Nu skall jag och vetemjölet projekta oss hem. Jag har återhämtat mig från gårdagen och dricker kaffe för att hålla mig vaken. Gummitarzan dök upp till lunchen.

Han satt och ojjade sig över vädret. Han åt och satt och stirrade med något drömmande i blicken ut genom fönstret. Han konstaterade att han led… han var Utsjuk! Vilken daaaaaaag!!!!! Vilket väääääääääder! Vojne vojne varföööööör ska man sitta inne på kontor just en sådan här dag?!?

Min kära far skulle kunna ha gått i pension men han är en aktiv männsika som älskar sitt jobb. Jag tror inte denna man haft många sjukdagar genom sitt yrkesverksamma liv. Så när han satt där med lilla köttbullen på gaffeln så frågade kloka mammaugglan varför han inte passade på att ta en tur på skidorna? Han såg helt frågande ut. What liksom…. inte kasta sig på jobbet a.s.a.p??! Kan man göra så?!

Min utsjuke far tittade över hustaken mot den blåa himmelen, ja banne mig… Jag såg honom lysa upp som en småunge. En utsjuk småunge full av iver. Varför inte ta en skidtur nu och kanske jobba lite längre i afton istället för att besöka gymmet i mörkret?!

Han blev mig hjälte här och nu. Han drog på sig munderingen och gav sig iväg i en ljuvlig vinterdag. Som ett barn som blir utkörda för att ”nji å se gåÅn”

//a