Etikett: slåtter

Paraboler i vassen…

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår kväll skrattade jag och min kompis så att tårarna sprutade åt alla håll! Vi drabbades av dom där ovanliga skrattattackerna när man skrattar åt små detaljer så till den milda grad att man nästan kräks! Jag skrattade så att luften helt enkelt tog slut i mina lungor!

Det som avhandlades var fenomenet att råka HÖRA saker som man kanske inte borde. Vår diskussion började kring söndagens SLÅTTER. Jag sa, tänk om man suttit två altaner bort och hört det där frenetiska gnuggandet med gräsklipparen samtidigt som en motorgräsklippare dör om och om igen, någon som frenetiskt drar i snöret och så hörs med jämna mellanrum höga och tydliga ”-Den jäveln” eller ”-Herregud, skjut mig”… Detta var så roligt att vi höll på att skratta sönder oss totalt!

Sedan började vi spåna kring LÖRDAGENS händelse vid älven.

Vi hade, som vanligt, oerhört intressanta diskussioner där sjukt privata saker avhandlades. Vi skrattade där vi satt och det var ingen hejd på alla galenskaper som avslöjades. Det blir så när två kvinnor är barnfria och får tala i klarspråk om MÄN! Efter en stund observerade vi att vi hade en medlyssnare som satt ca 1,5 meter bakom oss, i det höga gräset…

Det bekom inte oss att någon hörde vad vi pratade om utan vi fortsatte givetvis vårat samtal utan censur. Igår började vi fundera på vad vi själva skulle ha gjort om VI hade varit den där stackars personen som suttit där i gräset. Personligen hade jag vikt igen mina öron och dragit mig därifrån, jag skulle verkligen inte VELAT lyssna på samtalet! Min kompis kom fram till att hon skulle gett sig till känna och informerat om att hon HÖRDE…

Komiskt var det till max när vi började tänka på denna människa, som bara ville få njuta av en vacker dag vid älven och så blir den totalt invaderad av måsar som skriar vid vattenbrynet! Jag hoppas innerligt att den personen återhämtat sig från den rejäla dosen av våran realitet!

Nu väntar arbetet och jag hoppas jag inte drabbas av skrattattack i tjänst…

//a

 

Slåtter i stan…

Av , , 2 kommentarer 7

När jag hade hus tjatade Tarzan så jag höll på bli vansinnig över vikten av att klippa GRÄSMATTAN med jämna mellanrum. Han tjatade att jag var tvungen att göra det MINST var 14:e dag annars skulle det bli ”ett öde” att ta reda på. Jag tyckte han var en riktigt tomte som låg an som en furie och oftast slutade det med att han kom över och fick klippa gräset bakom mitt hus. Jag var inte alls ledsen över att slippa det där projektet med gräsklippning när jag flyttade.

Att klippa i sig var ju inget problem men att sedan stå och kratta i all evinnerlig tid var drygare än drygt. Jag var ensamstående, min son var liten och hade sitt hjärtfel därför var GRÄSklippning ingen hög prioritering i min värld.

Nu skall jag bli ”hemmansägare” under en längre tid, jag flyttar in i deras hus när dom flyger iväg och mitt eget hem lånas ut till min väninna som är i flyttaretagen. Därför har gräsklippning åter kommit upp på tapeten på den berömda ”To do” listan som ingår i ansvaret. Jag har, tills idag, haft åsikten att det är ett evigt tjat om något så oviktigt som gräsklippning!

Men idag har jag lekt örlogskapten och kommenderat för min väninna tycks ha lite svårt att bli klar med projektet att packa ihop sitt hus. Efter en snabb inspektion kunde vi båda konstatera att gräsmattorna var absolut nödvändiga att ta sig an. Ett utmärkt projekt för mig medan hon fick packa och köra grejer!

Nema problema -Jag började köra handjagaren och höll banne mig på att bli komplett galen inom loppet av några minuter! Jag inbillar mig att det jag höll på och slet med måste påminna väldigt mycket om SLÅTTER. Det var gräs som var MINST 20 cm högt, det var tjockt kompakt blött och gräsklipparen var liksom inte alls nog för att ta det där ”höet”! En lie eller en röjsåg hade nog varit mera lämpligt!

Jag gned den förbenade gräsklipparen som att det vore ett suddgummi fram å tillbaks och det kändes som att nada klipptes av! Det blev sådant liv att min väninna kom ut och började delta i projektet!

Vi slet så svetten sprutade och vi avverkade minst 1,5 liter mineralvatten under tiden i den gassande solen. Samtidigt erbjöd sig en snäll granne att vi kunde få låna hennes motor-gräsklippare med uppsamlare. Underbart tänkte vi, men det visade sig att gräset var för långt, för tungt och för blött även för den! Så medan jag gnuggade på med handjagaren stod min kompis och gapade och drog i snöret för att få igång eländet som hela tiden stannade. ”-Herregud skjut mig” tjöt hon medan jag själv undrade om det inte var risk för hjärtinfarkt!

Efter många OM och MEN är den gigantiska gräsmattan klippt. Jag har redan ringt Tarzan och förkunnat att jag fått den djupaste och innerligaste förståelsen för hans tjat om att kontinuerligt klippa gräsmattor! Jag kommer helt frivilligt ta mig an deras lilla gräsplätt under tiden dom är borta!

När själva slåttern var klar och krattandet tog vid utnyttjade jag min position som örlogskapten för dagen, och kommenderade oss till närmsta pizzeria!

Man ska inte hålla på med sånt här dagen efter kvällen före!

//a