Etikett: unionens a-kassa

Chefen för Unionens a-kassa eller Fett hår?

Av , , 2 kommentarer 17

Jag funderar på vart jag skall börja skriva.

Affekten har lagt sig sedan jag talade med min handläggare på Unionens a-kassa (hon är för övrigt tillbaks från sin semester) -Nej, nej inget har hänt, dom har inte gjort det dom skall och försäkringskassan har fortfarande inte fått det dom behöver från a-kassan. Därför blev jag typ skogstokig när hon sade att hon, OM det fanns tid i eftermiddag, skulle titta på mitt ärende. När jag sagt mitt och förklarat att jag inte tänkte acceptera deras handläggning en sekund till utan att jag tänkte gå vidare med saken, samt att denna nya information skulle upp på min blogg så ändrade hon sig till att hon ”skyndsamt skulle handlägga ärendet”.

Så nu väntar jag på att chefen för den sektionen skall ringa mig -Skall bli ett sant nöje! Jag förväntar mig att dokumentationen är KLAR och förmedlad dit den skall.

Så tills vidare konstaterar jag då att det är dumt att göra hårinpackning i bastun, som jag gjorde igår. Det insåg jag när jag försökte skölja ur det hela. Det var väldigt svårt att stå som en ostkrok och hälla en balja över huvet och försöka massera ut kletet med en hand. Efter ett antal baljor ansåg jag att det fick vara nog.

Å så gick jag runt igår med väldigt tungt och stripigt hår. På så sätt är jag glad över att vara hemma i stan. Har duschat som en galning och tvagat upp mig -Går väldigt snabbt i en dusch om man jämför med bastutvätt måste jag säga!

Nej men nu skall jag vänta vidare på att den där chefen ringer… Undra om även han kommer låta mig lyssna på hela Vivaldis ”Våren” ur De fyra årstiderna medan han ögnar igenom mitt ärende….

//a

 

Nog?

Av , , Bli först att kommentera 15

Jajjemen, jag fick brev från Unionens a-kassa idag. Igen. Dom behöver förtydligande. Så jag håller mitt löfte och slänger genast ut ytterligare ett inlägg om saken.

Jag är alltså varken arbetslös eller arbetssökande…. Jag gör bara som politikerna bestämt i detta land. Å efter hundra års inbetalningar till fack och a-kassa har jag nu rätt till ersättning. Av just unionens a-kassa!

I allafall, jag ringde lönehandläggaren i Stockholm och förklarade läget (vi talar ju med varann rätt ofta) och jag t.r.o.r att även hon börjar lacka ur på allt jidder.

Så idag bad hon om alla uppgifter och skulle ringa dom. Å förtydliga saker och ting!

Tack säger jag. Undra vad dom kommer begära härnäst?! Man kanske borde börja slå vad om saken?!? 🙂

//a

PS: Överväger att ringa facket för förhandlingsstöd från deras egen a-kassa….

PS2: lovar att meddela när (OM) dom lyckats fatta beslut!!!! 

Vägen till psykbryt…

Av , , 12 kommentarer 25

Jag accepterar min kroniska sjukdom Primär Skleroserande Cholangit. Jag får finna mig i perioder då jag är sämre -Så har det sett ut dom senaste fem åren. Jag får gilla läget med perioder då jag ligger hemma i soffan som en frikking fånge på grund av smärtor och allt som medföljer förkalkade och täta gallgångar inne och utanför levern. Punkt.

Jag förstår att ingen kan ge svar på hur det ser ut nästa år, om fem år eller tio -Jag är hänvisad till här och nu.

Jag vägrar ge mig, jag söker hjälp och söker ny hjälp att hantera tillvaron, att hantera smärtor -Det finns inte på kartan att börja tugga hår utan prioritering framåt, göra det bästa av situationen, lära, växa och tänka om!

Lyckligast är jag i vardagen, när allt rullar. När jag kan jobba, om än bara några timmar per dag! Då är jag tacksam, känner mig frisk och upplever en god hälsa.

I maj blev jag utförsäkrad från förkringskassan. Jag har haft en fantastisk handläggare som hjälpt mig hela vägen, som varit tillgänglig. 

Så jag tillhör nu, precis över ERCP-perioden och konvalescensen, arbetsförmedlingen. Jag gör mina månader på ”Arbetslivsintroduktion” tills jag, i augusti, återvänder till Försäkringskassan. Jag, som i grund och botten, har en heltidstjänst! Och nu börjar jag verkligen känna mig jäkligt sjuk, onormal och som ett ufo som ber om visum till universum. Typ!

Jag har oroat mig till vansinne för utförsäkringen då jag redan på förhand anat vidden av pappersinfernot som skulle komma. 

Nu börjar vansinnet vara realitet -Ty, i arbetsförmedlingens värld är det min A-kassa som skall betala kalaset, rättare sagt, jag har den rättigheten efter att ha varit med i ett fack och a-kassa sedan urminnestider.

Att begära pengar från Unionens a-kassa verkar vara miljoner gånger värre än bukspottkörtelinflammation!

I min första ansökan skickade jag in tre gedigna luntor intyg -Fick tillbaks att det inte var nog! Dom ville ha mer. Jag fixade mera intyg från min arbetsgivare som mina föräldrar postade samma dag som jag gjorde ingreppet på Karolinska.

Nu har nästa brev kommit. Från unionens a-kassa… Nu vill dom ha två nya intyg (läs: luntor) från Försäkringskassan samt ännu mer förtydligande kring mitt arbetsgivarintyg för 2012 från min arbetsgivare!

Att ringa Försäkringskassan med beräknad kötid på 28 minuter för att förhoppningsvis få fram rätt intyg och få den hemskickade tar några dagar.

Att få intygen från min arbetsgivare, där löneförättaren sitter på HK Stockholm, går fort MEN hon måste fylla i pappret Unionen skickat, som sedan måste till mig för att skickas iväg… Det tar några dagar.

Å om inte Unionens A-kassa får allt inom 14 dagar kan dom tydligen inte pröva min rätt till ersättning! 

Jag förstår och fattar, jag är inte dum i huvet, men det gäller ersättning för tre månader, men i förhållande till volymen intyg dom begär känns det som att jag begär att dom ska plocka ner månen åt just mig!

Stress försämrar PSC. Jag håller fortfarande på att återvända till livet efter ingreppet. Just nu känns Unionens a-kassa som en flåsande vampyr som suger ut varje bloddroppe jag har i min kropp. 

Detta är den krassa verkligheten när man har en kronisk sjukdom som påverkar tillvaron. Självklart kommer jag fläska fram intygen som en klase vitlök åt vampyren -Jag är tyvärr inte snorrik! Än! 

…men jag är i alla fall optimistisk!

Alltid något 🙂

//a

PS: OM psykbrytet kommer lovar jag att återge det i detalj!