Etikett: sly

Allt på plats

Av , , Bli först att kommentera 7

20130728-162328.jpg

Så var allt och alla på plats i stugan!

Jag har dragit på mig bikini, jeansshorts, handskar och älskade gummistövlarna! Har redan hunnit köra iväg ett lass sly med skottkärran. Känns som lagom aktivitet under söndagen.

Är ytterst tacksam att det fläktar ljumma vindar. Katten är yster och kesar runt som en kalv vid kosläpp.

Det enda projekt som återstår är eldning men med gummistövlarna på… Vad kan då möjligtvis gå fel?!

Inte ett skvatt har jag bestämt mig för :-)

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

U.a…

Av , , 2 kommentarer 9

I. Don’t. Do. Cars…

INLEDNING:

Så är det. Jag äger en bil men däckhotell, verkstad och andra inrättningar får stå för den nödvändiga omvårdnaden. För att göra saken ännu värre är det min pappa som får säga till! När det behövs liksom. I sommras åkte jag faktiskt och tvättade min bil för första gången i en automattvätt. Jag var döstolt och förväntade mig pom-pom orkester och beröm men alla menade "-Du, det var på tiden!" Jo, förvisso, men i don’t do cars! Där går banne mig min gräns. Jag kör bil och jag tankar. Punkt slut.

HISTORIA:

När jag för flera hundra år sedan separerade blev jag billös. Jag tänkte att det går så bra med buss. Det tyckte min far var en befängd idé. Han menade att jag arbetade heltid och var ensam med ett barn varannan vecka. Han menade att det var en bra tanke att åka buss, men jag skulle behöva en bil för att klara den nya tillvaron, logistik mellan dagis och jobb, handlingar och för att faktiskt ta mig någonstans i mitt nya liv.

Tjurig som bara den gick jag med på att provköra "nån bil". Vi testade en Skoda. Jag ser inte ett skvatt, förkunnade jag och han var övertygad om att jag bara var dryg. Sedan testade han och undrade hur i friden jag sett något! En dag ringde han och sa åt mig att åka till en bilaffär -den perfekta bilen fanns där för mig. 

Jag åkte och jag blev kär. I en knallgrön (läs: Kermit-grön) liten polo. Det blev min första bil. Jag var mycket tydlig med att jag inte ville äga någon bil just på grund av ALLT omkring. Jag gjorde klart för min pappa att JAG inte kan något om bilar. Jag har INGET intresse i bilar och någon Meckar-Micke skulle jag aldrig bli. Men han hade rätt i att jag behövde en bil för att KÖRA men där tog mitt engagemang slut!  Han lovade att hjälpa mig med det andra när det skulle behövas. Kermit byttes med tiden ut till en golf MED ac och centrallås! 

NUTID:

I lördags såg jag ett brev från Bilprovningen hemma hos livlinan, kidsen stojade och hojtade och jag började känna en liten lätt olustig känsla komma smygande… Hmm….. Hade inte jag också ett sådant där brev hemma… Nånstans?!

Mitt bland Minecraft och Björklöven började jag känna mig lite torr i munnen.. Var det inte så att min bil skulle besiktigas någon gång mellan september – januari!?!? Var det inte så att det blev panik FÖRRA året och att det blev min FAR som fick fixa det "där". På internet kan man ju ta reda på allt och jo… Fr.o.m. 1 februari 2013 skulle min bil ha körförbud!

Sånt där är bara för mycket. Inte nog med att jag fått vidriga kallelsen till årlig koloskopi, nu skulle BILEN "krångla" också. I vanliga fall är det ju bara att boka en tid och do it,,, men som läget är nu är det inte det lättaste. 

Bilen kommer få körförbud!!!! Jag kommer ligga på operation och jag kommer måsta bogsera den till Bilprovningen i MARS!!!!!!!!! Det var min ärliga och uppriktiga tanke!

 

EPILOG:

Nu blev det så här att jag levererade min bil till min far igår morse. Klockan 17.00 knackade det försiktigt på min dörr. Jag fick tillbaks bilnyckeln och fick även veta att bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. 

SLUTSATS:

När jag var sambo var det HAN som skötte bilen. Det var han som skötte snöskottning, verktyg, ja kalla det könstypiska uppgifter! (Om det nu finns något som heter så idag i vårat så kallat jämställda land!). I dag röjer jag sly, jag eldar, jag skottar, jag borrar slagborr, har fått lära mig när jag behöver expanderplugg, jag rensar avlopp, jag fixar cyklar, jag lanar minecraft, jag skruvar ihop kickbikes, jag gör banne mig ALLT. Men bilen -Där har jag satt ner foten!

MEN bäst är kanske, framöver att jag tar och börjar åka till Bilprovningen direkt i september? Helt sonika tar den där tiden som står på lappen, betraktar det som den där årliga koloskopi-kallelsen. Nödvändigt ont! Då kanske alla involverade slipper denna årligt återkommande sista-minuten-panik. Det innebär att jag kör bil, tankar OCH tar bilen till Bilprovningen.

Ja faktiskt, jag tror jag är redo att sträcka mig så långt. Jag får se det som personligutveckling tillsammans med min bil!

TACK TILL:

Tack Bilprovningen för att min bil gick igenom

Tack snälla bilen för att du inte krånglar mer än det nödvändiga!

Tack snälla snälla gummitarzan! Å än en gång … förlåt att jag avskyr ALLT det där "praktiska" med bilar! Å tack för att du -ÄN EN GÅNG- kunde ta bilen på Bilprovningen.

//a