Etikett: sur

Sur surare Anna…

Av , , Bli först att kommentera 8

Jo då jag kan komparera adjektiv!

Idag blev det vresigt värre. Inte nog med att mina fötter numera ser ut som ett pussel så har jag även konstaterat att mina jeans är skitfula.

Det som fick mig att surna till i början var det här med PLANERiNG

Heeela våren har det kommit hem lappar från skolan/fritids angående lov och ledigheter. Nu är det 10/5 och 5 & 7 juni som är på tapeten. Skolavslutning 11 juni och sedan skolstart någon gång i mitten av augusti. 

Det innebär fram med stora planeringsverktyget som involverar X antal andra människor. Det skall lämnas besked, det skall stämmas av, det skall koordineras. Så är det och egentligen inget alls att bli sur över. Jag vet.

Men det är stressande. Jag vill ta sommaren och dagarna som dom kommer. Det blir inga resor under sommarmånaderna utan vi kommer hålla oss runt knutarna. Å ändå måste det planeras in absurdum!

Förrutom sommarplanering är det koordinering av X antal kalas, vinterdäcken skall bytas, det är hälsokontroller och uppföljningar till höger och vänster och nu börjar jag känna mig less. Jag menar hur skall jag ha tid att krisa om jag bara skall sitta och planera hela dagarna?! :-)

En god lunch fick mig på bättre humör! Strax dags för utvecklingssamtal och mera ledighetsansökningar att fylla i…

//a

 

Jag ska kasta ut skiten…

Av , , 4 kommentarer 9

 Igår kväll hade jag ett missat samtal på min ljudlösa mobil. Från päronen. Med tanke på tidpunkten och med tanke på att det var fredagkväll slog det mig att päronen kunde ha äppelproblem…igen!

Jag ringde upp. Det var en märkbart irriterad och frustrerad Tarzan som svarade. Nu satt dom där i soffan redo för att se film. Å han skulle minsan kasta ut skiten. För den här apple-tv:n var då bara krånglig! i.n.g.e.n.t.i.n.g fungerade! Alls!

Walk me through it… Problemet var alltså att dom nu skulle hyra en film via iTunes. Jodå dom hade hittat Hypnotisören och jaAaaaa dom hade minsan tryckt på HYR och ja dom hade godkänt att hyra, betala och debitera äppelkontot. 

Men sen då?! fräste Tarzan… Inget händer ju.. den bara står där och det står att filmen hämtas… Då jag själv hyrt en film via apple-tv vet jag ju att den där hämtningen tar mindre än en minut. Lät misstänkt att deras internet strejkade. Bad honom kolla om det fungerade. Bad honom stänga av routern och långsamt räkna till fem, slå på och testa om. Ja jo, så skulle han göra…

Ringde upp efter en stund.. Nej.. det är samma fel. Inget händer. Det var så illa att Tarzan nu surat ur så han skulle gå i säng. Tack och godnatt!

Jag och sonen var ute på en liten kvällstur så vi tog och åkte förbi. Sonen ville lämna en liten sak som tack för att han får gå hem till mormor efter skolan. Väl på plats tyckte kiddo att vi kunde gå in en stund och vi hamnade raskt i soffan där en sur surare Tarzan satt och tuggade tuggummi med framtänderna. Då är det riktigt illa! 

Vi löste problemet rätt snabbt. Vi behöver inte gå in på exakt vad som hänt :-) Låt mig bara säga som så att när vi lämnade Ugglan och Tarzan och gick ut i den stjärnklara kalla kvällen tittade sonen lite finurligt på mig

”-Det var lite konstigt som dom hade gjort mamma…” 

”-Ja jo men har man aldrig gjort det är det lätt att kanske göra så där” svarade jag och skrattade. Dom kanske trots allt, är lite för gammal för den nya tekniken skojade jag

”-Du… det var EXAKT vad jag tänkte där inne” svarade kiddo och log från öra till öra

Önskar alla en lugn och fridsam lördag utan äppelkatastrofer eller hetsiga päron :-)

//a

Who Cares?

Av , , 8 kommentarer 7

Ta dig gärna tid att läsa mitt hypotetiska exempel… Å kom gärna med åsikter! 

Rent hypotetiskt… Ponera att du har värk i dina fotleder. Tänk dig värk som du inte begriper vart det kommer ifrån. Det värker dygnet runt, bara mer eller mindre. På nätterna ligger du och sparkar och sparkar för det ger någon form av lindring.

Varje morgon vaknar du av att du är stel och du går som en pinne. Att gå ner för en trapp innebär att du får gå sidledes, och halvt hänga i räcket då fötterna värker. Å så har du haft det i flera år. Läkaren har tagit prover som visar att du inte har reumatism! Så skönt. Men vad är det då? Fotlederna är röntgade, så det är inga extra ben som spökar. Skönt men vad är det då?! Du har ont. Du är stel. Du ÄR påverkad. Läkarna vill avvakta. Du får fortsätta halta på.

Värken gör att du är konstant trött. På jobbet biter du ihop och hänger på allt du orkar, för att sedan komma hem. Lägga dig i soffan med benen i högläge och inte orka något mer. Inget socialt liv. Nada. För att dina fotleder värker. På jobbet upplever dina kollegor att du vissa dagar är kort och sur. Lite "fräsig". Dom ser inte din värk eller din trötthet då du biter ihop. Dom ser dock att du haltar… Varje dag!

Du köper dyra skor och inneskor som är bra för foten och fotlederna, som ger stöd och avlastning som någon form av "självhjälp". Det hjälper föga. Du är hemma en vecka från jobbet för att vila. Du mår bättre då du i allafall inte är lika trött. Värken blir mildare av vilan. Sedan har veckan gått och du måste tillbaks till jobbet eller få tag i en läkare som kanske kan sjukskriva dig på deltid.

Du ringer, läkaren skall ringa upp. Du testar på eget initiativ en kur med antiinflammatoriskt, för att försöka se om det hjälper. Det hjälper föga. Du ringer vården igen då läkaren aldrig ringt tillbaks. Då du påbörjat egenmedicinering ringer äntligen läkaren som konstaterar att hen måste konsultera en annan läkare kring din märkliga situation. Hen skall ringa upp dagen efter för ett upplägg av det hela. 

Du blir lättad och lycklig. Dagen efter sitter du limmad vid telefonen. Väntar och väntar. Hen ringer inte tillbaks. Men då måste ju doktorn ringa NÄSTA dag tänker du och väntar och väntar. Doktorn ringer inte. Du ringer därför sekreteraren varje dag och får lämna meddelanden. 

På jobbet dyker det upp uppgifter som varje vecka börjar bli omöjliga för dig att genomföra på grund av värken. Du ringer om och om igen allt mera desperat i jakten på din doktor. När det gått fyra veckor av denna cirkus… Vad gör du då? 

Å vad gör du om exemplet ovan gällde en 8-åring och arbetet var skolan? Rent hypotetiskt…

//a

 

En annan bild av morsan….

Av , , Bli först att kommentera 13

När jag var liten tyckte jag att min mor var rätt sur och tråkig. Krasst men sant.  I min dagbok från 7-års åldern har jag skrivit "Mamma kallar mig slarvkuse. Hon är en surkuse" Då jag var tämligen djupsinnig även som barn grubblade jag rätt mycket kring min mor. Bland gamla foton hade jag hittat en svartvit bild på henne, tagen hos en fotograf. Jag kunde studera den bilden i timmar. Min vackra vackra mamma.

På bilden har min mor en svart klänning, hon sitter prydligt lite lätt vriden med kroppen från kameran men med ansiktet mot, inget leende. Bara en blick. Hennes hår är så blont som det går att få hår. På bilden ser min mamma ut som Marilyn Monroe. Det var ett fullständigt mysterium hur HON kunde se ut så där på en bild vs. min verklighet av henne i en röda mjukis byxor. Det var en gåta som jag ville ha svar på!

Så många gånger som barn drog jag fram den där bilden och så många gånger bad hon mig ta bort den. Det var uppenbart att hon inte tyckte om den. Varför?! Denna bild gav upphov till många och långa samtal med min mamma och med åren kunde jag förstå att trots den vackra perfekta ytan var hon inte alls lycklig. Det var också obegripligt. Om man är så där vacker måste man vara överlycklig hade ju min tanke alltid varit. Men så var det inte. Inte i hennes fall. 

Att sova med hårrullar varje natt, att alltid vara hungrig på grund av krav uppifrån att vara smal, att bleka håret så det höll på ramla av, att måsta använda så mycket smink för att dölja dålig hud (för att ANDRA inte skulle skämmas över henne) var baksidor jag aldrig anat. Bilden gav mig pusselbitar till hennes liv. Tack vare den bilden blev min mamma något MER än bara "morsan" -Hon blev en människa!

Barn är av naturen egoistiska. Världen, solen, månen och alla andra människor snurrar kring dom. Det är dom som är jordens medelpunkt. Föräldrar är bara några slags diffusa skuggor som jobbar i kulisserna på den scen där barnen är stjärnor. Föräldrar skall bara "finnas där". Ovillkorligt och det är smått otacksamt vissa gånger. Min son kan fortfarande häpnas över det faktum att jag inte tittar på Cartoon Network när han är hos sin pappa.

För flera år sedan träffade jag en fantastisk fotograf -Maria Westling- som idag finns på WM Artphoto. Jag frågade henne om hon kunde ta en annorlunda bild på MIG. Hennes fotografier är fantastiska hon har ett öga som jag uppskattar därför kunde jag också förklara tanken med bilden jag ville ha.

Jag ville ha en bild av mig, för framtiden. Inte bara dom där "vanliga" kalasbilderna, julafton, semester tråkbilderna! Jag ville att min son skulle ha i alla fall EN bild där han skulle kunna se att morsan var något annat än "i vägen", något annat än den där tråkiga typen som alltid säger "Nej" mer än bara mamma! Jag ville att han skulle kunna se en bild och tänka "What?!?! Är det där MORSAN?!?" precis som jag gjorde när jag hittade min mammas Marilyn bild!

Någon Marilyn blir jag aldrig men han kan i allafall få börja undra… Precis som min mammas bild har min bild en historia och jag är helt övertygad om att min son en dag kommer fråga varför jag har en bild med en motorcykelhjälm på skallen och en ros på armen!

Vilken bild lämnar du kvar för att berätta en historia om dig som mer än den diffusa scenarbetaren?

//a

 

Don’t tell…eller DO!

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu talar vi om något trevligt istället! Julklappar! Eller egentligen är det inte julklappar utan överraskningar ty i denna tid är det mycket smussel, tissel och tassel (in a goodway!) Jag och mamma-ugglan har en inneboende nyfikenhet som heter duga runt julen, födelsedagar etc. då man förväntas hålla tyst!

På tiden då jag bodde hemma kunde man konstatera på julafton att alla mamma-ugglans paket var mer eller mindre smygöppnade! En jul skulle hon få en ring och då gick vi andra ihop oss och gjorde en kupp som höll på sluta med separation (ja, metaforiskt inte faktiskt!). Vi slog in ringen i en stor kartong med böcker. Efter att vi slagit in kartongen i julpapper lindade vi hela paketet med självhäftande plast. Det var OMÖJLIGT att krafsa upp något hörn för att smygtitta. På den här tiden var microvågsugnar nyaste trenden.

När mamma fick se paketet några dagar före julafton bad hon att få lyfta på det! Munnen snörptes ihop till ett streck. Hon var upprörd! Hon förkunnade högljut att en microvågsugn INTE var en julklapp!! Hon var faktiskt uppriktigt sur. Julaftonen kom och vi höll på explodera och morsan var allt annat än nöjd. När hon fått upp paketet innanför plasten och började dra upp böcker och hittade det "riktiga" paketet där inne sken hon upp som en sol. Jag tror hon var så lättad att hon grät. På äldre dagar förstår jag henne. Jag skulle inte heller vilja ha en hushållsmaskin i julklapp. Eller ja.. en kitchen aid har jag hört mycket gott om, men jag vill hellre ha något till MiG!

Det bästa jag varit med om i adventstid var förra julen. Jag låg på min säng och min son höll på grejja, sedan kom han till dörröppningen och sa "-Men mamma"" Det har hänt något magiskt under granen!! Du måste komma och titta" Jag gick med honom till granen och där låg en vit ask med ett hjärta (han hade ritat). Jag frågade om han trodde att jag fick öppna. Jodå det var självklart. Där låg en tråd som han trätt upp fantastiska glaspärlor och kristaller. "-Till ditt fönster kanske?!" sa han och såg finurlig ut. Just sådant är det bästa jag vet! Otippat, oväntat och helt rätt.

Gåvor handlar inte om pengar utan om hjärtan som ser!

//a

Hotellbokning…

Av , , 2 kommentarer 6

Börjar denna morgon med att boka hotell! Japp, på söndag tänker jag checka in så jag är laddad för IKEA. Behöver komma bort om än bara för en natt…

Att boka ett hotell är, i min värld, den enklaste sak man kan göra, men i verkligheten var det typ hur komplicerat som hellst. Vilket jidder. Igår slutade det hela med att jag var sur och helt redo att sova hemma och göra "som vanligt" när det gäller besök på IKEA (dvs kliva upp i ottan och köra T/R samma dag).

Samma rum hade tre olika priser på tre olika sajter! Det var villkoren som var dom viktiga. I mitt liv där ALLT händer å där lite blir som jag tänkt mig MÅSTE helt enkelt avboknings möjlighet finnas utan att man förlorar pengarna.

Igår kväll blev det systemoverload för min del och någon bokning blev det således icket! Men efter en skön sömn och med min kaffe i handen har jag redan betat av en sak på dagens "to-do" lista. En bra start må det fortsätta i samma spår… :-)

//a

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

Lycka är…

Av , , 8 kommentarer 9

Satt och funderade på det  här med affekter… Det som är rent biologiskt och inte psykologiskt. Då slog det mig att just GLÄDJE är en svindlande kort affekt. När det gäller affekter är dom ju även smittsamma och det tror jag alla vet om. Är någon sur och vresig blir man lätt sur och vresig själv. Är någon glad och bubblig drar man lätt på smilbanden själv.

Just GLÄDJEN fyller ju ingen livsavgörande funktion (den har inget överlevnadsvärde)  kanske just därför den är så mikroskopiskt kort!? Glädjen är viktig i våra liv för relatoner och inlärning. Glädjen får oss att känna lust och får oss att må bra och glädjen får oss att hålla uppe ett intresse för något eller en ny person.

Jag kan ibland drabbas av en glädjevåg och det slår mig att det är över mycket små saker. Som att se mitt barn sova lugnt i sin säng! Att se ett vackert rönnbärsträd i höstsolen. Att jag engagerat mig i något nytt i arbetslivet som är rysligt intressant. Att veta att jag har människor i mitt liv som jag älskar och som älskar mig -då kommer den där vågen och sveper in.

När jag var liten gick ett barnprogram, kan det ha hetat Lördagsgodis? Där hade dom en sekvens som hette just "Lycka är…" och så kom bilder på en god tårta, ett kalas, en kattunge, en lillebror etc.. Det var lycka ur barnsperspektiv. Å det slår mig att det är exakt så det är för mig -än idag! Små saker -enorm känsla.

Vad snackar vi för tid man känner glädje-affekten (rent biologiskt)? 

4 sekunder

Underbart är kort! Allt annat är skuggor och minnen

//a