Mamma-ugglan är rädd för ormar. Vi snackar på gränsen till fobisk, hon vill inte se dom på tv, inte på Zürich-zoo, inte i terrarium, inte på klädtryck och absolut inte i naturen. Ändå har jag en så tydlig bild av hur min mor står med en spetsig, gigantisk spade och hugger huvet av en ilsken fräsande huggorm! När det gällde -då fixade hon det! (detta skedde för myyyyyyyycket länge sedan, jag vet att huggormen är fridlyst idag!)

Jag är på snubblande liknande nivå när det gäller spindlar. Hur ska jag uttrycka mig milt… Me NOT like! Dom är för rörliga, dom har för många ben, dom rör sig hit och dit.

I afton tog jag in  mina blommor som hängt ute på väggen utanför dörren. Tänkte låta dom komma in och dricka vatten under natten. Jag ska just börja noppa bort döda blommor när jag ser… iT! En stor fet spindel.. eller var det rent av en fästing. Nyfikenheten gjorde att jag blev tvungen att titta närmare. När jag konstaterat att det var en spindel tog jag ett steg tillbaks.

Mina tankar gick så här: Vad har jag hemma som jag kan spraya den med?! Ska jag ta ett papper och ta bort den? Jag ville inte ha den "lös" i mitt hem. Beväpnade mig med mycket hushållspapper för att knipa bort den äckliga lilla varelsen… Men när jag stod där slog det mig… Såg inte blomman ändå lite trött ut?! Jag menar… lite torr inne vid roten.. Jomen om man tittade noga så var det så, därför åkte BÅDA blommorna i en soppåse som knöts igen MYCKET noggrant. Sedan gick jag omgående till soprummet och hivade bort "problemet".

Balanserat värre… En liten spindel vs. kvinnan Resultat: Kvinnan -2 blommor… (men det var det banne mig värt!)

//a