Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!

En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.

Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!

Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:

1. samla material
2. bygga hus
3. akta mig för natten
4. passa mig för zombies
5. å typ.. lycka till!

Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"

Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till  hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!

Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"

Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!

Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex

//a