Etikett: SVTPlay

Apple-Tv 911…

Av , , Bli först att kommentera 9

 Till jul fick mina päron Apple-Tv av mig… Ikväll var jag på väg att åka hem till dom, konfiskera prylen. 

Jag vet faktiskt inte hur många gånger dom ringde… Dom ville se Mr. Selfridge som dom missat. Lätt som en plätt sa jag. Ta fram iPad, gå in på SVT Play, Tryck på program, sök upp det, tryck på pilen, välj visa via Apple-Tv…

"-Okej" sa Tarzan peppad

En stund senare ringde han upp igen. Nä, SVT Plays program återfinns ju inte på TV4Play det hade dom kommit på själva. Men programmet fanns ju inte på SVTPlay… Jo, det gör det visst. Vi fick avsluta samtalet så jag själv kunde hitta det för att kunna dirigera dom vidare. 

Efter många om och men hade dom hittat programmet själv. Då kom nästa problem: Att få upp programmet via Apple-Tv på självaste TV:n… Asså…. då började mitt tålamod tryta. Fick samla ihop allt it-pedagogs tålamod för att lungt guida vidare… Vilket slutligen utmynnade i lätt hetsig konversation av typen -Jamen tryck på raden UNDER bilden -Jo, men inget händer ju!!! -Jamen ni måste ju trycka på SYMBOLEN. -Det finns ingen symbol..

Både Ugglan och Tarzan satt och pillade och petade. Båda två satt och kommenterade och mummlade. Jag frågade gång på gång om dom tittade på padden eller om dom satt och tittade på TV:n!!!!! Man vet ju faktiskt aldrig med dom där två :-)

Tackålov rullar Mr Selfridge nu på deras Tv, via Apple-Tv genom iPad… Jag inser att jag -ÄN EN GÅNG- måste åka dit och hålla undervisning. Rada upp dom i soffan. Göra en uppföljning. Den här gången kommer jag ge dom hemläxa. Sedan blir det uppkörning!

//a

Carolina Klüft…

Av , , Bli först att kommentera 9

När jag var gravid såg jag Carolina Klüft "in action" för första gången. När sonen var nyfödd deltog Klüft i OS i Athen 2004. Jag minns att jag satt i soffan och ammade och grät. Jag grät och grät för jag tyckte att hon var helt enastående. Jag var så grymt imponerad av henne och vad hon än gjorde så rördes jag djupt av respekt och beundran. 

Jag minns att jag gick på stan och såg en reklampelare. Det var reklam för Reebok och det var Carolina som stod modell. Jajjemen mitt på stan drog jag igång vattenkanonerna och började böla rakt ut… "-Hon är ju såååå duktig" tjöt jag.

Igår gick dokumentären om Carolina Klüft på SVT. Jag har sett den nu via SVT Play. Jag lipar fortfarande hejdlöst och jag kan ännu inte riktigt få ihop i mitt huvud exakt VAD det är som triggar den reaktionen.

Hennes karriär har varit helt otrolig. Hur hon, så UNG, vann ALLT som går att vinna. Å allt hon gjorde var "bara roligt". Att i denna dokumentär få ta del av hennes vånda för att övergå till längdhopp, hennes skador och rehabilitering var riktigt intressant och bevisar att mina tårar varit helt okej.. hon är fantastisk. Å hon ville icket ge upp!

Inför sommaren 2012 var hon var åter i sitt livs form och skulle testa att kvala inför OS, men när hon skall pröva att hoppa inser hon att det ena benet ÄR slut. Det går inte och det blir inget OS för henne i London. I dokumentären visas en sekvens hemifrån Carolina när hon sitter och ser på OS. och får veta att kvalet för att gå till final i längdhopp för kvinnor hade varit 6.40, ett resultat hon själv haft sedan hon var 17 år…

Då började jag gråta. Att se henne så förtvivlad. Så snubblande nära att kunna ha varit "där"!  Å det är väl kanske just det som är grejen med Carolina Klüft -att trots sina smått övermänskliga resultat känns hon så innerligt human. 

Hennes sista insats i stafetten i höstas… när publiken står upp när hon springer sitt allra sista varv… japp.. då var då jag igång i soffan igen. 

Tror jag får leta upp vätskeersättning här, och näsdukar! Carolina Klüft är min absoluta hjälte! Fan vilken enastående idrottskvinna och vilken fantastisk inspiration hon ÄR!

//a