar.
Det mest överraskande ögonblicket denna jul var när jag öppnade en julklapp från Schweiz. Jag hade redan öppnat två paket därifrån med vaniljdoftande olja och pinnar (måste fråga hur jag skall arrangera det där när dom är åter från landet i väst!) så jag blev väldigt snopen att det var YTTERLIGARE paket därifrån till mig. Jag öppnade en kartong och blev så innerligt GLAD och började tokskratta. Det var en kasse från Desigual-affären. Min svägerska hade frågat vad vi önskade oss till jul. Jag sa anything med pokémon åt junior och en kasse från Desigual åt mig! Hon tyckte det var en kul önskan. Jag blev faktiskt JÄTTEGLAD för denna påse (ni vet typ från Lagerhaus som man kan ha på stranden etc). När jag lyfte upp den ur kartongen sa min mor att det var papper i den. Men när jag skulle tömma bort det upptäckte jag att det de facto låg en helt ny Desigual-väska däri… Då blev det system overload för min del. Jag blev så glad att jag kunde ha studsat upp i taket som en kardborre.
Måste tänkta på det där kardborre-ögonblicket och ta en titt på min nya fina väska nu när jag betalt räkningarna. Räkningar och sjukskrivning är sanna mina ord ingen rolig ekvation tänk om man kunde få reducera dom fasta utgifterna med 80% i samband med sjukdom så vore det ju en aning mer fair! Jag var förövrigt förbi mitt arbete igår. GUUUD vad jag saknar mitt jobb!!!! Nytt år står för dörren. Jag är redo! Nu ska jag ta ner adventstjärnan från mitt sovrum. Då är ett rum av-julat… Step by step ska jag tillbaks till den underbara och normala vardagen -Den är allt annat än grå i min värld, det är just den som är fylld av alla nyanser!
Önskar alla en fin och lugn helg! Å ta det lugnt i skidspåren 🙂
//a
Kommentarer som inkommit