Extrema djurvänner (som även värnar om insekter) kommer nog inte uppskatta min nya upptäckt. Tro mig, det gör inte jag heller men av helt andra anledningar!!!

Skaparglädjen har smittat av sig i skogen. Då jag haft kramp idag tog Ugglan över penslarna. Jag har suttit ute med henne och sett henne måla av hjärtats lust.

Jag hade köpt med tre burkar härliga kulörer och hon gick loss på allt som kunde tänkas behövas ”piffas till”.

Tarzan slet fram stora dammsugaren och började städa bilarna samtidigt som han muttrade ”Måla och måla en hör inget annat”.

Jag hejade på Ugglan och kom på det ena efter det andra som vi kunde ge ”en ny look”. Jag kom till exempel på att man kan måla stegen till loftet i lilla stugan…

Oj va fint allt blev tills vi upptäckte att vi hade typ massiv knottinvasion som satt fast både här och där på dom nymålade ytorna… Vidriga små monster som jag givetvis lyft bort så det bildats små kratrar ÖVERALLT!!!

Jag vet inte vad jag ska säga men jag får tänka som Ernst och se det hela som väldigt pittoreskt, genuint och att det ger en känsla av att ta in naturen till fullo.

Ugglan har redan planerat att gå loss med sandpapper inför andra varvet vilket låter påtok för ambitiöst och överkurs i mina öron! Är det stugmålning så är det.

Nu sprakar elden och vi kliar oss! Det kliar överallt. Huvudet känns som en puckelpist eller månbas Alpha! Knott, myggor, svidknott är ett gissel på alla tänkbara sätt. Dom driver mig banne mig till vansinne!!!

Det är nästan så att jag börjar snegla på dom där dropparna a’la frontline som man kan droppa på hundar och katter…

Till mig själv alltså!

//a