Etikett: vab

Windows 8…

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag är inte helt bakom flötet när det gäller datorer MEN Windows 8 får mig att känna mig hjälplös och stirrandes på skärmen v.a.r.j.e gång! Ja, jag är en apple-nörd men windows har ändå alltid varit SÅ enkelt och begripligt! Men 8… What is that?!?!

Idag har jag fått bita i det sura äpplet och sätta mig ner och försöka förstå vad jag skulle göra -På sonens dator alltså. Ett nytt spel skulle installeras och det krävde kompatibilitet med Windows XP. Det var nära tårarna så det var tacksamt att sonens far kunde agera HelpDesk och hjälpa mig med ”Egenskaper” och ” Kör som administratör”

Aldrig någonsin har kaffet känts mera behövligt runt 15-tiden!

Denna VAB-sväng verkar komma till sitt slut även om det blev ytterligare en dag hemma!

En annan sak jag sett gå upp i rök är inkomstkällan -Ty när jag ringde hälsocentralen och berättade om fakturan och besöket var dom så himla trevliga och rara och förklarade att det blivit ett missförstånd. Fakturan togs genast bort!

Då känner liksom jag att jag vill vara lika ödmjuk mot alla läkare som sliter och hjälper allt och alla…

Tillbaks på ruta noll alltså angående piratos i framtiden Å andra sidan sägs ju saltlakrits vara dåligt för blodtrycket så det kanske bara är bra att det får ett naturligt slut någon gång i livet…. :-D

//a

Bästa appen…

Av , , Bli först att kommentera 7

20140402-095242.jpg

Som dinosaurie har jag först iDAG hittat en ny favoritapp nämligen -Mina sidor Försäkringskassan.

Jag gjorde sonens frånvaroanmälan via skolans web-plats och passade samtidigt på att anmäla vab via nätet… DÅ hittade jag appen!

Så fantastiskt enkelt, så fantastiskt oumbärligt, så sjukt uppfriskande ”i tiden”

Detta var en gigantisk lättnad i dagens papperssamhälle!

Om fler föräldrar, sjukskrivna etc missat den rekommenderar jag varmt att ni genast spanar in den!

//a

TiPS: Besöks-logg…

Av , , Bli först att kommentera 14

IMG_2907

På en dörr i vårt hem hänger ett pappersark för varje månad. Vi brukar måla bilder eller på anat vis illustrera månaden. Man kan klippa bilder ur tidningen, skriva ut foton, bilder från nätet etc. som får symbolisera det man vill ha sagt.

Sedan får alla besökare skriva in sin födelsedag och sitt namn på dessa ark! På så sätt blir det en ”rolig grej” i synnerhet hos den yngre generationen. Det uppskattas även att få söka på arken och se om ”man redan har skrivit dit sina uppgifter”.

Ett bra tips på VAB:pyssel när dagen är långsam men övriga aktiviteter är utesluten.

Vi har haft A4:a ark i massor med olika färger tidigare men nu skall vi använda mindre papper samt köra svarta papper som bas för samtliga månader… Det innebär att ”allt” hänger på utsmyckningen!

So far ligger kiddo i soffan och visualiserar sig hur det skall se ut och det verkar bli ett pokémon-tema denna gång! MEN jag har i alla fall så roligt man kan en dag som denna!

//a

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Vilken downer…

Av , , 4 kommentarer 14

Vilken iNNERLIG tur att jag snappat ur min ”julhelgskänsla” med hjälp av avjulning tidigare idag… Ty när jag satt och lade pussel och hade det lugnt och mysigt slog det mig att det onekligen är i slutet av månaden… Vilket innebär att räkningarna skall göras OAVSETT om det är jul/nyår/påsk/midsommar eller andra helger och högtider!

Fyy va avtändande!!

Men nu är det gjort… Jag vill ändå berätta hur innerligt tacksam jag är att ha gjort mina räkningar och inte vara ”NOLLAD”. Jag tänker att några personer kanske ÄR det så här efter julen. Jag har i allafall varit där…

Jag minns framför allt julen innan min son skulle hjärtopereras. Han hade varit ”sjukskriven” från dagis på deltid hela hösten pga infektionsrisk och på heltid i december inför själva operationen. Han hade då haft besvär med sitt hjärtfel i tre år. Tre långa år med ständiga nattvak, hosta och nattliga kräkningar samt en hel sjukvård som skakade oförstående på huvudet och inte alls kunde begripa varför han var så fruktansvärt SJUK! (Att vi sedan så fort vi kom till Göteborg möttes av läkare som direkt kunde bekräfta att ALLT hängde ihop med hjärtfelet är en annan story!) 

Samtidigt som mitt barn var sjuk kämpade jag som ensamstående med att kunna försörja oss.

Det var svårt. Det eviga VAB:andet, lånen på mitt hus, mitt jobb där jag inte hade ersättare när jag var borta. Jag jobbade när min son sov. Jag jobbade hemifrån JÄMT. Jag satt på fakiren på väg mot Stockholm i gryningen efter att ha suttit uppe hela natten med kiddo som hostade och hostade. Hans pappa kom i ottan och löste av mig och jag visste inte hur mitt barn mådde när jag landade i huvudstaden. Jag gjorde allt för att ”springa igen tiden” på jobbet, jag sprang och sålde mitt hus för att klara ekonomin och så sprang jag tills jag sprang rakt in i väggen och insåg att jag inte skulle klara av att stå vid min sons sida den dag han skulle opereras om jag inte sökte hjälp. Ty jag var så trött att jag inte ens visste hur jag kört bil hem från jobbet. Jag var så trött långt in i själen!

Kiddo opererades 3:e januari… Den julen och den nyårsafton var fruktansvärda. Det var glädje och rädsla i ett. Det var vetskapen om vad som väntade och det var fruktan för att det kunde vara sista gångerna vi fick ha honom hos oss. Jag köpte ALLT. Jag nollade varje konto jag hade -Fuck tomorrow! Vem fan visste om den ens skulle komma för honom?!

Vi åkte till Göteborg och jag höll mitt barn i mina armar när han sövdes och när narkosläkaren sade att: ”-Den där sucken är signalen att vi tar över” mjukade jag hans kind och backade undan. Kiddo hade då somnat, suckat och krupit ihop i fosterställning på den stora kudden. Dom drog iväg sängen och dörrarna med texten ”OPERATION” stängdes -Då brast allt för mig MEN jag var DÄR vid hans sida och jag hade kommit till insikt hur jag ville ha mitt liv från och med den dagen.

Min son fick ett nytt liv och inom ett år var jag tillbaks i tjänst på heltid och plötsligt hade jag och kiddo en älskad vardag som vi aldrig tidigare haft! Det jag gjorde var att byta befattning. Jag ville ha ett jobb där jag iNTE kunde jobba hemifrån och där ”Vård av barn” innebar att jag var hemma och vårdade mitt barn. PUNKT! ”Karriären” lockade helt enkelt inte längre.

Framför allt lärde HELA den långa resan mig att: nuet är allt vi har och att hur gärna vi vill går inget i livet att ta för givet! När man på allvar fått hantera och känna på känslorna och rädslan att förlora sitt barn… Finns bara kärlek kvar och det är allt man vill ge -VARJE dag!

Hur hamnade jag i Göteborg denna kväll?!

Räkningarna… Just det… Jag har så stor empati för människor som kämpar med ekonomin. Alla enastående, fristående föräldrar som gör allt för att kunna ge sina barn det dom önskar. Jag har sådan stor förståelse för att folk hamnar i situationer som gör att dom vinglar på ekonomins ättestupa.

Jag är så tacksam för säkerhetsnätet som jag har -Det som så många ensamma saknar! Det gör att jag känner mig rik, om inte på stålar så på kärlek och omtanke! Det är allt.

Låter förmodligen banalt om man aldrig mött livets mörkare sidor utan enbart fått segla på spegelblanka hav… Mina hav har stormat och my god vad jag upplevt!

//a

…att jag sedan skulle vilja ha högar av kulor på både banken och i madrassen har jag ju redan börjat planera för i nästa liv :-)

 

VAB-humor…

Av , , Bli först att kommentera 10
Annorlunda nöje!

Annorlunda nöje!

När sonen är hemma från skolan är det bästa han vet att få lunchen serverad i en matlåda! MYCKET annorlunda nöje. Det smakar tydligen godare så! Kan vara bra att veta tänker jag som är van att ta med matlådor till jobbet!

Igår kväll åkte jag på jobbet och då kom mormor och morfar hem till oss för att vara med kiddo. Vi bjöd dem på middag. Då passade jag på att trappa upp det här smärre ”kriget” som pågår mellan mig och mina päron…

Jag gnäller ju förtvivlat på att deras glas är som fingerborgar, dom roar sig kungligt med att servera allehanda verktyg som ”sked” i stugan (vilket jag presenterat i bild flera gånger här på bloggen). Så igår när jag skulle duka ställde jag fram ”glas” åt dem så att dom skulle känna sig som hemma…

30ml... Ypperliga päronglas!

30ml… Ypperliga päronglas!

VAB-dagar kan var ypperliga tillfällen att liva upp tillvaron… Det behövs!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kanelbulle.. Fine!

Av , , Bli först att kommentera 7

Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!

En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.

Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!

Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:

  1. samla material
  2. bygga hus
  3. akta mig för natten
  4. passa mig för zombies
  5. å typ.. lycka till!

Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"

Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till  hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!

Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"

Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!

Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex

//a