Idag känner jag hur håret på bröstet växer. Det växer så att det knakar faktiskt, ty idag lackade jag på allvar ur över min torktumlare som jag gnällt om hela sommaren. Jag hade rotat fram nummer för att ringa en firma för service eftersom det började kännas helt bisarr att montera ner hela maskinen. Till och med Tarzan har varit här tidigare i sommar och tittat och kliat sig i huvudet och inte alls begripit sig på vad det är för något ”hemligt utrymme som skall finnas där inne någonstans…”

Jag har liksom väldigt begränsade kunskaper när det gäller sånna prylar. Jag kan rensa luddfilter, jag kan tömma vatten, och jag kan rengöra det där kondensaggregatet (ja, eller vad det nu heter… som en stor kassett man drar ut och kan spola i alla fall!). That’s it. Därför kändes det lite sisådär att börja skruva upp maskinen. Lite ungefär samma sak som att ”titta under bilen” för att se varför den lät så skumt!

Det som gäckat mig är ju att jag vet exakt vad felet är!

Felet är att torktumlaren stått stilla i nästan tre veckor. DÅ hinner ett dammlager som är impregnerat av slajmigt vatten TORKA. Detta lägger sig som en frikking tät kompakt slemmig filt, någonstans, och gör att maskinen hela tiden indikerar att man måste tömma vatten.

Det där stället NÅGONSTANS visade en servicekille mig för ganska exakt två år sedan! Han sa att det ”bara” skulle vara att komma åt (men att jag skulle få gräva lite) och sedan skulle det GÅ ta bort den där slemproppen….

Det är således stället NÅGONSTANS lokalisering jag funderat så jag hållit på bli galen! Jag har funderat i stort sett hela sommaren!

Så jag googlade, som en manisk. Googlade och läste om allehanda torktumlare med samma problem. Jag var inne på flera olika forum, läste massor med trådar, såg söndermonterade maskiner som folk i lagt upp i hopp och med en önskan om hjälp. Jag läste om att svetsa kretsar och kände mitt öga börja rycka… Men… men… någon hade skrivit raden ”…under aggregatet finns det en lucka…”

HA!

Jag kastade mig in i badrummet, slet ut mojängen, stängde av strömmen och stoppade in handen i mörkret och började treva och mycket riktigt hittade jag något som kunde tolkas som en ”lucka” -Efter ännu mera om och men fick jag även upp ett slags lock.

Lyckan jag kände när jag med min trevande hand hamnade i något, slajmigt, dammigt går inte att beskriva. Skräckblandad förtjusning får duga.

Det var bara att skopa upp ”mattan” som satt kletad, sedan lyckades jag även få bort att slemvatten som samlats där.

Boven i dramat heter tydligen: s.k.ö.l.j.m.e.d.e.l. Det är det som gör slemmet alltså, och läskigt är det.

Nu går tumlaren som en klocka utan pip och tjut varannan minut!

Jag är rysligt nöjd!

//a

PS: För er som inte är så insatt i mina uttryck kan jag ju förtydliga att jag känner hur manliga attribut växer fram varje gång jag lyckats med något som jag anser vart typiskt ”manligt”… Ty jag står för att jag har begränsningar och känner inga behov av att kunna allt här i världen! 😀